Häromveckan skulle jag försöka återställa en lånad långfärdskridsko till samma skick som vid utlånandet innan den lämnades tillbaka. Det hade alltså gått sönder lite grejor på den. 

Mannen vojade och ojade sig, ojoj det här blir dyrt, ojoj vi får lämna in den till lagning, vojoj det är dyra grejor det här, vojvoj, kunde du inte varit mer försiktig. Det sista vände han sig till sonen med. 

Sonen som lånat skridskorna blev sur, alltid samma klagomål, han hade ju bara åkt med dem. 

Jag tittade nämare på skridskon, insåg att det nog inte var något större fel, det behövdes bara en liten plastdel och en mutter. Jag tog med mig skridskorna och åkte till en sportaffär och frågade om inte den där delen skulle kunna ersättas med en ny med ett enkelt handgrepp. 

Mannen i kassan på sportaffären visste inte om det skulle gå att lagas, han skickade mig vidare till skidavdelningen, men jag behövde bara visa långfärdsskridskon för att han skulle skaka på huvudet och skicka mig vidare till jakt och fiske avdelningen. Där skakade de också på huvudet utan att titta på skridskon och jag hamnade där jag börjat, hos mannen i kassan. Han bestämdes sig nu för att titta närmare på skridskon och såg samma sak som jag, en enkel plastbit och en mutter skulle lösa problemet. Han tog med sig skridskon och försvann bakom ett draperi. Där befann han sig i säkert tio minuter för att sedan dyka upp igen. Han hade hittat en lämpligt tandad plastbit, skruvat fast den med en mutter men började med bekymrad ton förklara att det inte var så bra passform. Plastbiten var något för bred och behövde slipas ned lite lite grann. Han tittade mig djupt i ögonen och frågade bekymrat: Har du någon snickarkunnig därhemma???

Jag tittade på honom och sa spontant Men herregud JAG är snickarkunnig!!!!! Och tänkte samtidigt "snickarkunnig för att fila lite plast...suck".

Oj, så pass! sa han förvånat och blinkade lite skälmskt. (Suck!)

Jag satte mig i bilen, med de nu lagade skridskorna, åkte  dit de var lånade, lämnade tillbaka dem och började med att säga att de gått sönder lite...Här skulle jag precis fyllt på med att de nu var lagade men att det behövdes en lätt sanpappring på plasten för att få till passformen. Dit hann jag dock inte. Han vi lånat de av tog genast över och började säga Jamen det fixar jag det är inga problem.

Vad vill jag nu ha sagt.

Jo, att vara kvinna är många gånger, fortfarande år 2009, förknippat med hjälplöshet. Man blir behandlad som en mindre vetande. Man blir förringad. Jag får känslan av att bli behandlad som "jamen det ska du inte bry ditt söta lilla huvud med". Ibland. Naturligvis inte alltid, men allt för ofta. Jag är en kvinna som klarar mig själv hur bra som helst. Jag ber inte om "hjälp" i onödan. Ändå utgår ibland män att jag behöver hjälp. 

Har vi inte kommit längre än så???

Ofta känns det också som att männen vill göra saker svårare än de är. Som min Man som ojar sig i onödan som för att förstora problemen, mannen på affären som är bakom draperiet i tio minuter som för att visa hur mycket jobb han lagt ner och sen mannen som vi lånade skridskorna av som "fixar allt".

Allt är naturligtvis i all välmening, snällhet, men någonstans är det de gamla könsrollerna som spökar. Hade jag varit man hade jag bemötts på ett helt annat sätt från första början.

Någon som förstår min vardagsfrustration????

 

Lotta

5 mars 2009 10:49

Jag, som jobbar som chef i en mansdominerad värld förstår precis vad du menar, man får ofta dumsnäll hjälp och kan även mötas av "lilla gumman" tyvärr....
Men man får väl bita ifrån. Boktips utifrån ämnet: "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" Av Liza Marklund och Lotta Snickare, detta har varit min "bibel" ett tag :O)

http://www.pillargontanten.blogspot.com

 

susanne

5 mars 2009 11:27

Jag förstår precis. Även en del kvinnor har det där tänket. Speciellt min mamma. :P Då och då ber hon mig fråga min sambo om han kan hjälpa henne med ditten och datten fast JAG lika gärna kan göra det. Men hon tänker lixom direkt att det är "karlgöra" och att ingen kvinna kan tänkas klara av det.
Man blir lite irriterad ibland. :)

http://cocosflinga.wordpress.com

 

Anitha

5 mars 2009 12:07

JA! Herregud, så väl jag förstår dig. Jag skulle t.ex byta infästning för gasvajern på min bil för ett år sedan, en riktig struntgrej att byta. Det tog banne mig inte mer än bråkdelen av en sekund förrän jag var omringad av män ute på parkeringen, som skulle "hjälpa till", och som trodde att jag inte skulle klara av att fixa det hela själv. Det är så förbannat tröttsamt!

Antingen blir man behandlat som ett IQ-befriat våp, eller också måste man bevisa sig själv hela tiden, för det räcker ju inte att säga att man kan själv. Det gör mig helt enkelt pissed off, och är en av anledningarna till att jag väljer att vara singel.

Alla män jag möter tycker jag är jättecool som fixar sånt själv (löjligt - varför är det mera coolt att kunna sånt bara för att man har bröst och ingen pitt??), men tycker samtidigt att jag måste bevisa att jag är så självgående som jag hävdar att jag är. Varför ska jag behöva bevisa det?? Det är ju befängt! Varför skulle jag a) ljuga om en sån sak, och b) ha något behov av att bevisa något som helst för dem? Jag bara undrar.

http://aurora-borealis.bloggagratis.se

 

åsa

5 mars 2009 12:50

Karlar fattar inte att de flesta kvinnor är som en bra sås..reder sig själv!
Ha dé!

http://tantraffas.blogg.se

 

Persil,ja

5 mars 2009 13:09

Lotta: Ooooh, ja, den har varit min bibel också. Jag läste den för nåt år sen, mina reaktioner på boken finns att läsa i min kolumn "feminism". Fast jag orkar inte bita ifrån när det är så snällt ment. Det känns så onödigt. Men likväl blir det ju irriterande...

susanne: Ja, gud, kvinnor är nästan värre ibland!!!!!!!!

Anitha: nä, det blir löjligt att behöva bevisa. Bättre att "slå underifrån" om du fattar. Bara fixa det och vara nöjd med det inne i sig själv, att låta dem våpbehandla en medan man tänker din djävla tönt! Fattaru? Tillfredsställelsen blir på nåt större.

Åsa: haha! Bra sagt!

 

TT

5 mars 2009 13:11

Jag förstår din frustration, men själv bryr jag mej inte längre för jag har mer och mer börjat inse att all smarta och smidiga lösningar kommer från oss kvinnor!

http://tyratok.blogg.se

 

Saerla

5 mars 2009 15:51

Känner så väl ihåg det där med att göra svårare, eller män som missförstår med flit eller som gör det för att de inte förväntar sig att man ska ha minsta aaaning om något som inte rör matlagning eller barnomsorg. Har haft hantverkare härhemma som när jag frågat om en sak börjat förklara allt från grunden och liksom undvikit frågan, för jag kan ju omöjligt ha minsta lilla koll! Arrghhhh!!!

http://glitterandlamour.blogspot.com

 

annika

5 mars 2009 18:31

håller med! det är som att intelligens=komplicerat=manlighet. men en fyrabarnsmorsa har nog inte har tid att vara komplicerad utan löser problem enkelt och utan väsen. keep going persilja!

 

Pippi

5 mars 2009 20:48

Jadå. Jag förstår din frustration. Vansinnigt att vi inte kommit längre...

http://langstrump.wordpress.com

 

Kahlo

6 mars 2009 14:24

..och på söndag är det internationella kvinnodagen.

Rock on girls, vi kan allt vi vill (utom att kissa i kors) Eller ja, det kan vi väl om det kniper med lite akrobatik.

http://kahlokahlo.bloggagratis.se

 

Annika i Halmstad

6 mars 2009 18:23

Hej Pernilla
länge sedan jag var inne på bloggen....har försökt att läsa ifatt och som sagt...I love your stile och förundras över hur du hinner..
I alla fall...det här med jämställt.
Mina barn har en jätteduktig pappa som syr. Det har blivit kameldräkt, apdräkt och pumpadräkt och varje gång har mammorna kommit och berömt mig o min sykonst utan att fråga vem som sytt dem....och när jag berättar att min man har gjort dom så tror de knappt det ( han är snickare och är väldigt händig...) Men det är väl svårt att tänka i andra banor....jag går själv i fällan när jag frågar har du varit hos doktorn, vad sa HAN???
Ha det bra
annika i Halmstad

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...