Jiiihaaaa!!!!! Tjoho!!!!!!!!! NU är jag nöjd. TOKNÖJD!!!!

Såååå nöjdnöjdnöjd!!!!!

Jag lyssnade på min inre röst, skippade all tvekan och slog till. Och då blev jag så här nöjd.

Pffuuuuuiiiiii! Såååååå skööööööönt!!!!

Jag fick mina röda luckor till slut. Hahahaha! Ni som följt köksrenoveringen från scratch kanske minns att jag hela tiden var ute efter röda luckor. Men så blev det rosa och sen blått. Men NU!RÖTT!!!!!!!

Och tapeten är så härlig för den skiftar efter hur ljuset faller. Ibland är den bara helröd, ibland röd med rosa blomslingor. 

Jag TOKälskar den!!!

Jag går in i köket och hjärtat hoppar till av glädje. Ja, nu har jag inte haft dem så många sekunder...hahaha! Men ni fattar känslan.

Jag kände mig tvungen att fota och lägga ut omgående. Så bortse från allt stök runt om. Sen när jag snyggat till och kanske flyttat runt burkar och så för att få den optimala snyggheten så kommer det att vara kalassnyggt! Även för andras ögon än mina nyförälskade halvblinda.Jag fotade nerifrån Pommacs perspektiv.

Jo, jag gillar det från hans horisont också!

Så småningom, när det blir varmare ute ska jag måla träet runtom med vit linoljefärg. Men det funkar helt klart med träet också eftersom kontrasterna inte blev så stora.

Åååå vad bra att jag lyssnade på den där inre rösten som sa att det inte var bra igår.

Som fick mig att riva bort skiten och börja om. Tänk om jag inte gjort det. Om jag istället tänkt "men jag har ju lagt ner så mycket jobb med att klippa ut blommor och klistra på dem, och måla och fixa".

Vilken tur att jag gick på magkänslan som sa mig att jag aldrig skulle bli nöjd med det där mjäkiga plottret jag skapade. Vilken tur att jag gjorde så att jag fick uppleva den mycket härligare känslan att vara NÖJD. Att vara så nöjd så att magen svirrar. DET är värt massor.

HURRA!!!!!!!

Jag är så NÖJD! Jippi!!!!!!Tjooohoooo!!!!

Jag skriver mindre och mindre djupt (håller jag på att förytligas---förångas rentav?) Men om ni klickar i tablån här bredvid som visar året före så kan nin hitta ett djupt och bra tänkt inlägg. Persilja-the guru. (För ett år sen.) Läs gärna.

Samlar mig inför nya stordåd. Detta var ett bakslag. Ett sånt som gör att man tar nya tag. Försöker nu finna mig själv igen efter det mysko irrandet i blomgirlandernas land. Hur tänkte jag???

Letade lite inspiration på nätet. På flickr.com.

Jisses vad lätt det är att fastna där. Men det ger massor av inspiration och man blir bra på att se vad man gillar av allt som finns att välja på. Där finns verkligen inte bara EN stil. Utan miljoner. Så det gäller att veta vad man tycker. 

De här två bilderna som jag lånat gillar jag skarpt. Det är färgglatt och vackert. Och personligt. Lite slumpmässigt.

Jag har en ny idé om köksluckorna men blev lite feg nu. Måste låta det sjunka in lite mer innan jag kastar mig ut igen. Så nån gång i helgen, när ledig stund ges-DÅ ska jag göra något. Fast just nu vet jag inte vad. Det jag vet är att när jag nu har chansen att verkligen göra vad jag vill, då ska jag inte låta det bli nåt fegt, blekt meningslöst. Nä, jag ska ta i. Så att jag får min woawkänsla.  Jäpp!

Fråga inte.

Trött. 

Less. 

Irriterad.

Disharmoni!!!!!!!!!!

Aaaaaaaarrrrggh!

Jag är sååååå trött på mig själv just nu.

Sååå trött.

Status: Skåpluckor som ska slipas ner. Tapet som inte vill lossna. Jag har förstört möjligheten att måla. Tillbaka på ruta ett.

Måste våndas över tapetvalet. IGEN. För faaaan!!!

Men jag var inte nöjd med det jag gjort så DET ångrar jag inte. 

Att jag förstörde det.

DÄREMOT ångrar jag att jag inte som vanligt folk satte mig framför teven igår istället för att börja med nåt som jag inte var säker på.

Så hade jag bara haft ett par teakluckor. Utan sönderriven tapet på. 

S-u-c-k.

Okej.

Det är tillåtet att skratta nu.

Skit!

Grunnar fortfarande på om jag tycker om det jag gjort eller inte. Det är inte likt mig. Eller det kanske det är? Jag höll väl på så här med den rosa färgen på luckorna också? Och blev nöjd sen, efter några dagar.

Nu gnager en liten irritation i mig. Det stör mig att det inte blev som min vision. Det blev för...färglöst. För tråååkigt. Fast samtidigt är det ju väldigt personligt, väldigt udda och väldigt konstigt...så jag borde väl kunna börja gilla det? Ni som säger att det är snyggt-jag kan inte låta bli att undra om ni verkligen menar det!? 

Nä, det här är inte likt mig!

Jag har pimpat ännu lite till för att komma bort från plattheten och tråkigheten som jag upplever.

Så här såg tapeten ut innan pimpning.Inget fel på den. 

Men lite trist...

Så här ser den ut nu-efter persiljefieringen av den.

Ser ni att jag målat lite också. Helt desperat är jag!!! Hahaha!!!

Alltså, jag kan tycka att själva skåpluckan är fin. Söt och vacker. Kul idé och så vidare. Men när jag ser helheten blir jag inte lika nöjd.

Det är nåt som gör att jag inte får ihop det. Att jag inte blir nöjd.Satte iallafall dit en lampa som jag haft på annat ställe som på nåt sätt knöt ihop det lite bättre...

Hm...det är nog så att jag ska släppa det ett tag för att låta det smälta in ett tag. Familjemedlemmarna och några gäster har sagt att det är snyggt. Jag har bett de vara brutalt ärliga. Men inte ens då har de sagt annat...

Så...det kanske är snyggt.

Men det är inte WOAW!!!!

Jag vill ha woaw!

Om jag ändå gör nåt ska det vara woaw!

Det är sååå trevligt med biverkningar!!!

Hihi! Fin titel! I paketet var diverse "godis" för en sån som jag. Fina bilder i glada färger, en disktrasa i fantastiskt mönster och färger och så undulatgodis...

Tack min hemliga vän! ;D

Ja, hjälp. Ibland vet jag inte vad det ska komma ur den här hjärnan som är min. Efter middagen idag kom jag hux flux på att NU ska jag tapetsera mina köksluckor. Något som jag visserligen gått och malt på hur länge som helst. Jag har bara inte hittat den optimala tapeten. Så bestämde jag mig för en blå och vit tapet som jag tyckte skulle bli fin mot eken. Men i sista stund bangade jag ur för att den var för stormönstrad. Jag tänkte att det räckte kanske med flamingosarna.

Bra tänkt kanske. Men vad valde jag i stället? Jo, en tapet ur gammalsvenska serien som heter Elsagården. 

Den rullen har jag haft i min ägo ett bra tag bara för att jag en gång i tiden blev väldigt förälskad i den. Nu tyckte jag plötsligt att den blev tam och tråkig. För snäll mot vad jag hade i huvudet från början. 

Framför allt för färglös. Jag bestämde mig för att försöka hotta upp den lite. Började klippa ut små blommor från en annan tapet. Klippte och klippte.Och visst blev det bättre!  Gladare liksom. Mer levande. 

Det passade bättre hos mig liksom.Fast jag kan inte riktigt bestämma mig om jag är nöjd eller ej...

Magen har inte pirrat till. Men så är jag erbarmerligt trött också. Trött efter att ha klistrat miljoner små urklippta blommor på tapeten. Jag ska gå och lägga mig och känna efter i morgon.

Här är det dock inget snack om vad som är bättre eller sämre. Kolla blomman nu.

Och så kolla nu.Visst blev det bättre MED prick. Tänk vad en prick kan göra mycket. Så nu måste jag klippa ut 18 turkosa prickar, 18 rosa prickar och 18 lila prickar. De turkosa prickarna ska jag klistra på de rosa blommorna. De lila på de turkosa blommorna och de rosa på de lila blommorna. Men det gör jag imorgon nån gång...

Och just nu är jag väldigt skör och känslig för kritik eftersom jag inte bestämt mig för om jag gillar mitt vågade drag att ge mig på köksluckorna. Så snälla, om ni tycker det blev för mycket så säg det inte till mig. Visa grannen eller vad som helst. Säg "kolla vad den tokiga fyrabarnsmamman nu hittat på-hon är inte klok", bara jag slipper höra det. 

I förra inlägget undrade jag om någon visste vilket tidningsreportage jag dräglade över. Jo, Emma Hembergs underbara drömhem. Snart sönderbläddrat. Det är nåt med det som jag bara älskar. Så skön stämning. Jag drömmer om hennes liv som författare, som framgångsrik författare. Så framgångsrik så att jag kan dra till Indien då och då med hela min familj och shoppa tyger och papper. Så framgångsrik att jag köper hela min garderob på Odd Molly. Det verkar Emma göra. Jag vill vara som hon...

Dröm dröm.

Ser ni, det kunde vara jag som sitter där och författar...

Jo...