I förra inlägget undrade jag om någon visste vilket tidningsreportage jag dräglade över. Jo, Emma Hembergs underbara drömhem. Snart sönderbläddrat. Det är nåt med det som jag bara älskar. Så skön stämning. Jag drömmer om hennes liv som författare, som framgångsrik författare. Så framgångsrik så att jag kan dra till Indien då och då med hela min familj och shoppa tyger och papper. Så framgångsrik att jag köper hela min garderob på Odd Molly. Det verkar Emma göra. Jag vill vara som hon...

Dröm dröm.

Ser ni, det kunde vara jag som sitter där och författar...

Jo...

Jag tycker om omväxling. Det är ingen nyhet. Omväxling på det mesta. Mannen är väl en av de saker jag inte byter ut. Fast när jag börjar tänka efter är jag väldigt trogen för att vara en som gillar omväxling. Trogen både människor, djur och saker. Jag byter inte ofta ut saker jag har. Har jag väl valt en sak så brukar kärleken bestå. Samma för djur och människor.

Så hur kan jag säga att jag gillar omväxling då?

Jo, jag gillar att låta mina saker byta plats. Få nya funktioner. Det är den sortens omväxling jag gillar. Som köket. Det är ju egentligen omöjligt att möblera om, ändå gör jag det hela tiden. 

Nu har kökssoffan fått flytta in i köket igen. Dock ej bredvid bordet utan på sidan. Där kan man ligga och vänta på middagen om man har turen att slippa laga den.

Det är mysigt att ligga på kuddarna och vänta och lyssna på slamret från grytor och porslin. Det skulle jag tyckt om jag var barn iallafall.

Det lilla skåpet där jag har finglas har fått flytta till en annan vägg. Det har bytt plats med kokbokshyllan.

Det enda som står kvar på sin ordinarie plats är köksbordet.

Det står vid fönstret. 

Jag tycker om att sitta vid fönstret och äta a-fil, lingonsylt och branflakes. Se på fåglarna som äter frön. Som en pensionär.

Det är som reklamen säger, branflakes håller magen i gång. Faktiskt.

Någon som ser vilket tidningsreportage jag hängde över idag? 

Det är ett som jag älskar att hänga över. Dräglar nog lite i smyg om jag ska vara ärlig...