Så har jag äääääntligen fått in lite nyheter på Verkstan.

Några knasiga väskor.

Vad sägs om denna.

För den som vågar ha en väska som ingen annan har. 

En annan orange väska med lite pärlor och bollfrans.

Och en grön väska modell större.

Och äntligen ett nytt flaggspel.

På Persiljas Verkstad kan du kika på fler bilder om du vill.

Det känns bra att laga saker. Att ta sig tid att laga något som gått sönder som sen kan få ett längre liv tack vare lagningen.

Det har jag gjort i helgen.

Min käraste plastmatta som jag köpt på Indiska för kanske två år sen har fransat sig mer och mer för varje dag.Det här är det minst trasiga stället. Jag har hur länge som helst tänkt laga den. Så när det blev gjort kom förnöjsamheten på köpet. Nu kanske den håller ett år till iallafall. Just dehär plastmattorna från Indiska blir alldeles sköra efter ett tag och plasten faller liksom sönder, så levnadslängden är inte alltför lång. Tyvärr, för jag är hemskt förtjust i dem.

På lördag morgon när jag gick och hämtade tidningen, eller nu ljög jag, när jag mutade dottern att springa ut i kylan och hämta tidningen så kom hon skuttande tillbaka med en rulle med ett rött snöre runt och med en skriven silverlapp. Det var en rulle med flamingotyg som söta rara Camilla på bloggen Rosa Hemmet stoppat ner i min brevlåda. Gissa om jag blev glad. Hon tyckte att det skulle passa hos mig och hon har så rätt så!

Det är såna små uppiggande händelser som man får vara med om när man bloggar!

Det är samma tyg som det här som hänger som gardin i 11-åringens rum och den nya biten räcker till en matcande kudde. Hurra! Love rosa flamigosar, love Rosa Hemmet! 

För någon vecka sen damp ett stort paket ner från ett grannland och det var söta Synne som skickat perfekt väsktyg till mig. 

Så säg inte att det inte lönar sig att blogga! Förutom alla glädje det ger, så får man en massa trevliga bieffekter!!!