Ett härligt vardagsrum från vårt grannland i väst.

Det är Synnevös fina vardagsrum där man gärna slår sig ner i någon av de inbjudande sittplatserna.

Trebarnsmamman från norr har inspirerats av mig så mycket att det blev ett rosa kök med flaggspel i taket när hon skulle renovera. Jag är smickrad!

Very nice! Den vita panelen och det vita skåpet gör sig så himla bra till!

Det känns mycket ljusare än hos mig. Kanske måste jag måla lite vitt snart????

Näe, vet ni vad. Denna tävling slukar snart all plats på min blogg. Det är dags att avsluta den. Fram till i morgon klockan 12.00 kan man mejla in bidrag. Sen stänger jag slussen, drar mig tillbaka och överlägger med min mage vilka bidrag som ger mig mest pirr. Sen presenterar jag några kandidater och överlägger med min mage igen och efter (hårda?) förhandlingar hoppas jag kunna kora en vinnare innan söndagen.

Vinnaren meddelas sedan med mejl och får då sitt pris postat till sig.

Kom ihåg: otillbörligt smicker och mutor är HELT okej från och med nu! Mouhahahha!!!!

Färger kan vara som magneter.

Den nya färgsprakande soffhörnan drar familjemedlemmar till sig som getingar kring ett saftglas. Från att ha varit en soffa som bara drog till sig smutskläder och skräp är den nu en mysmagnet. Alla slår sig omdevetet ner där. Ändå står den på exakt samma ställe som tidigare. 

Dottern valde den som läxplats igår.

Tavelväggen som åkte ner till förmån för det oranga tyget har fått komma upp igen. På nytt. Lite förskjuten.

Nu hänger den lite mer noggrant arrangerad i ännu tätare gruppering. Man skulle ju kunna tänka sig att man inte såg tavlorna för alla tavlor, men det är precis tvärtom. Plötsligt ser man ALLA tavlor.Jag samlade nu alla med hyfsat mycket färg på ramarna. Alla vita ramar samlade jag ihop och ska hänga dem tätt ihop på ett annat ställe.

Nu när jag sitter vid datorn ser jag detta.

Tyget, orange lampa och tavelvägg. Till höger bor numera ScottiePippen. Men han syns inte i bild. Imorgon ska han få en kompis. Jag står inte ut med att han inte sjunger. Han verkar må bra, äter, bajsar, dricker och hoppar. Men sjunger gör han inte. Kvittrar lite desperat kan han ibland göra, men det är mer "hallå! finns det nån (artsfrände) där-hallå!" än "åh, jag är en så lycklig och glad liten fågel att jag bara måste brista ut i sång". Så jag ger tappt. Han får sin arsfrände imorgon. Sen är det upp till dem om de vill bli tama. Jag tänker fortsätta försöka, men vill de inte så vill de inte. Jag tror dock att det ska gå bra att tämja dem även om de är två. Så det så!

Seså! Sätt igång och skicka in bidrag nu! Sista chansen! 

Ååå, ett tapetbidrag! Det satte verkligen igång mitt pirr. Vet inte vad det är med mig och tapeter. Mönstrade tapeter kanske jag skulle säga...

Det är Kicki som skickat sin härliga tapetvägg. Och det roliga är att den är gul. Hur kan den ge mig såååååå mycket pirr när jag ju inte gillar gult. Eller...? Gör jag?

Som av en händelse kom det in tre kök.

Lenas alldeles fantastiska kök som verkligen sänder stora doser av pirr.

Jag säger bara oh, lala!!!

Susannes pirriga ikeakök.Och sist men inte minst Anns fiffiga sätt att dölja fula skavnker på tapeten med hjälp av bordstabletter. Gillar det där då man tager vad man haver och löser ett problem. Brödrosten ger mig pirr då vi hade en sån då jag var liten.