Jag hoppas att det som inspirerar mig inspirerar andra. Jag har hittat några bilder från olika adresser på nätet som fyller på min inspiration.

Härliga korgar i trappen!En skitmysig soffa med en cool svart vägg och ett underbart rött linoleumgolv.

 

Samma fina golv men nu nära en rosa vägg. Så utomordentligt skön känsla detta ger mig!

Ni missade väl inte taket!!!

Här kollar man nog mest på golvet. Så vacker matta!!! Och härlig blandning på färgerna på möblerna och dörren.

Wuuunderbar!!!

Jag hoppas all inspiration räcker till mitt utomordentligt tråkiga storprojekt att måla trappväggar ända upp till taket. Vi har öppet mellan våningarna så det är mycket panel att måla. Först ska det skuras med målartvätt, sen kvistlackas (krääktråkigt)  och sen målas med linoljefärg.

Giv mig styrka!

Min basketälskande son önskar sig en sån här väggmålning.

Det borde vi nog kunna åstadkomma. Något liknande iallafall.

Supercoolt juh!

Ni missade väl inte Mia och Klara ikväll? Det är så fantastiskt roligt!!!

Köra bil.

Ett nödvändigt ont. 

För oss som bosatt oss på landet utan bussförbindelser att tala om och med fyra barn blir det en del bilkörning.

Jag har haft körkort i omkring 26 år (så gammal är jag) så jag betraktar mig som en hyfsat bra bilförare. Jag håller hastigheten, jag gör inga farliga ogenomtänkta omkörningar, jag använder blinkers och är allmänt försiktig och hänsynsfull i trafiken. Jag är inte en stressad trafikant som kör 50 eller mer på 30-sträckor. Jag är heller ingen stoppkloss som kör för sakta så att det bildas bilköer bakom mig. Nej, jag är helt enkelt en bra trafikant.

ÄNDÅ tror jag alltid att det är jag som gjort något fel om någon blinkar eller tutar eller ännu värre om jag blir stoppad i en poliskontroll. Om en bil blinkar åt mig tänker jag direkt -"Vad har jag gjort nu då?"

Jag tar alltid åt mig. Är alltid skyldig.

Mannen har en helt annan inställning. Om någon blinkar eller tutar åt honom tänker han "Vad är det för en bildåre som blinkar åt folk."

Underligt. 

Igår var jag duktig på att vara lat! Jag låg på soffan och viftade på tårna.

 

Jag har ställt bruna gammelsoffan på ett nytt ställe, nedanför tokiga tavelväggen. Det är mysigt att ligga och titta på alla bilder.  När jag ser den här bilden längtar jag så mycket efter att få antingen tapetsera väggarna eller måla dem. Jag hatar verkligen den där smutsbeiga tapeten. Mannen ska dock bryta upp alla fönster i sommar och isolera, något som verkar vara ogjort med tanke på hur kallt vi får varje gång det blåser ute, så innan dess vill vi inte göra någon förbättring eftersom det kommer att skada tapeten vid varje fönster. Vi får leva med smutsbeigheten. Efter att ha vifta på tårna och tagit några alvedon,  var jag så pigg att jag gick på fotosafari på övervåningen.

Jag hamnade i ett av pojkrummen. Här ett pysselbord.En färgglad affisch och en ipodhögtalare/klockradio vid sängen.

Själva sängen, obäddad förstås. 

En loppisfyndad guldbyrå och en silverspegel samsas bra ihop. Jag läste i en bok att det är bra att tonåringar får en stor helkroppsspegel i sitt eget rum för att det hjälper till att skapa en god kroppskontroll. Mumbojumbo eller sant, det vet jag inte, men jag minns själv att spegeln var viktig som tonåring så varför inte?

Hoppsan!

Jag hade visst lånat lite golvutrymme därinne för det här tråkiga!En kreativ skumfyllnadsgubbe som äldste sonen virat ihop nån gång. Ser ut som en voodoodocka. Kanske är det just vad det är...

Jag minns att jag plötsligt fick en svår huvudvärk vid vårt förra gräl...!

Sängbordet som fick sig ett lyft är här på plats i sovrummet.

Har fått in två nya bidrag i pirr-tävlingen.

Frk Fryd har skickat ett träd som hon gjort inspirerad av mitt väggträd. Se vilken kul tolkning! Underbar idé! En gren med tapetlöv! (Oj, det syntes kanske inte så bra, men hela bilden med soffa och hylla och fina lampor och allt ger mig pirr så därför valde jag denna bild istället för närbilden på trädet som hon också skickade.)

Nästa bidrag kommer från Zizzi och hon har inspirerats av min flamingotapet och målat denna fina tavla.

Visst är det härliga färger!!!

För några veckor sen började jag baka surdegsbröd. Rättare sagt på dagen innan julafton. Det gick att dela surdegen på tio delar och spara i frysen och sen dess har jag bakat en gång till.

(Bilden lånad.)

Det blir segt och gott. Jag älskar smaken och särskilt avsaknaden av jäst känns fräsch.

Men det blir väldigt kompakt. 

Jag antar att jag måste tillföra vetemjöl om än i liten mängd för att få det lite mindre kompakt.

Någon som har stor vana av surdegsbröd som kan ge något tips att få det att jäsa upp lite mer i bakningen utan att tillsätta vetemjöl?

Det jäser ju men det är som att inne i ugnen förmår det inte att höja sig.

Jag använder endast rågmjöl och dinkelfullkornsmjöl. Plus lite lite mörk sirap för jäsningsprocessen och så diverse smaksättare som pumpafrön, valnötter, svarta sesamfrön, anis osv.