Tapetserandet har blivit en last.

Det känns som att jag måste smyga lite med det. 

Så fort vi dukat undan på bordet efter middagen och alla gått iväg till sitt smyger jag fram limmet och rullarna och plockar fram objekten som ska tapetseras som jag i smyg letat fram och gömt undan innan. 

Sen börjar jag tapetsera och försvinner samtidigt in i en annan värld. Ikväll har jag gjort en ram.

Och så en kryddhylla som jag köpte på Röda Korset för 10 kronor. Se så fin den blev!

Jag har fått dille!

Jag har också tapetserat en låda, men jag glömde fota den. 

Jag kastade lystna blickar på köksskåpen, på toaskåpen, på diskmaskinen. Men jag behärskade mig.

Det var väl duktigt. Jag bröt min trance till slut. Städade undan allt jox lite skamset så där...

Fort innan någon upptäckt att jag åter igen fallit för min last.

Sydde en elefant av gamla tyger som blivit över. 

Den fick olika sidor.

Den är stor som en kudde och 12-åringen har lagt beslag på den.

NU måste jag gå och raka benen. De har blivit på tok för lurviga!

Nä, jag skojade bara.

Det är Pommac som provar vårens skor. Se så fin han är! 

Storlek 21 har han.

Jag tror jag smäller av av mallighet!

Så GLAD jag blir.

Jag svimmar av lycka och tillsammans med alla snälla ord från er som läser hos mig blir detta nåt som verkligen kastar Jantefjante in i väggen med en smäll! Det var då en perfekt tajming av Sköna Hem, just idag då jag var sååå kritisk och låg angående min stil.

Vilket beröm! Det här kommer jag att leva LÄNGE på.

Det slår även de 5000 från Colorama!

Sköna Hems inredare har kommenterat mitt hem.

Hela ditt hem utrstålar glädje! Man kan helt enkelt inte vara sur i en sån här miljö!
Här verkar det som om det ständigt pågår kreativa saker, både ute och inne. Färg och mönster får fritt spelutrymme, ingen trång sektor alls! Färblandningarna får det att vattnas i munnen, en av sängbilderna får oss att fantisera om vattenmelon en het dag.

Blandningen av loppissaker och nyköpt är personlig och funkar bra i en barnfamilj. Vi ser en kärlek till 70-talet, där allt var fritt och tillåtande. Inget att sitta fint i, bara leva.

Kökets ovanliga färgsättning är konsekvent och rolig. Oväntat i ett kök, och desto mer inspirerande. Att det finns ett föräldrasovrum med en lugnare färgskala känns skönt. Är det där alla kreativa infall föds?

Fortsätt i samma härliga stil. Flower Power!

Charlotte Pettersson, inredningschef, Sköna hem

När jag kommer i såna här svackor som jag gjort nu, inspirationssvackor, med kritiska glasögon på mig, då är det en bra medicin att besöka Apartment Therapy. En sida som vimlar av inspiration. Där finns nåt för alla smaker. Det är lätt att fastna. (Varning utfärdas.)

Jag har lånat några bilder som ger mig inspiration. 

Här har vi en härlig hörna. Vem vill inte slänga sig där i hörnet och bläddra i en tidning? Gud, så mysigt. Älskar Ikeas röda bord med lock. I detta rum är det just den härliga blandningen som ger mig inspiration. Allt är tillåtet känns det som. Bara det är vackert.

Samma gäller för denna bild. Jag ÄLSKAR denna blandning!!! Den gröna skåpen mot den blå tapeten. Skitskönt!!!

 HÄR har verkligen barnen fått vara med. Så underbart tillåtande! Så otroligt stolt barnet som målat detta måste vara! Helt underbart!

Ett franskt kök. Härliga material, skön stil. Oprententöst på något sätt och mycket hemtrevligt. (Men säkert väldigt stajlat ändå.)

Här exempel på något helt annat. The stylish bohemic style liksom. Här bor säkert några unga trendiga mäniskor som tjänar mycket pengar. Coolt.

Så mycket space!!! Inte särskilt mysigt, men roligt och fritänkande. Eller?

Det är konstigt det där med inspiration. Bilden ovan ger mig noll inspiration, fast jag tycker att tavlan är ascool, och schäslongerna läckra och sittpastillerna tuffa.

Massor av inspiration ger istället denna groda mig.

Och det här är ju bara så vansinnigt galet roligt! Kolla bara:

Vad är det? Det kan man läsa mer om här.

Såja, nu har jag knuffat iväg den där stroppen Jante med hjälp av lite inspirerande bilder och era peppande kommentarer. Återigen är jag så glad för mitt bloggande. 

Jag har efter en viss tvekan tackat ja till att ställa upp på lokalteve som ska komma hit och filma vårt hus. Det har varit med i tidningen två gånger förut och varje gång känner jag bara "Hjälp, varför ställde jag upp?"

Jag måste lära mig att säga nej!

Aldrig känns mitt hus så skruttigt och fult som inför hotet att det ska visas upp. Jag jämför direkt med alla FINA hem som varit med. Topprenoverade eller nybyggda hus med allt i perfekt ordning. Inget lämnat åt slumpen, inget oklart. Här är allt oklart, allt lämnat åt slumpen och bara kaos och hysteriskt. Alla kommer bara att tänka "Men varför visas detta upp? Har de sån brist på fina hem."

Nu går jag omkring med mina kritiska glasögon och ångrar mig bittert. Funderar och kalkylerar om jag hinner leja ett gäng målare att komma hit och måla om allt och fräscha upp. 

Det kommer jag förstås inte att göra. Det blir säkert bra ändå. Jag försöker tänka att det kan vara bra att visa ett skrutthus också. Rikta in reportaget på återbruk. Att man KAN göra fint utan att slita ut allt och in med nytt. Kanske kan jag inspirera någon att renovera varsamt och sparsamt. 

Såja nu känns det lite bättre.

Allt beror på vilken infallsvinkel man ser allt i från. Sen är det ju så att de som älskar nyrenoverad ny stil är ju ändå inga som gillar mitt hem. Det kanske behövs något för oss skruttiga typer också. 

Men nog ångrar jag mig!!!