susanne

20 januari 2009 07:54

ja instinkten fins i alla djur! hoppas det inte inträffar något att det går bra!!

elaina som här visar Paloma&Sigge...

20 januari 2009 07:59

Vilken stolt profil!
Klart han måst spana in sin nya lilla familjemedlem, till slut så vänjer han väl sig. Men en konsollhylla låter ändå bra för labrador är väl fågelhund så instinkten finns där. Vi ställer alltid undan Paloma in på sovrummet när vi inte är hemma för säkerhets skull: för det går inte att lita på Sigge till 100% fastän det verkar rart när vi är hemma...
=o)

Ulle

20 januari 2009 08:30

Hihi, så söta de är, båda två! :) Hoppas P. vänjer sig fort!

Mamma Mu

20 januari 2009 08:50

Ojojoj... fågelhund och birdie nam nam... hur ska det sluta? Håller tummarna för att du löser det på bästa sätt för alla parter:)

jessica

20 januari 2009 11:07

Oj. Men vilka fina bilder.

Virrhönan Ulrica

20 januari 2009 11:28

jag skulle se till att han inte får någon chans i alla fall då jag var barn och hade 3 underlater och en hund så öppnade hunden fågelburen själv och tog en av underlaterna som smet inte skoj alls.
samtidigt har jag haft en katt som varit vän med en guldhamster och vår senaste kisse var kompis med marsvinen men en flygande fågel eller ett flyende djur kan nog väcka instinkten lite väll mycket hos alla djur med jaktinstingt även om dom ser ut att vara vänner.

men sätt buren så han inte kommer åt och ska fågeln vara lös får pommac vara i ett annat rum tror nog de kommer gå super och pommac kommer väja sig vid den pratande filuren i buren och att de är förbjuden mat.

Lotta

20 januari 2009 12:59

Jag har tre golden (fågelhundar det med) dock ingen pippi, men mina tror jag aldrig skulle ta en levande fågel... De har i sig att hämta nedfallet vilt.
Låt honom hälsa på fågeln, genom burgallret givetvis, och säkra upp buren, han vänjer sig!
LYCKA TILL!
Måste ändå skriva att han är väldigt söt när han stirrar på den spännande pippin!

Persilja

20 januari 2009 19:14

Susanne: Jo, fast det är mer och mindre. Det ska ssäkert gå bra.

Elaina: Jag kommer aldrig att LITA på Pommac-det vore dumt.

Mamma Mu : Ja, det är itne annat!!! :D

Jessica: Tack!

Ulrica: Det MÅSTE gå bra! Allt annat är otänkbart!

Lotta: Jag vågar nog aldrig lita på honom! Men jag tror också att han vänjer sig eller i allafall ledsnar. Men det kan ju också vara en kamp om rangordning i flocken. Den där dumma fågeln ska då inte komma före honom kanske han tänker...:D

Lisa

20 januari 2009 19:27

Inte så lite strirrar han heller, oj oj. Ja så länge er fågel inte vill flyga ner på marken borde det vara okej. Lite jobbig situation. Vår hund bosse har dille på fåglar, han har hittills rymt och bitit ihjäl 9 hönor hos en gubbe och sen räddade vi en brevduva som vi gav mat osv. När pappa skulle in i hundgården så kastade Bosse ut och bet stackars bervduvan. Så ta det förskitigt med hund och fågel... Hoppas att det ska gå bra. de kan ju vänja sig in med varann.

Persilja

20 januari 2009 19:47

Lisa: Han SKA vänja sig!Han SKA vänja sig! För jag SKA ha hönor också. SKA.
Ska bara inreda hönshuset först. Vi har hönshus, men det behöver fixas. Så Pommac gör bäst i att vänja sig.

Synne

20 januari 2009 19:59

Hej Persilja.
Nu har jag läst ikapp en del.
Men det är lite oroväckande med Pommac och Scottie Pippin...
Men labrador är ju en apporterande fågelhund så....
Pudeln är en vattenapporterande jakthund så han har säkert fått från bägge raserna.
Men det går att lära honom om man är hård.
Håller tummarna.
Ha nu en strålande afton.
Klems Synne.

Lisa

21 januari 2009 13:07

Jag hoppas på det bästa :) Folk som har hundar och katter har ju oftast inga problem men folk med bara hund och inga katter brukar ju få katttokiga hundar. Så de är nog bara att ta det försiktigt, håller tummarna. Höns låter mysigt, vår äldsta höna blev nästan 15år :D