Färg, humor, personlighet i alla ära, men det viktigaste i en inredning är ändå för mig funktion. 

En grej som funkar dåligt hos oss är tvätten. Allt kring tvätten.

Eftersom det är ett gammalt hus finns inga såna utrymmen som tvättstuga och klädförvaring. Knappt några garderober i hela huset. Vanliga standardgarderober är jag inte så förtjust i heller, dels är de rätt fula, tar enorm plats och sen är de för djupa också. Förutom till sänglinne, då är djupet okej. 

Vi tvättar i badrummet som är på nedervåningen.

Hänger på övervåningen på olika ställen, dels på en hemmabyggd tvättställning över trappräcket uppe, dels på en sån där utfällbar tvättställning sm finns i var mans hem.

Viker på övervåningen bredvid tvättställningarna. 

Bär ner på nedervåningen för att sortera högarna. 

Bär upp och ner till alla sex respektive utspridda förvaringsplatser. 

Ni hör!

Som gjort för att det ska växa berg av vikt tvätt däruppe. Det är för tidsödande med allt spring i trappen.

För stort projekt. Så man skiter i det. I det längsta. Tills berget rasar eller nåt.

Så detta är ett problem jag vill lösa. 

Vardagsarbeten som tar mycket tid är högsta prioritet tycker jag. Hos oss kör vi två maskiner om dagen, ibland fler. (Usch vilka miljöbovar vi är, men vi fyller maskinen full, kör på 40 grader och använder sparsamt med tvättmedel och det är svanenmärkt-såja nu dövade jag mitt samvete lite.)

Idag kom jag på en idé hur jag ska lösa det!

Vi ska förmodligen köpa rutigt linoleumgolv för vinsten på Colorama och då tycker maken att det ska göras ordentligt, så de platsbyggda garderoberna ska tas bort. (Ifall vi vill göra det senare och då inte har golv under- vore ju dumt.)

Först var planen att återanvända garderoberna, men så kom jag på min nya idé. Där garderoberna står idag, fyller man väggen med köksöverskåp, såna där mindre djupa, så att det åtminstone blir sex rader med skåp. Gärna i två lager på varann. Kanske tre? Där får man en grund förvaring med en massa luckor.

Det är helt nära badrummet med tvättmaskinen.

Det är allt samlat på ett ställe.

Där ska alltså HELA familjen förvara sina kläder. 

Det blir busenkelt att vika tvätt och bära på sina platser. 

För att inte tala om hur enkelt det blir att ta nya kläder innan man går in i duschen.

Detta MÅSTE jag genomföra.

Jag riktigt känner hur bra idén är!

Det vore ju helt sanslöst praktiskt!

Ytterkläder får vi hänga under trappen. 

Det blir kanske trångt, men man slipper se alla jackor det första man ser. Istället kommer man att mötas av denna grunda vägg med förvaring. Jag tänkte att jag kunde tapetsera skåpluckorna också. SÅ får jag mitt lystmäte för det stillat...

Jag googlade på skåpvägg och fick bland annat fram denna bild som jag helt fräckt lånade. 
Typ denna idén. Fast inte genomskinligt, men lika många luckor.

Tänkte kanske vanliga vita standardköksluckor. 

Kanske går det att hitta stommar på återvinningen så blir det inte så dyrt och dessutom sparar vi på miljön. Jag gillar ju återbruk som bekant. Det känns alltid bättre i magen då.

Jag tycker min idé är gyllene.
Nu måste jag skissa den för min mer skeptiske man. Han måste övertalas och övertygas och peppas. Men när väl det är gjort får jag honom säkert att tycka att det är en lysande idé.

Sitter med en kopp te och njuter. Ett av mina favoritteer är Friggs Ingefära och citron. Det är lent och fräscht.

Sitter och njuter av friden. Elden i spisen har slocknat men det är en behaglig värme i rummet. Alla är hemma utom 12-årige sonen som är i backen och åker snowboard.

Det har snöat hela dagen så fin mjuk snö bäddar in nejden så att alla ljud dämpas och blir mjuka. Blir det en gnutta sol i morgon kommer det att vara en fröjd att gå ut. Nysnö och sol är oslagbart.

Jag har sytt två väskor och ett flaggspel.

Känner mig nöjd och glad.

Livet kan verkligen bjuda på goda stunder.

Att leva, vara frisk, ha värme och te. Kan det bli bättre egentligen?

Det behövs inte så mycket mer för att känna frid.

Snart ska jag vika tvätt. Tvätthögarna är enorma. Men det är ren tvätt så det enda som behövs är att bära det på plats.

Pommac stirrar inte längre. Bara om vi ägnar oss åt Pippen. DÅ kommer han rusande och glor. Det ska nog gå bra.

Pippen har inte börjat sjunga ännu, men han är inte rädd för oss. Tvärtom är han nyfiken och tittar på oss när vi pratar med honom. Han äter, putsar sig och verkar trivas. Sången kommer nog.

En bonus på denna fridfulla kväll är att Bygglov kört igång igen. Mysiga skånska Mija som inredare. Jag gillar henne och hennes projekt.

Så nu ska jag slå på TV4.

Shit!

Vi har ett problem.

Nämligen detta:

En vrålstirrande hund.

En hund som till synes saknat jaktinstinkt ägnar nu helst dagarna till detta:Han sitter och stirrar på Scottie Pippen.

Scottie Pippen har fått flytta till vardagsrummet eftersom vi alltid är där mest. Han såg så ensam ut där i köket. Men vardagsrummet är även Pommacs domän och sen dess (igår) blev det ett problem.

Hans stirrande känns inte sunt.

Det känns som att det är fara å färde.

Så jag försöker befalla honom att ligga eller gå iväg, men fort är han på plats igen.

Här har vi ett problem att bita i. Något att jobba med.

Men först måste säkerhetsåtgärder vidtas. Nämligen att hänga Scottie på väggen med konsoller, så att frestelsen är utom räckhåll. 

Återstår att se om Labradoodle och Undulat går att få till kompisar. Jag satsar på att det ska gå. Jäpp. (Wish me luck!)