En grön liten krabat har flyttat in.

När vi kom till djuraffären fanns bara en enda stackars undulat till salu. Mitt hjärta sa direkt att vi naturligtvis måste förbarma oss över den lille vännen. Han såg så ensam ut!

Vi kikade före jul också och då fanns där minst 20 stycken undulatungar. Alla var sålda och denne lille stackare hade suttit ensam kvar ända sen jul. Han såg frisk och kry ut och sjöng glatt. (Det var bara i min fantasi han var deppig och ensam.) Vi bestämde oss raskt för att köpa honom trots att han kanske inte var helt purung. Försäljaren lovade att han inte var äldre än fyra månader. Jag hoppas det är sant. (Vi vill ju gärna få honom tam.)

Han blev infångad med håv och instoppad i en kartong. Där kämpade han febrilt att ta sig ut ur kartongen genom att sticka näbb och klor ur lufthålet. När vi står vid kassan och ska betala ser vi att det syns blod på hans huvud. Vi blir förstås förskräckta men avböjer säljarens förslag att släppa ut honom i buren igen för att se vad det var. Det kändes som en onödig stressfaktor för den lille krabaten. Jag tänkte att det var bättre att låta honom komma hem till oss och så undersökte vi honom där. Misstanken var att han på något sätt fastnat med klon i lufthålet och därav börjat blöda.

Han kämpade hårt i kartongen hela vägen hem. En riktig kämpe.

Väl hemma stoppade jag papplådan i botten på buren och öppnade den.

Han riktigt trängde sig ut och flög upp på en pinne.

Då såg vi att han var alldeles blodig på hjässan.

Jag har studerat honom hela  kvällen och han verkar må bra. Han har suttit på samma fläck mest hela kvällen. Studerat oss. Blodet har levrat sig på hjässan och jag förstår inte riktigt vad han har råkat ut för. Vad var det som orsakade blödningen? Det måste ju vara någonting på huvudet eftersom det inte syns blod någon annanstans. 

Skar hon honom på locket när hon satte honom i kartongen???

Vet inte.

Nu har jag lagt en duk på honom och hoppas innerligt att det ska vara en pigg undulat i morgon också. Som vågar dricka och äta. Eller som vågat dricka och äta under duken.

Pommac har inte upptäckt honom ännu.

Vi har inte visat honom heller. Fågeln behöver lugn och ro och ingen nyfiken hund som står och nosar på honom.

Ännu har han inte fått något namn.

Vi ska ju köpa en till så småningom, så att de är två. Det var tänkt att de skulle heta Merry och Pippin efter de två trevliga små hoberna ur Sagan om Ringen. Men vi har kanske ångrat oss. Merry var lite konstigt att säga...

Så namnfrågan kvarstår. Många viljor, många förslag. Mycket demokratiska processer innan beslutet är i hamn.

Listor tillverkas.

På dem står bland annat Oboy, Zingo, Sixten, Pip, Rudi, Merry, Pippin, Tintin, Milou, Finn, Fifi osv osv.

Det blir en hård förhandling!

Japp!

Kanske blir det idag, kanske en annan dag. Sånt kan man inte så noga veta. 

Hemmet är redo iallafall.

Jag pratar förstås om en undulat! Vad trodde ni?

Buren hittade vi begagnad igår för 300 kronor.

Alla undulater som bott hos mig/oss genom åren har fått flyga ganska fritt men haft buren som sin bas. Det dövar mitt samvete att ta mig friheten att sätta ett djur i bur. 

Jag är lite underlig. Älskar djur och vill så hemskt gärna ha ett hem fyllt med husdjur, men samtidigt har jag dåligt samvete för att jag "äger" ett djur. En del förstår inte det här, men jag vet att det finns likasinnade därute. Samtidigt tycker jag att djuren ger mig så mycket, så jag har svårt att avstå av idealistiska skäl. Jag kommer runt detta genom att tänka att när det nu ändå finns hundar, fåglar osv till salu så är det ju bättre att jag räddar det från en sämre djurägare än jag. Någon som kanske ledsnar efter ett tag och ger hunden vidare. Jag är trofast. Flyttar ett djur hit så stannar det. Det ska i såfall vara om något av barnen blir svårt sjuka av att ha djuret omkring sig, då måste jag ju försöka omplacera det. 

Men när jag går in i ett djurägande är det med det största allvar!

Så vi får se om det finns några små ungar inne i dag. Annars får vi vänta.

Spännande!!!