Direktlänk till inlägg 7 december 2008

Feministisk uppfostran av barn.

Av Persilja - 7 december 2008 07:45

Det är synd om mig. Pommac har haft diarée och plingat i klockan för att få gå ut ända sen halv sex i morse. Med tanke på att jag nattugglade till bortåt halv två känner jag mig rätt så mör nu.

Men det kunde ju ha varit värre. Diaréen kunde ha kommit på golvet inomhus till exempel...

Jag har börjat upplysa min man om alla mina feministiska insikter. Jag tänkte att jag det är dags med honom nu.

Han kändes liksom mogen.

Nu låter det kanske som att han är en extrem mansgris som inte alls har några jämställdhetstendenser, men så är det inte. Han är rätt bra på att dela på hemarbetet. När han kan. Han har blivit riktigt bra på sista tiden, det är som att han vaknat upp lite mer på sistone. Så därför känns han mogen nu. Att ta nya steg. Så jag har börjat öppna hans ögon på hur vi omedvetet behandlar våra tre pojkar och vår flicka annorlunda.

Vi ger de förstås inte cementerade könsroller på klassiska vis med leksaker och färger, nä, längre än så har vi förstås kommit. Men vi gör sådana där omedvetna felsteg som liksom sitter i ryggmärgen. Det är sånt jag vill att vi ska SE. För om vi ser det hos oss själva kanske vi kan ändra på det.

Ta en sån sak som egoism. På något mysko sätt känns en egoistisk flicka mer "fel" än en egoistisk pojke. Det är nästan så att man förväntar sig av en pojke att han ska vara egoistisk. Medan flickan aldrig aldrig bör vara det. Varför det???

Nu är det ju allra allra bäst att lära alla barn, oavsett kön, att egoism inte alltid är något bra. Att man ska vara sparsam med sin egoism. Men framförallt bör vi nog som föräldrar lära oss att se att vi överför gamla könsrollsmönster omedvetet. Detta med att det är mer skamligt med en egoistisk dotter än egoistiska pojkar är ett bra exempel. Jag har trillat i den här fällan. Har kommit på mig själv med att läxa upp dottern betydligt oftare för detta än de tre pojkarna tillsammans. Men sen jag gjorde den här upptäckten har jag försökt att se när jag reagerar så här antikt. Jag försöker ifrågasätta mitt beteende. Se mina fördomar i vitögat. Det är faktiskt lite läskigt att jag upptäcker åsikter hos mig själv som jag inte trodde att jag hade. Men som jag haft med mig i bagaget omedvetet. Att läsa feminisisk litteratur öppnar upp synen. Man tvingas inse att man själv ibland (ofta) är med och cementerar könsrollerna. Med omedvetna handlingar. Nu försöker jag alltså att visa på makens omedvetna handlingar. De som jag själv upptäckt hos mig själv. Så är vi två som försöker skapa mer jämställda människor.

Hans största svaghet är att han så mycket oftare kommenterar dotterns utseende. -Vad fin du är! säger han ofta till henne.

Han påpekar hennes tröja eller hår eller vad det nu kan vara i postiva ordalag. Helt omedvetet, med helt goda avsikter. Han ger henne uppmärksamhet via utseendet. Det gör han sällan för att inte säga aldrig med pojkarna.

Så varför är det inte okej att berömma flickan för sitt utseende? Jo för att det ger fel signaler om det bara är hon som får uppmärksamhet för sin yta.

Vill man ge komplimanger för utseende så kan man väl försöka ge det till alla oavsett kön?

Det här är en sån grej som jag visat mannen. Och han har fattat. Det är ju inget han gjort medvetet utan egentligen helt omedvetet. Det är ett nedärvt beteende som han och jag och många med oss fått med oss i vår uppväxt.

Men ser man det kan man göra något åt det.

Det är ofta små saker som vi knappt märker.

Jag har märkt att så fort jag skriver ett inlägg med lite feministiska budskap så är det många som kommenterar i stil med "jag ger min pojke dockor" eller "min pojke gillar rosa".

Det är lite lustigt att läsa sånt. Det är som att ingen vill känna sig som en icke jämställd icke medveten människa. Alla vill vara bra på detta och det är ju lovande. MEN det är så oändigt många mer saker man måste ändra på och inse för att komma vidare. Visst är det alldeles utmärkt att det är jämställt i hemmen, det är ju en grundförutsättning och det tror jag börjar komma alltmer i de yngre hemmen, och visst är det bra att ge pojkar dockor och att rosa inte längre är en könsbunden färg, men det är ju SÅÅÅÅÅ mycket mer än det vi måste ta itu med. Våra värderingar och våra omedvetna handlingar. Vi måste läsa på lite, öppna upp våra ögon för det "dolda" könsrollscementerande handlingarna. Det vi gör omedvetet utan att märka det. Vi måste våga granska oss själva istället för att slå oss för bröstet och tycka att vi gjort allt vi kan. Vi får inte slå oss till ro för att pojken leker med dockor och flickan gillar bilar!

För så länge kvinnors arbete inte värdesätts på samma sätt som männens, eller kvinnans röst inte gör sig hörd på samma sätt som mannens så har vi jobb kvar att göra. Varför inte börja vid matbordet. Se till att alltid lyssna lika mycket på barnen oavsett kön. Låt inte pojken vara högljudd och ta för sig på bekostnad av flickan, ge inte flickan en massa uppmärksamhet för hur hon ser ut om inte pojken får lika mycket uppmärksamhet för hur han ser ut. Detta är bara några exempel. Det blir ett för långt inlägg om jag fortsätter. Men huvudkontentan i detta är att vi måste försöka öppna våra ögon. Se att vi har en bit kvar även om vi tycker att vi kommit så mycket längre än våra föräldrar. Vi får inte nöja oss. Det är bara att titta ut på samhället idag för att förstå att det finns massor av jobb kvar att göra. Massor!!! Och vi föräldrar är de som kan på verka våra barn!!!

Feminism

Dela

funkismamman

7 december 2008 09:46

Det är bra att reflektera kring sitt förhållningssätt gentemot sina/andras barn. Just nu skriver jag examensarbete om högstadieelvers uppfattning kring genus och normer. Något som ofta glöms bort, de bör ju inkluderas i att uppmärksamma stereotyper och lära sig ett kritiskt tänk.

http://www.funkisfamiljen.blogspot.com

Persil,ja

7 december 2008 09:52

Funkismamman: Ibland känns det som att när de kommer upp i högstadiet blir rollerna än mer streotypa. Tjejer sminkar sig och blir sexiga och killarna grottar till sig och blir macho. Det är väl alla hormoner som stormar men det är märkligt. Så jag tycker det låter som ett utmärkt exarbete om du kan få en grupp högstadieelever att öppna ögonen och granska sina beteenden. Det är ju en väldigt påverkbar ålder!

Rosa

7 december 2008 10:13

Bra!!! Helt enig...jeg synes det er mye viktigere at man har likestilling i tankesettet enn at man på død og liv skal gjøre de samme tingene. Jeg har nok aldri kjøpt dukker til mine gutter eller biler til datteren min...men prøver heller å gjøre dem så trygge på seg selv at de syns det er greit å leke med disse tingene hvis de føler for det. Fikk også litt å tenke på med tanke på komplimenter uansett kjønn. Eldstemann hos meg hadde fest hjemme for noen uker siden, og en av kompisene hadde virkelig gjort seg flid med hårsveisen. Jeg la merke til det og sa: Så kul du var på håret. En enkel kommentar bare, men han lyste opp og svarte: Jeg vet det ; ) Unger er enkle i grunnen.
Morsomt med innlegg fra deg som setter tankene i sving. Ha en fin fin dag : )

http://www.cafelatter.bloggagratis.se

Charlotte

7 december 2008 10:52

Men hur gör man om man bara har pojkar? Undrar egentligen vilka signaler de får här hemma, jo att karlar inte kan diska det vet jag i varje fall, inte utan tjat varjefall. Att karlar inte behöver göra något hemma om de jobbar... men jag har ett annat exempel som inte sker i min familj och det är en nära släkting som tycker att flickor får man inte säga ifrån till när de gör fel! Man får inte bli arg på dem för att de är flickor. Hm... det är nog bra att fundera över detta. Men vet du jag har funderat över en sak, vad händer den dagen om den händer att mannen och kvinnan blir så lika att det inte finns den minsta skillnad (förutom detta med barnafödandet då) kommer människan att överleva? Kanske vi helt enkelt dör ut för ingen av oss vill skaffa barn.. var bara en tanke!

http://charlottas.bloggagratis.se

Linda

7 december 2008 10:53

Ja, det är lustigt det här med jämställdhet. Och många gånger är det vi kvinnor, som är värst.
Tex det här om en karl åker bort i två veckor och lämnar fru och barn hemma. Då tycker många: Stackare, som måste vara borta... Men är det kvinnan som åker, ja då lovar jag att flertalet tänker, även om de inte vågar säga något: Men, herregud hur kan hon fara och lämna sina barn i två veckor...
Är det inte så många gånger så säg. Så nog är det våra egna tankar vi behöver ändra på, och inte bara att pojkar ska leka med dockor och vice versa.

http://liteeljest.blogspot.com

7 december 2008 11:49

Jag är också övertygad om att det finns massor att jobba med även i familjer där vi känner oss jämställda. Jag, som bara har pojkar, kan ju inte jämföra med hur vi skulle ha behandlat en dotter. Men flera ggr om dagen säger jag åt mina grabbar att de är söta "vet du att du är så himla sööööt?", jag kallar dem snyggingar osv. (Tänkte på det du sa om bekräftelse via utseendet).
Men det finns så många andra mer subtila grejer som sitter i ryggmärgen och som vi inte ens reflekterar över ...Jag har också superkänsliga känselspröt för såna här grejer och ser ju att det finns många familjer (mycket yngre familjer än vår!)där föräldrarna ursäktar sina grabbar med "han är ju pojke" och "Lisa reagerar ju såhär för att hon är tjej".
*urk och kräk*
It´s a loooong way to go. Fortfarande.
/B

http://lyckligagatans.blogg.se

Helena_v

7 december 2008 11:55

Jag älskar att läsa dina betraktelser om jämställdhet. Själv blev jag extra intresserad när jag läste "språk och kön" (genus i språket) på högskolan. Jag har liknande funderingar om språk och hur det är oerhört lätt att omedvetet föra över cementerande tankegångar i språkliga handlingar. Jag älskade att läsa Tor G Hultmans "Godmorgon pojkar och flickor" som handlar om skillnaden i talutrymme mellan pojkar och flickor i klassrummet. Jag tror att man kan hitta den på nätet. Om du inte har läst den gör det.
Ha en härlig andra advent. Kram. Helena.

http://blogg.passagen.se/fettbramat

Persil,ja

7 december 2008 12:00

Rosa: Jag tror vi kvinnor slänger komplimanger lite mer omkring oss så att även män/pojkar får en slev, men män komplimerar nog? mest tjejer?

Charlotte: Jag tror aldrig att driften att skaffa barn försvinner. Det har ju inte med uppfostran att göra egentligen, utan är en ren drift. Så det tror jag aldrig händer. Har man bara pojkar märker man nog inte så lätt att man gör skillnad.

Linda: Det är PRECIS det där jag har upptäckt. Om du ids kan du klicka på min rubrik Feminism där jag skrivit om det där tidigare och kommit till precis din slutsats. En kvinna som gör en sån sak är egoistisk och det är det värsta en kvinna kan vara. En man förväntas vara ego. Och det är VI som ligger bakom detta tankesätt och det är ju great att vi ser det!!!!

B: Jag tror att vi kvinnor är bra på att sprida komplimanger till alla. Jag gör också så. Hej snyggis osv. Och de gillar det. Men maken säger det bara till dottern och även äldre släktingar. Så det finns grejor att förändra. Det är just de där subtila grejorna vi ska försöka upptäcka. Om vi gör det kan vi ändra på det. Vi kan hjälpas åt!

Persil,ja

7 december 2008 12:20

Tack för tipset! Ska genast leta! Har sonen kommit hem från "lapphelvetet"?

Ellen

7 december 2008 12:30

Så bra at du skriver sånne innlegg, Persilja!!

Jeg har selv 3 jenter og en gutt. En ting som irriterer meg veldig er når sønnen vår fordi han er en forsiktig type i lek og sammen med barn blir betegnet som "jentete", mens den ene datteren vår får betegnelsen "guttejente" fordi hun er veldig tøff i samme situasjoner. Da kjønner vi egenskaper,og det synes jeg er no herk!!

Og en ting er jo i forhold til barna, men hva i parforholdet? Jeg tror vi hadde hatt godt av å ha flere homofile par i vår omgangskrets. De slipper jo unna stereotypiske kjønnsroller i forholdet, og da blir problemene i forholdet både skapt og løst på andre måter. Til inspirasjon for oss som lever i heterofile forhold!! :)

Linda

7 december 2008 15:18

Sitter på jobbet, men ögnade igenom det första inlägget du skrev om feminism.
Det var precis den boken, som fick upp ögonen för mig, bitterfittan alltså. Jag var så jäkla arg när jag läste den, så jag har ännu inte läst ut den faktiskt =).
Mest på att jag insåg hur dum jag själv varit. Men oxå på min kära sambo ;)
Tack till grisstian för att du tipsade mig om boken..
Jag ska läsa igenom alla dina inlägg senare.

http://liteeljest.blogspot.com

Skogshuldran Titti

7 december 2008 19:13

Så klok du är, och så poitivt du skriver om ett brännbart ämne!
För det här är laddat! Även om de flesta inte vill se eller medge det. För alla är så ängslig för att vara "fel".
Det är inte farligt att vara "fel", för allt går nämligen att "rätta"!
Man börjar med sig själv, sedan sprider det sig som ringar på vattnet!
Det som behöver beaktas är att förändringsarbete tar tid. Och det måste få lov att ta sin tid, för att det så småningom ska kunna bli rätt.
Det gamla talesättet: "Rom byggdes inte på en dag" står sig ännu...!

http://skogshuldran.bloggagratis.se

Ellasmamma

7 december 2008 19:43

Det är svårt att se jämställdheten eftersom vi är så vana att se motsatsen. Men börjar med sig själv så har man i alla fall kommit en bra bit på väg. Det är läskigt att upptäcka hur många "fel" man gör varje dag och på så sätt cementerar könsrollerna. Tyvärr är det ju mer komplicerat än rosa och blått och bilar och dockor...fortsätt kämpa, jag gillar dina feministiska inlägg.

http://ellasmamma.blogspot.com

Mari

7 december 2008 20:00

Vi hadde en pensumbok som het noe sånn som "nye gutter og jenter". Den omhandlet akkurat det du peker på her, og var særdeles interessant lesning. Du verden så mye jeg IKKE hadde tenkt på, som jeg tok som en selvfølge. Jeg synes du er en racer på å reflektere, du kloke kvinne :)

http://www.maris-fargerike.blogspot.com

Helena_v

7 december 2008 21:47

Persilja! Sonen kommer hem från "lapphelvetet" nästa söndag. Men han är förmodligen på väg bort igen. Det ser ut som att han kommer att ta muckarbidraget och resa i januari-mars. Ev. till Hong Kong där en av hans kompisar pluggar. Men jag får väl pussa på honom i jul, eller förresten pussa på honom tillåter han väl inte men en liten klapp på kinden kanske jag får ge drasuten.

http://blogg.passagen.se/fettbramat

Pippi

7 december 2008 22:21

Vilken intressant läsning! Jag har också granskat mina fördomar i vitögat sittande på IKEA-restaurangen igår ;) Det äe fruktat bra att göra det mellan varven. Det friskar upp... Jämställdhet, för övrigt, tycker jag tas ofta upp i diskussioner om färger och om leksaker... Egentligen tror jag att det mer än en fråga om attityder - vad det är som vi faktiskt uppmuntrar för slags beteende etc. hos våra barn.

http://langstrump.wordpress.com

Den rätta länken!

Kommentarer (16)

Av Persilja - 2 september 2009 15:42

HÄR finns jag nu! Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Jag flyttar nu!

Kommentarer (12)

Av Persilja - 1 september 2009 21:13

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!! I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Lyckoglasögon.

Kommentarer (23)

Av Persilja - 31 augusti 2009 10:09

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka! Tvätt som inte s...

Nostalgi för hela slanten.

Kommentarer (18)

Av Persilja - 30 augusti 2009 20:37

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...