Jag är barnsligt förtjust i adventskalendrar.

Jag klickade just hem den här från Rädda Barnens butik.

ÄSCH! Det var ju inte Höök. Det hade slutat. Men då kunde jag ju isället se på mysprogrammet Medium. Det är så mysigt för att Allison och hennes make  har världens gosigaste äktenskap. De är så mysiga. Teveseriernas bästa äktenskap!

Puttinuttigt och jämlikt och kärleksfullt.

Jag blir alltid på gott humör när jag ser dem. 

Hyllan är torr. Ovanligt fort gick det för att vara en linoljefärg. Det beror nog på att det är en så mörk kulör, den är mättad med pigment. Antar jag.

Men jag törs inte lasta på förrän imorgon. Jag låter den torka ett extra dygn. Jag är nöjd iallafall. Myser varje gång jag ser den. Grönt ger en slags bibliotekskänsla. Eller äldre bokhandelkänsla. Aj lajk!

Min tavelvägg åkte ner i ommöbleringen. Min omsorgsfullt upphängda tavelvägg. Ni som följt min blogg kanske minns att jag bara spikade upp alla tavlor hipp som happ. På några minuter. Och blev skitnöjd. Så nu anföll jag nya väggen med samma taktik. På den bara! Bonk bonk bonk.

Så här ser det ut just nu. Jag har tavlor kvar att hänga. Men just nu:

Det är så kul att hänga tavlor så här. Det ska gå fort och man ska inte tänka så  mycket. Bara spika vilt. Och så backar man och kikar hur det blev.

Ett annat sätt är att ha tavelhyllor där man kan ställa tavlor och annat.Så här ser det ut på kökets tavelhyllor. Just nu.

Har köpt tre hyacinter. Två rosa och en blå.Dessa ska bli rosa.

Och i den röda krukan från Sagaform ska den blå blomma-och bilda min favoritkombination rött och ljusblått.

När jag ändå är inne på "julpynt" så ska jag visa en idé jag fick som jag hade höga förväntningar på. Det blev dock bara "sådär". Sådärfint. Inte woawfint. Men jag kanske inte ska ha så höga woawförväntningar hela tiden. Sådärfint kan väl också ha sin förtjänst och sitt berättigande. Här är min idé:

Jag har hängt en massa pappersstjärnor utan belysning från taket i trappen där vi har väldigt högt i tak. Och det blev...justdet...sådär.

Köksfönstret blev mer woawkänsla i. Slottet vi pysslade tillsammans med den underbara turkosa stjärnan som nu fått belysning. Den blev tusen gånger snyggare med belysning. Ser ut som en dyrbar diamant. (Tackitack Mynta!)

På Fars dag fick far i huset i sedvanlig ordning fina teckningar i present.

 Den här fiiina fiiina fiiiiiiiiiiiiina teckningen hade 10-åringen gjort till sin pappa i skolan. Mamman i huset var den som blev allra allra gladast. Så fina färger!!!!

Ni ser väl att det står WorldsBest Daddy. Så nu vet ni var han finns.

På Indiska hittade jag förra veckan en kakform som ska användas vid årets pepparkaksbak. Vi ska göra indiska färgsprakande dekorerade pepparkakselefanter har jag bestämt.

I hallen har jag smackat upp tre korgar på väggen. De har förut stått på hatthyllan och ingen har nått dem utom äldste 184 cm långe sonen och fadern i huset. Vi andra pygméer har fått ta en stol för att nå. Opraktiskt har jag tänkt länge och idag kom lösningen till mig. Voilá!

På dem har jag hängt lappar som visar vad som ska vara vart.

Nu ska jag natta barn och klockan 21.00 får ingen störa. För då är det HÖÖK. Då sitter jag klistrad. Den är inspelad i Luleå och i ett avsnitt var inspelningsteamet här i min by. Det ska bli sååå skoj att se. Fast även om inte denna metropol hade varit med är den sevärd. Lågmäld, bra spelad deckare med bra story. Svensk teve när den är som bäst!

Operation galenskapen har växt.

Alltså, jag vet inte riktigt hur min hjärna fungerar. Men en sak vet jag att mellan tanke och handling ligger inte många sekunder. Jag funderar sällan länge. Gruvar mig aldrig. Bara tutar och kör. 

Ommöbleringen svällde lite. Dels kom Billyhyllorna upp bakom soffan. Sen skulle jag montera ner den där lagerhyllan vi haft, men så insåg jag att jag inte klarade av att rensa så mycket böcker som det behövdes. Jag klarade inte av det!

Så jag monterade ner hyllan och flyttade den till väggen mittemot. Men jag tyckte den såg så blek ut.Den framhävde liksom smutsigheten på fultapeten. Det är vi som laserat den vit en gång i världen. Maken har skruvat ihop den i hörnet och jag gillar funktionen hos hyllan. Så jag bestämde mig för att måla den. Grön.

Kromoxidgrön.

Det var ett tidsödande jobb. Jag började vid tretiden och blev nyss klar.

Pust!

Är lite öm i vänsterhanden. OCh grön överallt är jag. Taadaa! Visst är den snyggare i grönt!

Nu får vi vänta i några dagar innan det går att lasta grejor i den. Det är linoljefärg som är torr efter tre dagar ungefär. Jag tror och hoppas att jag bara behöver måla ett varv. Det såg ut att täcka bra.

Möbleringen är långt ifrån klar. Massor av böcker på golvet i staplar. Och syhörnan är ofärdig. 

Men det ser ut att bli fint.

Nu längtar jag till helgen när jag kan göra klart!

När man flyttar bokhyllor kommer det fram en hel del intressanta dokument och böcker och papper. 

Jag hittade ett foto på mig själv som jag hade glömt. Ett foto från tredje året på gymnasiet. Det är omkring 28 år mellan bilden och hon som håller i bilden...Det känns som att det är två olika människor. Vem var den där unga tjejen? En sak är klar. Jag är betydligt lyckligare, klokare och mer harmonisk idag än vad jag var då. Visserligen hade jag träffat min man och blivit ett par, vi var på väg att flytta ihop, men jag hade ingen aning om vem jag egentligen var, vad jag ville eller vad jag tyckte.Det är skönt att åldras! Det är en ynnest!!! En gigantisk gåva!

Min absoluta favoritaffär alla kategorier har äntligen hörsammat min bön om att öppna nätbutik!!!

HURRA!

Nu kan jag köpa ett sånt här eftertraktat brödfat eller en sån här bedårande ask.

Och nån gång när kassan är mindre skral SKA jag ha ett sånt här överkast!

Hurra för Afro Art!

Och TACK Lisa som uppmärksammade mig på detta!

När världens mest morgontrötta mamma ska väcka världens mest morgontrötta barn då inser de flesta att det inte är någon lätt uppgift. Först ska mamman övervinna den oemotståndliga lusten att ligga kvar och sova vidare. Sen när mamman äntligen snoozat klart och stigit upp får hon behärska sig för att inte krypa tillbaka ner i sängvärmen varje gång hon går och väcker barnen. Mamman är nu en levande väckarklocka med inbyggd snoozfunktion. Hon förstår hur svårt det är att lämna den goagoa värmen så hon ägnar många minutrar åt mjuk övertalning och  mild väckning.

När barnen äntligen klavrat sig ur sängarna och lagt sig på diverse ställen som soffor och Pommacs madrass går den morgontrötta mamman för att göra frukost till de morgontrötta barnen. 

Då kommer ett ytterst komplicerat moment. Tre av hennes fyra barn dricker nämligen oboy på morgon. Kanske inte så avancerat tänker ni nu, men då ska ni ta i beaktning att det finns tre olika slags mjölk att välja på. En är laktosintolerant och dricker bara laktosfri mellanmjölk, en är lite mindre laktosintolerant och klarar av låglaktosmellanmjölk och den tredje oboydrickaren dricker vanlig mellanmjölk.Ni kanske kan se framför er bilden av den trötta mamman som står där i köket med tre glas mjölk upphällda i djup fundering över vilket glas som var vilket nu. Hon brukar naturligtvis ta olika muggar, men är hon mycket trött så glömmer hon ändå. Samtidigt måste hon koncentera sig eftersom det ger magont hos de drickande om hon gör fel. 

Ja, detta var ett nedslag i en helt normal morgontrött familj i Sverige i november 2008.

Tack Cel´dara för de fina bilderna du länkade till!!!

Min flaminngotapet fast i ett bad!

Med rosa badkar mitt på golvet. Och rosa handdukar på handukstorken.

Visst kan ni se  mig där i badkaret!

Aaaaaaah!

Vi började igår med ett jätteprojekt. Ett sånt där som när man väl börjat ångrar att man började med.

Operation flytta bokhyllan. Lever man i ett bibliotek som vi, är flytta hyllan ingen lek. För att göra det hela lite enklare gjorde vi så att istället för att tömma den först, stapla böcker längs väggar och flytta hyllan, så tog jag en massa hyllor från barnens rum och satt ihop i vardagsrummet. Ni vet, klassikerna Billy, som verkar finnas i var mans hem.

Sen får barnen ta den fula lagerhyllan vi haft. Den kan målas i rolig färg när den kommer upp i spridda skurar hos dem. Mycket bättre.

Men så många ringar på vattnet projekt det blir av att flytta en stor möbel. Fy faderullan så mycket jobb det är kvar! Och så mycket disharmoni innan jag får till det. 

Kaos och röra i varje hörn. Den tomma väggen som syns har alltså haft en lång hylla längs hela väggen. (Vi borde ju målat väggarna när vi  nu ändå kör igång såna här projekt!)Grejor ÖVERALLT. Ingen ordning nånstans.Suck suck!

En möbel åkte ut från vardagsrummet. Min älskade gamla skåp.

Den enda som tycker om den är jag. Jag älskar det. Stort, maffigt, nött och gammalt som gatan.

Det har vi knuffat och buffat in i matplatsen och det får bordet att se ut som ett minibord. Det ÄR så stort. Svårplacerat. Det skulle passa uppe i vårt sovrum som garderob, men det är helt omöjligt att baxa det uppför trappen.

Resten av familjen är villiga att humpa det i soporna.

Men det får stå där det står. Ska försöka mig på nåt förminskningstrick...

Affischerna ska förstås inte hänga sådär bakom skåpen. Har bara inte hunnit dit. Det är såååå mycket som jag inte hunnit.

Ångrar verkligen att vi drog igång detta. Och det säger en del om hur mycket jobb det blev, eftersom ommöbleringar annars bara är en slags vilogrej för mig...