Jo, jag har shoppat. Det brukar jag inte göra. Näe. Det är inte min grej liksom, bara ångestframkallande och jobbigt.

Men nu har jag shoppat.

Och av alla ställen att shoppa på blev det min forna "hataffär" jag gav den äran; Rusta.

(Jag vet inte vad som händer med mig.

Det måste vara nåt jag ätit.)

Håll i er; här kommer resultatet av min hejdlösa shopping:

Eine kleine julstjärna.

Jag satte mig i min bil och körde hela vägen till Storheden enkom för att jag såg Rustas fina pappersstjärnor i deras reklamblad.  Naturligtvis var allt nästan slut. Alla snygga. Det fanns en turkos som var sååååå snygg och en lila med cerisa glitter (aaaaaah!!!!) och en rosa med lila gllitter (oooooh!!!) och...

Kvar fanns bara denna.

Men jag tyckte synd om den och slog till.

Den var väl söt!

Over and out!

Det är inte ofta jag visar foton från övervåningen. Dels vistas jag inte där så mycket, mest på kvällen och dels är det alltid så förbenat stökigt däruppe. Det är som att nedervåningen håller oss så sysselsatta jämt så övervåningen har vi bara till att slockna utmattade i. Eller nåt ditåt.

Men nu gör jag ett besök där iallafall.

Vårt sovrum är ett mysigt och stort rum.

Det är väääääldigt mycket trä därinne och jag har aldrig varit någon träfärgsälskare. Jag vill ha färg. Målat trä. Inte rent trä. MEN det stora rummet skulle kanske inte alls te sig så mysigt om det var vitmålat. Såå mycket vackrare, men säkert kyligt och omysigt. Så nu leker jag med tanken att måla träet i någon varm nyans...

Det är som att ligga i en stuga. Stugkänsla året om. Mysigt. Men det kliar i målarnerven! På bilden ser det kanske inte så stort ut, men det är tre fönster, två låga och ett stort, och mittemot sängen ryms både kontor och extra säng för nattvandrande barn. Bakom vår säng står även en säng för fler nattvandrande barn. Ofta när vi vaknar på  morgonen är vi sex stycken i sovrumme, Pommac oräknad.

Så här bäddat är det aldrig annars. Jag bytte rent i sängarna i går (i ren lycka för att tvättmaskinen fungerade) och det är i princip ENDA gången som täckena ligger så här prydligt.

Sängborden har väntat länge på  färg. Så lite tid, så mycket idéer!Utanför sovrummet har vi en fotovägg. Blandad kompott. Där hänger ännu en franslampa. Älskar fransar!!!

I sonens (den 12-årige) står en loppisfyndad byrå. Den var oemotståndligt målad i guld. Hela byrån. En guldbyrå. Sånt går bara inte att motstå! Dessutom var det en fin modell och lådor som gled lätt.

I samme sons rum frossas det i orange. Hans absoluta favoritfärg. Han har två oranga lampor så hela skenet i rummet blir varmt och myyysigt. Tur, eftersom hans väggar är kyligt ljusblå.

Nu har jag gått ner igen. (Resten var inte fotovänligt...(stökigt).)

I köket har vi en sambandscentral. Där samlas alla papper, laddare, tidningar och diverse prylar som behövs dagligen.

Det är bra att samla allt på ett ställe. (Visst låter jag ordningsam nu!)

Det slog mig plötsligt idag att mina kära flamingosar inte är rosa!

De är ju vita! Fast de har rosa ben och rumpor.

Det här har slagit mig länge; hur tom kylen och frysen ser ut. Vita och... ...tomma. Några kylskåpsmagneter blir det inte, men jag funderar på att klistra på nåt. Antingen stora bokstäver som säger KYL och FRYS eller så något annat roligare budskap. Till exempel ÄT och NJUT...

Ibland flyttas perspektivet rejält. När det gäller stora viktiga frågor är det fantastiskt när det händer, som att man blir frisk från en svår sjukdom till exempel. Plötsligt ser man livet som den gåva det faktiskt är.

Men perspektivet kan även flyttas när det gäller små vardagliga ting.

Ta tvättstugan till exempel. Som jag suckat över att behöva ha tvättmaskin och tumlare i badrummet. Ständigt är det stökigt med smutstvätt på golvet och  ren tvätt i staplar på bänken. Dammigt, stökigt och trist. Inget badrum man njuter i precis.

Men så gick tvättmaskinen sönder för tre dagar sen. Den vägrade avsluta programmen. Stannade utan att tömmas.

Som vi bänglat. Tömt filter, tagit loss grejor som inte borde tas loss. Och precis när jag skulle felanmäla och såg tusenlapparna fladdra iväg kom jag på den goda idén att kolla på nätet efter felsökning på just denna maskin. Hittade felet och beskrivningen på hur man åtgärdade. Fick maken att kolla avloppslangen och där satt felet. En rund plastbit som slunkit genom alla filter och stoppade allt vattenflöde. 

 Nu funkar maskinen igen.

Det känns som att vi tjänat en massa pengar och dessurom har fokus flyttats från att vara irriterad på alla högar till en glädje över att maskinen faktiskt bara fungerar. Den snurrar och tvättar och sköljer och centrifugerar. Halleluja! Vad mer kan man begära? Nu ska jag besegra tvättberget de närmaste dagarna! Jippi!

Men drömmer vidare om en tvättstugeoas, det gör jag nog snart igen.

Bild från elfa.

Några nya grejor lagda på Verkstan.

 En ny sminkväska modell större.

Ett nytt flaggspel. Välkommen in!

Ja, det trodde jag knappt, att jag skulle få uppleva den dagen då en svart president valdes i USA.

Nu är det bara att hoppas att han är vettig också. Det kommer ju inte med hudfärgen liksom.

Det kan ju knappast bli sämre än det varit. Han är säkert 1000 gånger bättre än den krigiske Bush.

Tiden får utvisa.

Jag ryser av obehag så fort en amerikansk valrepresentant håller ett tal. Så må de vara svarta, kvinnor eller vad som helst. Det klingar alltid falskt och insmickrande.

Usch ett stånt spektakel det är! Skönt att det är över!

Löftenas tid är över. Nu är det handlingarnas tid. Ja, i januari 2009 då.

Undrar hur många bloggare i världen som nämner Obama idag???Lycka till Baracken!

Det syns kanske inte från förra bilden men nu är det en stapel till framför den igår. Allt som allt tre staplar som den som syns. Nu ska vi inte elda som tokar, utan snåla lite. Hoppas jag.

Äntligen kan jag börja sy!

Fast då är det dags för träningsrallyt förstås. Men sen, efter alla träningar-då kan jag sätta mig att sy. Fast då är det dags att sova...

Äh! Skit samma, vad är detta för negativt snack.

Börjar om.

Äntligen är syhörneflytten klar!

Här kommer helhetsbilder som Maloppa efterfrågade:

Hörnsoffan, som egentligen är två fristående soffor. De står nu mitt i rummet framför öppna spisen. Bakom syns vår datorplats. En av tre. Min och den yngre barnens.

Här har jag vinklat kameran mot syhörnan som syns där längst bort. Perfekt plats egentligen. Där sitter jag och ser alla som ser teve, alla som sitter vid datorn och alla som sitter vid öppna spisen...

Nu har jag vänt kameran och fotar från syhörnan. Den hemska mexitegelklädda gamla murspisen ser man nu. Den är STOOOR. Och ful. Men kommer att bli så snygg den dan jag knackar bort fuskteglet och rappar om den.

Här kommer en närbild på min "revirpinkning". Den lilla moppebyrån ser färglös ut, eller hur. Det måste åtgärdas...

På stora gamla skåpen (som maken vill slänga ut men inte jag) har jag ställt alla tavlor som inte har någon plats.

Där står mitt apfat. Där borde jag lägga mina ringar men allt som oftast hamnar de överallt utom där.Fast nu låg de där!!! (Som jag sökt!)

På tyget hänger en liten figur som inte är färdigsydd.Undrar när han/hon blir klar.

Smackade upp MASSOR av krokar i hallen i hopp om att alla jackor och ryggsäckar och regnbyxor och gympapåsar som hittills bara dumpats på golvet skulle hängas upp. Men det krävs tydligen mer än krokar. Det krävs nog...hjärntransplantation...eller nåt.

För att trivas på en plats måste jag pinka in reviret först. Så jag hänger upp inpirationsbilder, hyllor, krokar osv.

Jag bor in mig.

Så har jag alltid gjort.

Då trivs jag.

Så här kommer revirpinkningen i bilder.Pinkelipink!

Pink! (I dubbel bemärkelse om nån fattar.)

 Och här har jag SKAMLÖST snott en dekorationsidé rakt av från Tavelhus, vars blogg jag brukar besöka.  Jag har en diger samling pannlappar och bästa sättet att se dem är ju på ett kakfat, eller hur!

Här upp i norr säger vi inte grytlappar. Närå! Pannlappar säger vi för här kokar vi inte i grytor utan i pannor.

Jo, det låter konstigt när man hör det så här, men så är det. Vi kokar makaronerna i pannan. Så är det.