Alla inlägg under oktober 2008

Av Persilja - 10 oktober 2008 23:06

Så himla skönt att alla kände igen sig i förra inlägget. Man får ju faktiskt för sig mellan varven att folk är så ordentliga och att det bara är oss det är stökigt hos. En del bloggares bilder gör ju att man får lite ont i magen och undrar om man är totalt misslyckad som aldrig ens kommer i närheten av deras pyntade vackra städade världar. Jag skulle inte kunna ha ett helt vitt hem som en del har. Hur skulle vi kunna hålla det vitt????? Iallafall med den här hunden och de här barnen och den här mamman och den här pappan. Jag skulle må illa av klorinlukten! Hahaha!

Det är vackert men oj så opraktiskt det måste vara. Och lite hrm...host...färglöst.


Fick en frist med gästerna. Maken var tvungen att åka iväg norrut så jag flyttade helt sonika kalaset till morgondagen. Då fick sonen dessutom ett lite längre firande. Vi har firat honom sen klockan sju imorse. Han är fortfarande vaken och vill njuta av de sista skälvande minutrarna av sin dag. Det har blivit tårta, hämtad thaimat, godis, chips, ostkrokar, dip och läsk.

Och film. Hela kvällen. Det gäller att passa på att äta onyttigt när man nu får bestämma hela dagen!

Jag har städat lite, men orkade inte ända fram. Tar resten imorgon innan gästerna kommer. Tände ljus och släckte lampor istället. Funkar också bra!

Fristen gjorde att jag hann sätta mig och sy en del också. Det blev en massa saker men det enda som blev hlet färdigt ikväll var en ny sminkväska.

Duken den står på har min mormor virkat.

Den är så fin!

NU är jag mogen för sängen. Ska försöka övertala nyblivne 10-åringen att sängen känns lockande...

Gäääsp!



Av Persilja - 10 oktober 2008 09:48

Hej! Jag heter Persilja och jag är en slarver.

Så är även mina barn.

Mannen tror att (hahahahahahahahaha!!!!) han har ordningssinne men jag kan lova att han har fel!  Han har bara inte fått insikt om sina problem på samma sätt som jag.

Jag borde inte.

Jag skämmer ut oss. 

Men jag kan inte låta bli att visa verkligheten.

Varsågoda: 

Se och förfäras!Ett sidobord bredvid köksbordet. Blommorna har vissnat för länge sen. Den fina brickan blev inte så fin. Affischfan lossnade efter en dag och allt måste göras om...

På bordet ses plåster, en svamp, tändstickor, leksaker, böcker, tidningar, mina ringar (som jag springer runt och söker VARJE dag innan jag ska iväg).

På skåpen på motsatt vägg står en påse ouppackade apelsiner, två aluminiumfolieförpackningar som maken köpte för att det var EXTRAPRIS, (trots av vi inte nästan använder aluminiumfolie) men vi har inte plats för dem någonstans så de ligger där tills jag funderat ut var fanken de ska in nånstans... 

Två nytvättade disktrasor, en burk tapetlim, böcker och förmodligen är papperet på svaj en räkning...på väg till datorn för betalning. Hoppas att den når fram. (Fast det brukar de på något mystiskt sätt.)

Den inbjudande kökssoffan som jag skulle ligga och vila på, den ser ut så här...

Svårt att få plats med ens en rumpa. Suck!!!

Sonens skrivbord behöver kanske en rensning? Köksbänken är sig lik sen förra gången den fotades.

Något har kommit något har gått.


 Nedan kommer katastrofområdet nummer ett. Att gå och kissa höjer min puls. Nä, idag ska här röjas!!!

 Här är spår efter morgonens mys.

Och att sätta sig att läsa är inte så lockande just nu...Pommac har bäddat där med en grönvit matta.

 Hallen som är det första gäster ser är ingen bra reklam för vårt hem, men det matchar ju absolut verkligheten. En liten mjukstart för vad som komma skall, för den som vågar sig längre in.

Fönstrena är knökfulla av alla pelargoner som räddats ur växthuset innan frosten nådde dit. De ska omplaceras men tillsvidare står de där de står. Tillsammans med koppar och annan disk.  Varenda tänkbar yta som går att fylla är fylld med skit.

Jag blir tokig!

Fast jag är en ny människa idag.

Jag ska inte bli tokig. Jag ska se det som stilleben. Mouhahahahaha! (=galet skratt)

Om x antal timmar kommer det gäster.

Inbjudna såna.

Så adios amigos!





Av Persilja - 9 oktober 2008 21:12

Har lagt ut en ny väska plus en sminkväska på Verkstan.

Och så sminkväskan.

Av Persilja - 8 oktober 2008 08:04

Tonåringar bör sova ordentligt när de växer!

Högst 20 minuter åt gången framför datorn.

Max två timmar om dagen vid datorn. 

Frisk luft varje dag. 

Solljus är viktigt.

Barn måste ha egentid. Ta en dag i veckan ensam med varje barn.

Vuxna måste ha egentid. Ha en date tillsammans minst en gång i veckan. 

Motionera regelbundet. 

Sov ordentligt.

Ät ordentligt.

Fisk en eller två gånger i veckan är bra för hjärnan.

Alla kålsorter är cancerhämmande.

Tomater och andra röda frukter innehåller massor av antioxidanter.

Sitt ner med ditt barn när de gör läxorna.

Öva på gångertabellen 10 minuter varje dag så sitter den för livet.

En hund behöver två långa promenader om dagen och några korta.

Husets hängränna har hål, det blir rötskador på huset som aldrig går att reparera.

Förrådet är så knökfullt att det måste städas nu annars får vi inte igen dörren. 

Tvättkorgarna svämmar över och jag kommer aldrig att hinna tvätta ikapp om jag inte börjar nu.

Fönstrena måste putsas innan det blir för kallt. 

Stugan måste vinterstängas och städas. Annars får mössen kalas hela vintern.

Jag måste ringa mamma och pappa.

Jag måste hjälpa min vän som behöver det.

Jag måste dammsuga.

Jag måste byta i sängarna.

Jag måste göra situps.

Jag måste tvätta håret.

Jag måste skura badrummet.

Jag måste städa övervåningen.

Jag måste städa undervåningen.

Jag måste baka en tårta.

Jag måste fixa den sista presenten innan 9-åringens födelsedag.

Jag måste göra ett jobb som stått på vänt hur länge som helst.

Jag måste sätta på vinterdäck på bilen.

Jag måste tömma växthuset innan vintern.

Jag måste epilera benen så att jag kan gå till doktorn och visa mitt onda ben.

Jag måste lära dottern att simma.

Jag måste komma igång med någon träning, min kondis är totalförsvunnen.

Jag måste undersöka brösten varje gång jag duschar.

Jag måste dra tandtråd.

Jag måste smörja in mig.

Jag måste göra fotoalbum.

Jag måste sortera papper.

Jag måste skapa läxrutiner och skolpappersrutiner.

Jag måste hälsa på i skolan.

Jag måste prata med min 14-åring.

Jag måste ta hand om relationen till min man.



Aaaargghgh!!!


Alla dessa måsten.


Alla dessa måsten gör mig såååå stressad.

Jag brukar inte vara tryckt av måsten.

Det är många måsten jag skiter fullständigt i. Jag krattar inte löv som alla grannar. Mina ligger kvar för jag har bestämt att det är bra för gräset. (Det är mindre bra att det ligger kvar då det dras in i huset och ger mer städning.) Jag putsar inte fönster för att jag måste men jag tycker om att se ut genom fönstrena och det gör jag knappt när solen ligger på.

Alla råd om barnen tror jag är bra men när ska jag hinna bryta alla dåliga vanor för att få in de nya goda?

Det är faktiskt så många måsten som står på kö i min hjärna att de liksom korkat igen. Inget kommer ut. Allt bara fastnar där. Varje kväll när jag lägger mig och ska slappna av och somna, då börjar de sakta sippra ut.

Javisstja, tandtråden glömde jag. Nu igen.

Och broccolin.

Och köpa tomater.

Och situpsen.

Och ringa mamma och pappa.

Och HERREGUD, jag glömde presenten igen. Nu har jag EN dag på mig, annars är det försent.


Puuuh!

Andas!

Det är ingen idé att stressa.

Men hur ska man få ordning på allt när tiden aldrig tar paus. När livet rusar på i expressfart och jag får kämpa som en tok för att hinna med varje dag.

Hur ska man då hinna klämma in alla nya måsten som kommer.

Ibland tänker jag äh, vad händer om tonåringen inte sover ordentligt då? Han växer ju ändå så det knakar. Han stiger upp och går till skolan, han sköter skolan. Vad mer kan jag begära? Han vill vara uppe länge för "alla andra är det". Det är en viktig grej för honom och varför i jesse namn ska jag då gå omkring och oroa mig för att det inte är bra för honom att sova för lite. Det hjälper ju varken honom eller mig.

Oro tär. Den gör skada.

Varje gång jag duschat, vilket går på max två minuter (herregud-tiden är ju alltid knapp!) så kommer jag efteråt på att jag glömde (igen) att undersöka brösten.

Det ger mig ångest.

Jag blir förbannad på mig själv.


Och ändå hinner jag inte.

Jag lyckas inte prioritera det fast jag vill.

Jag är i det läget nu känns det som att jag skulle behöva en stoppknapp.

Den vill jag trycka på och så ska allt och alla stå blickstilla tills jag hunnit ikapp. 

Då, när jag kommit fram till allt jag ville hinna, då får världen börja snurra hysteriskt igen.

Först då.

Men så är det inte. Det finns ingen stoppknapp.

Och jag har varit här förr. Många många gånger.

Ni behöver inte komma med en massa råd nu! Det behövs verkligen inte. Det ger bara mer stress att höra hur alla andra fixat allt så bra.

Nä, de enda kommentarer jag vill ha är att ni känner igen er. (Haha!)

Det känns bra att veta att man inte är ensam. Att det känns så här. Att det är så här att ha barn och ett hektiskt liv. 

Och då har jag ändå den fantastiska förmånen att arbeta hemma. Hur fruktansvärt mycket stressigare skulle inte allt vara om jag var tvungen att sitta på ett annat ställe i åtta timmar? Nu kan jag ju ta mina mikropauser och jobba mina timmar utspritt över dagen lite hur jag vill.

Och ÄNDÅ känner jag denna stress och press och otillfredsställelse över att inte hinna ens hälften av allt jag vill hinna.


Äh! Trots alla måsten sitter jag här och bloggar.

Det enda måste jag inte har.

Det är väl ändå bra och duktigt av mig.

Jag lyckas ju frigöra mig från alla krav. 

Lyssnar på mig själv och ventilerar en viktig fråga.

Bra gjort av mig!

Nu kom jag vidare och kan fortsätta att göra en massa inte måsten så att jag kan fortsätta stressa över alla måsten som jag INTE gör.


Har ni förresten nångonsin stött på en MAN som stressar över sånt här???

Vad håller vi kvinnor på med egentligen???


Av Persilja - 7 oktober 2008 09:53

Ibland är det bra att vara glömsk!

I lördags när jag glömt att köpa presenter till kalaset dottern var bjuden på sydde jag två pennfodral istället. Då kom jag på att namnmärka dem med dymotext (I love Dymo!) och DÅ kom jag på den här idén.

Kärlekspåsen.Jag kom att tänka på detta med bloggvärlden, vilken underbar liten bubbla det är. Har ni tänkt på hur vi bara sprider kärlek omkring oss. Alla som kommenterar säger snälla saker, uppmuntrar varann och ger beröm.

Jag har tänkt mycket på det där. Hur glad man blir och hur lite det behövs för att få en människa att känna sig lite uppskattad. Jag tror att vi över lag är sämre på att ge beröm och kärlek till vardags. Så kom jag på min idé med kärlekspåsen. I den kan man stoppa vad man vill. En godisbit, en förlåtmiglapp, ett kärlesksbrev, en inbjudan, ett beundrarbrev, en lite vardaglig gåva, ja precis vad som helst. Mitt i vardagen kan man överraska och ge lite kärlek och uppskattning, precis som vi gör på bloggarna.

Kika in och se på mina Kärlekspåsar!

Av Persilja - 6 oktober 2008 22:20

Har en grön gammal plåtbricka som är jättefin förutom att den stått på en het platta och fått en brännskada. Har länge tänkt göra nåt åt det och idag kom idén till mig. Hade en favoritaffisch av Leonardi Da Vinci som inte hängt uppe på nån vägg på ett tag. Dessutom hade jag färdigblandat tapetklister sen väggträdet jag gjorde. Så då klistrade jag helt sonika fast affischen på brickan. Det blev skitbra!

En riktig rokokobricka. Det ser ut som en dyr antik klenod!


Blev inspirerad av Mynta som blev inspirerad av mig att laga en thailändsk kycklingsoppa idag. Tom Ka Gai.  Den är så god!

Ni måste prova.

Man fräser purjo och kyckling och chili. Slår på vatten och låter puttra. Idag hade jag ingen färsk chili så jag lät löken och köttet fräsa med ingefära och chili i kryddform. Efter ett tag slår man på en burk kokosmjölk, den feta sorten. Låter puttra vidare några minuter. Häller på en rejäl dos Fish Sauce (finns bland thailändska ingredienser på affären), sockrar med brunt farinsocker, någon dryg tesked och precis innan servering lägger man i några skrurna tomater, (stora bitar) som bara ska bli varma. Riv en lime och strö över. Det blir så gott med alla smaker som möter varann. Det går absolut säkert att ta quornbitar istället för kyckling, eller kanske kikärtor eller linser. Den är så matig i sig själv så köttet är inte nödvändigt. Men fishsaucen, sockret, chilin och limen får man inte hoppa över! Smaklig spis!

Av Persilja - 6 oktober 2008 12:46

Så här ser till exempel köksbänken ut efter en dag då jag varit borta en hel dag.

Suck!

Ibland går jag i strejk och lämnar det tills någon annan känner sig manad, men idag orkar jag inte. Det är jag som tagit rätt på allt oboypulver och smulor och socker och skräp och odiskade lergrytor och så vidare. Nu är det så snyggt. Tills jag blir borta någon dag igen...

Men skitsamma. Det är så här det är att ha barn, like it or not. Det skulle dessutom säkerligen se likadant ut om det inte bodde barn här. Så här ser det ut med jämna mellanrum hos oss, och kommer alltid att göra. Vi har inte tid att tömma bänkar. Det är så mycket annat som lockar. Först när vi behöver bänken torkas den av. Jag vet, rutiner. Om man bara gör det rutinmässigt så blir det gjort. Men vi är inte några rutinmänniskor. Vi är ryckmänniskor. Vi får ryck och städar upp. Däremellan blir det kaos.

Önskar verkligen att jag var annorlunda. Att vi var det. Som tur är behövs bänken varje dag så den blir ju hyfsat städad varje dag. Men ärligt talat verkar min man lida av disktrasefobi. Han kan nämligen tömma matbordet helt. Men torka av det gör han inte. Inte diskbänk eller arbetsbänk heller. Usch, då måste han ju ta i den där  disktrasan.

Det är ALLTID jag som använder den.

Nästa suck kommer här:

Tråååkigt!

Vika tvätt och bära på plats.

Se! Det är någon i familjen som behöver sig en liten åthutning! Den som har den högsta högen där längst bort...


Av Persilja - 6 oktober 2008 12:08

Vad gör man inte för sin allra käraste fyrbenta vän? Har nyss stått på alla fyra och låtsasätit från hans matskål. Länge och smackat och haft mig. Gått in för att det ska låta gott och lockande.

Och mycket riktigt, Pommac skyndade sig dit och stod i kö för att få smaka torrfodret han också. Ett torrfoder han ratat i flera dagar nu. Han är less på sin mat. Äter bara i yttersta nödfall. Och den fyrhövdade barnaskaran ser till att det inte blir så många nödsituationer. Det är en köttbit här, en plättbit där, en sked makaroner där. Det är klart att han ratar sitt trista torrfoder som han har smakat alltför många gånger när han hela tiden får nya smak och doftupplevelser. 

Det spelar ingen roll att jag tjatar om att torrfodret håller honom frisk och kry. De känner ändå empati med honom och förstår så väl hans trötthet på sitt torr(ftiga)foder.

Men nu fick jag honom att snabbt äta upp sin portion. Om det finns risk att matte börjar ta hans mat måste han ju se till att äta upp den.

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3 4 5
6 7 8 9 10
11
12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Oktober 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards