I morse ropade sonen vid datorn med glad röst -Mamma! det står att du vunnit en MASSA pengar!!!!! (Han lät jublande glad.)

Han hade aldrig sett ett sånt mejl förut eftersom de oftast hamnar i skräpposten men nu hade alltså ett nästlat sig in.

I panik ropade jag: Öppna det inte! Det är bara skräp post! (Har fått för mig att de är fulladdade med virus, fast det säkert bara är reklam för något.)

Nåja, sonen hann känna vinstglädje i några sekunder iallafall.

I morse när jag snoozade mina vanliga 30 minutrar från 0530 till 0600 läste jag fel på mobilen. En önskefelläsning kanske?

Istället för "Snoozning, väckning igen om nio minuter" läste jag "Snoozning, väckning igen om nio månader".

Aaaaaah, DET hade varit skööööööönt!!!!!

Jag är inte överviktig bara skitviktig.

Jag vill gå ner några kilon och just precis bara de kilon som sitter nedanför naveln.

Hur ini *piiiip* går det till. Punktbantning liksom?

Ända sen sista barnet (åtta år sen) har jag haft putmagen kvar. Okej, man fååår faktiskt ha mage efter fyra barn: Ja, annars också. Man får alltid ha mage. Det är liksom inte det. En mjuk mage är det bästa barn vet. 

Men, jag själv irriterar mig på den där mjuka degen mitt fram och vill hemskt gärna bli av med den.

Det enda är väl att träna just där. Situps, rullövningar osv. (Ni vet sån där mackapär som man står på alla fyra och rullar fram och tillbaka med.) 

Jag brukar få ryck, men sen ledsnar jag.

Varför skriver jag om detta nu då?

Jo, för att jag vill komma igång. Så fort jag skriver om nåt i bloggen så löser det sig liksom. Så nu hoppas jag att den där latmasken som bor i mig blir avhyst och krälar ut, och in flyttar någon form av karaktär. 

Mer frukt och mer träning. Magträning. 

Basta!

Sen kan man frossa i grönt te också som hjälper till att driva ut det onda fettet.

Morgonen var lite bättre eftersom de två äldste inte skulle iväg samtidigt. Mycket lugnare!

Men några tända ljus hanns inte med och kommer nog inte hinnas med någonsin? Jo, det HAR hänt...men inte ofta. Och de gånger det har hänt har bara känts lite...ovant och konstigt.

Nåväl, igårkväll hanns det med lite ljusmys.

Det är nåt med levande ljus. Det ger ett lugn och för mig är det ett bevis på att jag hinner njuta. Jag vill nämligen inte tända ljus om det är kaos runtomkring. Det blir inte mys för mig då. Hyfsat undanplockat ska det vara. Så när det tänts ljus är det ett tecken på att det är lite ordning. Iallafall i närheten av ljuskällan.

Den gamla kistan som jag fått av god vän, har först stått bredvid öppna spisen som vedkista, sen på bron som sittbänk och förvaring och nu inför vintern har den fått komma in och då provade jag ställa den som soffbord. Problemet med alla soffbord tycker jag är att de blir belamrade med teckningar, böcker, koppar, fat, skräp och allt möjligt. Sen står de sällan still utan glider iväg då söta svarta hundar lägger sig under eller bredvid och söta barn sätter upp fötterna på dem. MEN, detta soffbord har hittills funkat bra. Ingen söt doggelito ryms varken bredvid eller under, det står kvar av egen tyngd och det buktar lite i locket så det belamras inte hela tiden. Egentligen är jag inte alls  förtjust i soffbord (tycker det ser mycket luftigare och trevligare ut utan och soffan blir mer tillgänglig utan )men det är onekligen praktiskt med ett stort. 

Känns som en permanent lösning, förutom att hos oss är sällan något permanent!

Min gamla fasettslipade loppisfyndade spegel kom till sin rätt med en gammal kista i liknande kulör i närheten och min älskade spånkorg, en favorit i mitt hem, kände sig genast mindre ensam.Och här ser ni denfuuula tapeten som måste åtgärdas snart! Antingen målar jag bara vitt eftersom det är en strukturtapet, eller så sliter jag ner den (jobbigt!) och tapetserar om hela rummet. Det lutar åt budgetvarianten...

I min spånkorg förvarar jag min stickning. Min evighetsstickning, en pläd i glada kulörer. Den stickar jag på nåt varv då och då och den blir längre och längre...

Men det går hemskt sakta.

Hur det går med min virkning? Det är så att jag fick för mig att virka en matta trots att jag aldrig lärt mig virka annat än långa snören.

Men jag är inte den som inte vågar prova.

Först blev det en volangkjol. Då var det för många maskor... Nu är det en skål, på väg att bli en skål, vilket betyder för lite maskökningar.

Jag hatar att virka. Blä!

Men jag får väl repa upp och försöka igen och igen och igen. Men är det någon som är ute och kör längs E4:an och ser en blå och rosa tråd fladdra i vinden så vet ni vad som hänt. (Det är bara jag som kastat ut skiten genom fönstret.)

Notera det asfula kaklet vid öppna spisen. Smutsbeige, precis som tapeten. Undrar hur de tänkte de som valde?

Bruna svängda ärvda soffan har fått ett rosa överkast. Den vita virkade mormorsfilten jag haft förut behövde få semester. Jag vill ju inte slita ut den i förtid. Ser ni den röda kudden i mitten av soffan?

Här kommer en närbild:

Ett traderafynd. En broderad röd yllekudde i allra finaste kvalitet och det mest smakfulla broderi jag sett på år och dag. Å, om jag iddes brodera skulle jag också välja såna här vackra motiv.

Så är barnen lyckligt i skolan efter en fin morgon.

Vi satt hela familjen samlade runt köksbordet med stearinljusen tända. Jag sippade lugnt på min caffelatte och barnen åt sin müsli och hembakade ostmacka med egenodlad paprika. Tonåringen kysste sin ömma moder adjö och gick raskt till skolan. Sen följde jag de tre yngsta till skolan samtidigt som Pommac fick sin morgonpromenad. Solen sken. Vi sjöng hela vägen.

Jag kände en sån frid!

NOT!!!!!!!!!!!!! 

Hade jag hetat Kristin Kaspersen kanske.

Nu heter jag Persilja och min morgon var en sån där jag skaffade en massa minuskonton hos alla.

ÄR tvungen att sätta in på pluskontona en vecka för att komma ikapp.

Fy faen!

Ibland önskar jag att jag inte var mamma.

Jag är helt olämplig.

Har ju inte lyckats alls att få barnen så som de borde vara.

Två av dem är så trötta på morgon att jag får dra dem ur sängarna. Samtidigt har jag så mycket empati (eller vad man nu ska kalla det) att jag låter dem snooza varje morgon. Jag väcker de två trötta om och om igen. Det ingår i rutinerna, är med i tidsberäkningen. Det funkar allt som oftast men vissa morgnar (som denna) är de så trötta att de inte kommer upp när snoozningen är över. När the final call har varit. Då blir jag arg. Då bryter de vår lilla överenskommelse.

De ska ju veta att om det var pappan i huset som väckte dem skulle det inte vara någon pardon. Upp och givakt på första väckningen. Då tycker jag att de ska hålla vår lilla deal. De får snooza och vakna mjukt många gånger mot att de stiger upp när det är dags. De vet precis när.

Sen blev jag arg igen när äldsten ville vara hemma för att han var trött. Men det var inte för att han var uppe för länge igår kväll. Där fanns inget samband.

Arg för tredje gången blev jag för att han sölade så mycket att han missade bussen så jag fick skjutsa honom.

Och så blev jag arg igen när maken var i vägen överallt. I badrummet, i köket, i hallen. Aaaaarrrggh! Ut ur mitt luftrum. Ge mig space.

Jag står inte uuuuuuuuuuut!!!

Så var min morgon.

Hur var er?

(Behöver jag säga det? Att det är pms på gång. Eller redan igång. Full styrka.)

På så många ställen som möjligt.

Aj lajk it!!!

Konstigt hur en färg kan påverka...och ändras mot vad man har omkring.

Det var nog också det där med att jag hade tänkt rött. Besvikelsen la ett filter över blicken.

Nu när besvikelsen lagt sig och ögonen ser klart så gillar de det de ser!

Det är inte alls tokigt. Inte ens mesigt.Det är helt enkelt fint.

 Här ovan utan blixt.

Och med blixt. Maskeringstejpen sitter kvar så det ser smutsgult ut mellan skåpen. Där blir det ju vitt när tejpen dras bort.

Så andra varvet blir nog rosa. Trots allt.Men, och nu skäms jag, gissa vad jag gjort?

Jo, i lördags då jag inte alls var nöjd med den rosa nyansen skulle jag blanda lite annan nyans. Tänkte att den här rosa vill jag ju inte ha. Så jag tog yttepytte lite svart i burken. Tänkte att jag ville ha färgen lite så där skitigt rosa om någon fattar. Älskar den sortens pasteller som är liksom sotiga. Nå, denna yttepytte droppe med svart förvandlade hela burken med rosa till...någon slags lila nyans. Och JA, jag älskar lila, men denna är sådär grålila. Lite som ett lik som legat för länge i vatten eller nåt...

Så jag tror inte jag målar över med den. Jag får helt sonika åka till färgaffären och köpa en ny burk med torrpigment. Blanda ny rosa. Och VEM vet hur den nyansen blir.

Livet måste vara spännande! Hahaha!

Idag fick jag härlig post. Dels denna fina skärbräda från Lotten. Visst är den wunderbar!!!?

Sen fick jag det allra raraste brev från en läsare i Norge. I det fanns en liten gåva där det stod "öppnas vid nästa pms". (Så vidunderligt gulligt!!!) Nyfiken som jag är kände jag efter ordentligt och javisst kände jag lite pmshormoner i mig, hihi. I var det en underbart gooood nougatchoklad som jag mumsade i mig direkt. Tack fina Ellen!

Som om det inte räckte med två paket var det ett stort paket med posten också.

En kudde som jag alldeles glömt att jag budat hem på en nätauktion. (Ja, mitt minne är lite skruttigt!)

Den glömde jag fota, men den är absolutely fantastisk.

Bild kommer.

Tack vare uppmärksamma och minnesgoda läsare som kom ihåg vart jag handlat (HERREGUUUD nu är det dags att lägga om livsstil!!!!) har jag nu mejlat Ainred och fått snabbt svar. Paketet har hittats i lagret och postas omgående. Så tack snälla ni som kommenterade och friskade upp mitt döende minne!

Är det någon som minns att jag beställde flera plastmattor som jag skulle sy ihop till en stor. (Istället för att köpa en stor.)

Jag anade redan då att det var en dum affär.

Jag förstår det tydligare nu eftersom jag inte har fått något. Och jag har ett svaaaagt minne av att jag förskottsbetalade. Ingen svindlande summa men iallafall.

Jag som handlat så myckte på nätet men ALDRIG blivit blåst.

Nu verkar det så iallafall. Det allra fånigaste är att jag inte minns riktigt vart jag lade min beställning, och inte heller om jag betalat något i förskott. Kanske gjorde jag inte det ändå?

Usch det är hemskt att vara så glömsk och rent FÖRVIRRAD som jag kan vara ibland!!!

Kan det ha varit något som hette Ainred.se???

Det var något mysko namn, det minns jag.

Nä, fy sjutton.

Bäst att gå och knyta sig nu så att jag kan hantera morgondagen någorlunda skärpt.

Jag menar man börjar ju undra hur det står till i hjärnkontoret!!!