Tezz

5 oktober 2008 09:32

Visst är det roligt när man får kommentarer, är ju så roligt att veta vem som läser :)

Persilaj

5 oktober 2008 09:51

Tezz: Ja, det är största behållningen med bloggandet!!! TACK för kommentaren. :D

Ingela

5 oktober 2008 10:09

Jag har inte på långa vägar lika många läsare som du, mellan 20-30 per dag men jag har en 4-5 stycken som kommenterar. Jag har också haft dina tankar att vem är resten av gänget som läser och har jag personer i min närhet som läser och inte ger sig till känna? Det känns lite som du säger obehagligt. Av vilken anledning läsa men inte kommentera?
Jag läser din blogg dagligen och du ger mig en massa inspiration av vad jag kan göra av min arbetslösa dag, den är bra och jag gillar dig och din blogg, din stil. Den är sköön :) Fortsätt med det du gör.

maloppa

5 oktober 2008 10:14

Jag har ingen bloggräknare så jag har ingen aning hur många som läser min blogg, på gott och ont. Brukar själv kommentera de flesta bloggar jag läser, ibland kanske jag läser ett inlägg och inte känner att jag har något att tillföra så då avstår jag från att kommentera men alla bloggar jag läser har fått livstecken från mig någongång även om jag inte kommenterar varje inlägg.
Jag har mest fått positiva vibbar från min omgivning, de kommer ibland och kommenterar det de läst och undrar när jag ska skriva nästa inlägg. Sedan kanske de inte förstår tjustningen med att blogga men de gillar det jag skriver iallfall och det känns som huvudsaken. Mamma frågade oroat på telefon igår om jag skulle sluta blogga, fick lugna henne och berätta att jag bara har en liten paus. Bloggandet tar ju inte bara tid vid datorn utan också framför kameran i jakt efter motiv, och tanketid att fundera ut vad man ska skriva om så för att frigöra lite tid och hitta inspiration pausar jag. Kan däremot inte hålla mig ifrån din inspirerande värld och jag är inte ensam!

Annika (i Skåne)

5 oktober 2008 10:20

Jag bloggar inte själv men älskar din (och andras) bloggar! : )
Stor kram! Och du..grejerna du gör blir bara finare och finare!

Stora E

5 oktober 2008 10:34

Håller med dig i allt du skriver! Det var ju av den anledningen som jag helt plötsligt bytte bloggnamn och bloggadress. Ingen av dem som jag vet läste bloggen tidigare och nu inte har fått den nya adressen har sagt något om att de inte hittar min blogg... De kanske skäms!?

Värst var nog den bekanta som sa att hon är med i tävlingar bland bloggare men inte lämnar ut sin e-postadress utan hänvisar till min blogg för att själv vara helt anonym... Det är så man dånar!

Köpte Kurren häromdagen och reportaget var verkligen så fint. HEMTREVLIGT! Kram!

Gry

5 oktober 2008 10:57

Haha...måste skratta åt koden jag fick skriva "dust" vilket betyder idiot på norska. Passande. För jag tycker det är idiotiskt att inte ge sig till känna. Visst är våra öppna bloggar offentliga och kan läsas av alla med en internetuppkoppling, men om man känner den man läser hos så är det ohyfsat att inte ge sig till känna. Det är lika ohyfsat och och snikigt som att kolla i folks badrumsskåp när du lånar toan!

Jag är övertygad att folk som läser hos dig beundrar dig för din kreativitet, ärlighet, dina kloka inlägg och inlägg om vardagen i din familj. Har själv mött på "främlingsfientlighet" hos släkt och vänner pga bloggeriet. Men jag har bestämt mig för att strunta i det. I stället måste jag erkänna att jag kanske snarare provoserar och säger att "jag har en bloggkompis som målade sina köksluckor, och det blev jättefint!" Sen tänker jag att det är de som missar ett underbart nätverk, inte jag! De skulle bara veta att flera av oss faktiskt har kontakt per mejl och telefon. Tänk allt de aldrig får ta del av!!

Du får absolut inte sluta, men jag förstår hur du känner. Alternativet, som jag vet du inte är någon förespråkare av, är ju att göra en sluten blogg och låta alla som ger sig till känna få följa med ;-)

Ha en riktigt skön söndag!

Kram Gry

Iréne i Kiruna

5 oktober 2008 11:46

Hej Bruden!
I ärlighetensnamn så fick jag fråga hur man gör för att skicka en komentar och idag lärde Suprer morsan mig, så nu kan du ställa in dig på en komentar då och då. jag tycker det är skoj att kolla vad ni pysslar med fast ni är så långt ifrån. jag hoppas ni har det bra dit ni har flytta, här har första snön kommit som har lagt sig som ett vitt täcke med en vit dimma och en termometer på 0,3 plus faktiskt de var minus tidigare i morse. ha de gott Persilja.........../Iréne

Helena

5 oktober 2008 11:46

Jag har folk som jag träffar ibland som säger sig att de inte läser bloggar men "Guuuud vad hemskt, hur kan man lämna ut sig så" etc Ibland när de berättar nåt privat så kan de säga "Skriv inte det här i bloggen!" Då undrar jag om de verkligen läst min blogg (och blir smått irriterad) eftersom jag inte berättar privata saker om andra, så vad tror de egentligen?

Jag vet ungefär vilka mina läsare är men många i min by läser utan att att ge sig till känna. Ofta känner man det på sig, att de läser, när man springer på dem och de verkar veta allt man berättar...

anonym

5 oktober 2008 11:48

Jeg er en av de som sluker bloggen din. du må aldri finne på å stenge den for oss som ikke blogger.

Persila

5 oktober 2008 12:03

Ingela: Det är just den där känslan av att inte veta som är läskig. Men att totala främlingar läser och har glädje är ju bara häftigt. Det är mer de där som vet vem jag är i verkligheten som jag önskar kunde ge sig till känna-annars är man ju som en apa i bur. Men alla okända som läser och inte kommenterar har jag inte några "problem" med. Kram!

Maloppa: Du har tur du som har såna generösa nära och kära! Puss!

Annika: Kul att du hänger med fortfarande! Och jag hoppas du inte känner dig träffad-jag menar verkligen vad jag säger när jag säger att de som läser utan att kommentera gör mig ingenting, även om kommentarerna ju kryddar sopppan väsentligt. Det är de där som spinkar på mitt liv både genom "fönstret" och via bloggen som stör om du fattar...Kramar!!!

Stora E: Jo, jag förstår att du var inne på detta spår. Hoppas det hjälpte att byta! Kram!

Gry: Hihi, jag också säger ibland "en kompis jag lärt känna på nätet" mest för att provocera. Jag ser riktigt hur de tänker att det är ju ingen "riktig" kompis. Precis som du säger har man ju verklig kontakt med flera! Det är som i verkliga livet, en del kommer man nära. Kram!

Iréne: Å, vad skoj!!!!!!! TACK för denna kommentar! Jättejättekul! Hoppas ni också har det bra. Här snöade det i går så vi har nästan samma!

Helena: Det finns en del som läser genom att skumma. De läser eg inte. Bara rusar runt och skummar av bloggar och vet inte vad det står. Usch, vad stressigt sätt att uppleva världen. Jag förstår att du blir stött av en sån fråga. Men just det där tror jag är den gängse uppfattningen om bloggare. Att de inte drar sig för att lämna ut något eller någon. Såna finns ju och det är tyvärr de som blir riktigt stora, se på storbloggarna. Sorgligt. OCh vi blir dragna över samma kam.

Anonym: Tack för de snälla orden, nej men det är ju just såna som dig som är roligt att skriva för!!!

kardemomme

5 oktober 2008 12:11

God morgen :)Det er en sen morgen her i huset i dag også..Jeg satt oppe og jobbet med en ide i natt og kunne ikke gå og legge meg før jeg hadde laget det ferdig og da var klokka rundt halv tre i natt ;) Men jeg kjenner igjen følelsen av det du oppsummerer i dette innlegget og vi har jo hatt en prat om dette på bakrommet før..
Jeg har eksakt samme følelser mht kjente som bare leser og aldri sender hilsen..Likevel tror jeg kanskje at det er mange som ikke tør eller vet hvordan de skal gjøre det når de vil legge inn kommentar..Jeg har dager hvor jeg synes dette er helt OK og andre dager hvor jeg blir sur og irritert..Men ha en fortsatt fin dag..Nå hører jeg at resten av huset våkner og vi må lage frokost :)Klem fra Kardemomme :)

Intresserad av inredning och trädgård

5 oktober 2008 12:14

Tack för att du delar med dig av dina idéer och tankar. Jag hör till dom som läser din blogg utan att kommentera. Fram till i våras hade jag aldrig provat läsa bloggar. Av en slump upptäckte jag en trädgårdsblogg. Eftersom jag är "en trädgårdstok" var det jättekul att se att det finns fler som har trädgård och inredning som hobby. Jag har fått mycket inspiration och idéer. Jag har ingen egen blogg, har fram till nu inte ens vetat hur man gör för att kommentera om man inte "är med". Har aldrig tänkt på att det känns konstigt med oss som läser utan att kommentera då jag är en helt obekant person. Jag ber om ursäkt om jag sårat dig.

Persilaj

5 oktober 2008 12:21

Kardemomme; Jom jag tror också att det är en okunskap om hur man gör. Kanske, inte alla då.
Spännand eatt se allt du grejat med!!!

Intresserad av inr och trgård: Hallå! Du har inte sårat mig ett skvatt. Det är ju såna som dig jag skriver för. Nä, det är DE SOM KÄNNER mig som det känns fel att de inte kommenterar ENDAST DE !!! Viktigt. Du som inte känner mgi men läser behöver inte alls känna dig träffad! Det var gulligt att du kommmenterade nu iallafall! Jag fann också bloggandet via trädgårdsintresset!

helen

5 oktober 2008 12:21

Hej hej....jag är här o kikar varje dag men det är inte alltid jag kommenterar.
Kramar

Helena

5 oktober 2008 12:26

Hm, ska erkänna att jag skummar en del jag också;)
Du, vi åt faktiskt upp humrarna igår och drack goda viner till:) Min sambo dubbelarbetar hela somrarna och hösten så vi ser inte så mkt av varann så det kändes superlyxigt att käka hummer och dessutom äta sig mätt på det! Fick 1½ var!

Har i ärlighetens namn bara ätit det 1 gång tidigare och det känns lyxigt och är gott!
Får passa på när det händer och vi tog vara på kvällen igår!♥

Persilaj

5 oktober 2008 12:29

Helen: Du brukar ju ge dig tillkänna, men som sagt, jag är inte ute efter att folk måste kommentera, jisses, då skulle jag ju aldrig får göra annat än svara på kommentarer! Nä, det är de där som läser och träffar mig irl utan att ge sig tillkänna som borde ha vett att kommentera.

Helena: Guud så lyxigt! Äta sig mätt på hummer. Woaw! Det blir en gulddag att plocka fram "på ålderns höst" Fniss!

susanne

5 oktober 2008 12:41

vad bra inlägg stämmer exakt känner lika -- du har rätt om vilken Irené för "lärde" henne hur man kommenterar, många som inte vet hur..det vet jag med så kanske fler inlägg skulle bli kommenterade om alla viste hur ? :)

Hanna

5 oktober 2008 12:46

Jag får lite dåligt samvete här så jag lämnar en kommentar jag också ^^ Är här nästan varje dag och läser men har nog aldrig kommenterat innan. Älskar erat hus!

Andie

5 oktober 2008 12:56

Jag förstår vad du menar! Det var ett välskrivet inlägg! Och visst är det ju så att man gärna vill ha lite respons från sina läsare. Jag kan ha över 100 st på min blogg utan en enda kommentar ibland, och det känns ju lite sorgligt om inte det minsta. Och när jag får kommentarer så kan det vara allt från riktigt elaka och ärekränkande till snälla och trevliga kommentarer. Men jag förstår inte om man går in och läser en blogg kan man som minst säga hej i alla fall kan man ju tycka. Förstår inte riktigt varför det ska smygläsas och snokas bland bloggarna.

Och du skriver så fint om hur alla människor (bloggare) är lika, man har ingen titel och man har ingen åldersbarriär som stoppar ett möte (kommentar) i bloggsfären och visst är det så att man bloggar ju för sin egen skulle mesta dels men har man många läsare så önskar man ju att man kunde få en kommentar eller två om de läser det man skrivit vare sig de håller med eller inte. Men man behöver ju inte skicka en kommentar av det elaka slaget bara för att man tror att ens anynomitet på webben skyddar en man borde ha lite innan för pannbenet och förstå att man kanske sårar den som skriver.

Jag avgudar hur som helst din blogg och brukar skicka lite kommnetarer nu och då. Och varje gång jag läser hur du renoverar och gör fint i ditt hem så önskar jag så innerligt att även jag och min man skulle bo i ett eget hus som jag kunde få dekorera så som jag vill ha det. Persilaj du inspererar mig så mycket att du inte kan ana det själv.

Kram och än en gång jättebra skrivet inlägg!

Annika (i Skåne)

5 oktober 2008 13:28

Sweetiepie! : ) näää...jag kände mig inte ett dugg träffad utan förstod (även utan ditt förtydligande i nästa inlägg) hur du menar.
Och jaaa, jag hänger fortfarande med. Ska ta o maila dig endera dagen. Kram igen!

Andie

5 oktober 2008 13:28

Vet inte om min andra kommentar kom fram. Jag vill iaf säga att du har skrivit inlägget jättebra och jag förstår presice vad du menar.

För har man många läsare så är det ju alltid roligt med lite respons. Och jag brukar försöka lämna en liten kommentar hos dig nu och då. Själv kan jag ibland ha uppåt 100 besökare om dagen på min blogg utan att en enda lämnar en kommentar och det är ju inte speciellt roligt för det är ju så att det förekommer en hel del smygläsande och snokande i bloggsfären. Vilket är riktigt tråkigt. Man kan ju tycka att det inte skulle vara så svårt att skriva tre små bokstäver till ett Hej.

I mitt fall så kan jag få kommentarer som är på gränsen till ärekränking och personligapåhopp, vilket inte är så roligt men jag kan även få trevliga och snälla kommentarer, och det låter så fint när du skriver om hur bloggare möts på ett helt obehindrat sätt i bloggarnas värld. Å man skriver ju självklart mest för sin egen del men har man en skara läsare som följer ens blogg så är det ju roligt med lite respons.

Jag vill iaf säga att jag tycker om din blogg! Jag blir så inspererad varje gång du skrivit ett nytt inlägg om hur du bonar om i ditt hus och det får mig att längta tills jag och min make kan flytta till vårt eget lilla hus så att man kan dekorera som man vill. Persilaj du kan nog inte ana vilken stor insperation du är.
Kram och ha en underbar söndag!

Pia Plupp

5 oktober 2008 14:45

Jag håller med dig fullständigt! Jag har inte sådär värst många besökare på min blogg och bara en o annan kommentar, men det har slagit mig många gånger att det är en väldigt liten del av de som tittar förbi som ger sig till känna... Jag ser att det är en viss adress från mitt gamla jobb som är inne flera ggr varje dag, men vad jag vet aldrig lämnat något avtryck. Det fyller mig med lite obehag, jag tänker mig nu noga för vad jag skriver om min man eller om gamla jobbet... Förmodligen är det någon jag känner, men det hade kännts så mkt bättre om jag visste vem. Jag försöker överlag att inte lämna ut någon, det gäller att hitta en bra balans i bloggen som man kan stå för, om du förstår vad jag menar.

Du har en så mysig blogg, så jag hoppas att du kan hitta ett bra sätt att hantera de osynliga besökarna, som du eg känner!

Anitha

5 oktober 2008 15:01

Det här hade det lika gärna varit jag som kunde ha skrivit :) För hur många gånger undrar man inte vilka alla dessa besökare är, som aldrig ger sig till känna...och eftersom besöksantalet är någorlunda stabilt, så tyder det ju dessutom på att det är samma människor som återkommer igen och igen. Nej, jag håller med dig - det vore jätteroligt om de bara ville säga hej åtminstone, även om det givetvis är valfritt...:)

sofie

5 oktober 2008 16:58

Åh jisses! Här talar vi om ett välkommenterat inlägg! :) Jag fick scrolla ner jättelångt kändes det som!
Jag känner helt igen mig i det du säger, ibland kan jag ångra det jag skrivit, helst när jag var i spanien och allt var upp och ner. Jag fick ångest över att jag lämnade ut för stora delar av mig själv. Delar som jag aldrig skulle ha visat om jag stannat i sverige, men då försöker jag tänka på att jag bloggar för MIN skull, det är min själsliga andning. Jag behöver få ur mig saker och kunna reflektera och visa att det faktiskt händer saker innuti mitt huvud även om jag är dålig på att PRATA om det. Jag är dålig på att få fram i ord vad som är fel när jag är låg, men på något vis så finns orden i överflöd när jag skriver! Jag har också besökare (några få i jämförelse med dig) där vissa aldrig lämnar ett spår efter sig. Jag vet att det är människor som jag träffat/träffar och då känner jag ibland lite .. irritation(?) genemot dem som smygläser, precis som du säger. Det känns så avklätt att dela med sig om personliga saker när de inte ens kan skriva ett "hej". Varför ska de veta saker om mig om de bara läser för nyfikenhetens skull? För att rota? Det är väl risken man får ta som bloggare förstås.
Sen får man väl försöka se det som att problemet inte är ens eget, utan de andras. Jag lämnar ut mig i hopp om förståelse och för att visa att jag inte är annat än människa, finns det då någon som läser för att få något sorts överlägsenhet får de väl göra det då. Det får vara deras val.
Jag kollar din blogg varje dag för att jag tycker om dig, trots att jag inte känner dig. Du har rätt, bloggvärlden är konstig. Kram!

Tesa

5 oktober 2008 17:43

Hej!

Jag tillhör det där skaran av människor runt om i vårt land som njuter av att läsa bloggar skrivna av fantastiska skribenter och otroliga kreatörer och skapare. Min stund vid datorn är en njutning, jag går in på "mina sidor" och får inspiration och en liten "kick". Jag blir stärkt och peppad och inte minst glad och positivt när jag läser, till exempel din sida, Persilja! Det är en av mina favoriter och jag hoppas verkligen att du har kraft att fortsätta vara en inspiratör men...jag känner mig faktiskt sårad och kränkt när jag läser att det finns bloggerskor som menar att det är idiotiskt att inte ge sig till känna och avlämna en kommentar utan smyger kring i bloggsfären och snokar. Min stund vid datorn har ett syfte, din stund vid din blogg har ett syfte, det är kanske så att de inte är förenliga...jag har följt "mina" kvinnor, i något fall faktiskt i ett par år och jag har aldrig känt att jag ska ge mig till känna. Det är kanske naivt av mig men jag har faktiskt inte föreställt mig att man, lite underförstått, kanske krävt en kontakt i form av en kommentar eller flera. Jag känner just nu, faktiskt, att jag helt tappade sugen att fortsätta att läsa blogar, bli kallad idiotisk är inte alls kul även om den kommentaren kanske främst syftade till de människor som man möter IRL inte kommenterar.

Jag är inte dummare än tåget att jag inte förstår att det är kul att få en "riktig" åsikt eller så men att liksom avkräva läsarna det då tror jag personligen att man är lite fel ute. Det står ju var och en fritt om man vill ha en sluten läsekrets där läsarens access till det hemliga rummet räknas i hur många positiva kommentarer man lämnar(?)i "pant" (?). Det syns ju ändock om det man skriver om tilltalar andra genom antalet besökare...

Hur som helst,Persilja, så hoppas jag verkligen att du följer ditt hjärta och gör det som känns bäst för dig! Negativa gnällspikar finns överallt, fördomar har många och det är ju som du skriver...skit i dem!! Att läsa bloggar är för mig som en stunds meditation och även en fritidssysselsättning! Det har varit viktigt för mig att få sätta mig ner och få tanka energi, och det känns faktiskt (!) många gånger som att ni, "mina" bloggerskor är mina vänner, ni berättar om barnen, om loppisfynd, om husinköp, om era respektives bravader, om er konst, om vardagliga ting! Själv är jag hopplös när det gäller nål och tråd och blir imponerad när jag läser om och ser bilder av projekt som görs, hur kommer man på ideérna och hur gör man...alla inredningstips, köpställen eller recept??? Bloggarna är en källa till så mycket positivt och jag har många gånger bakat, handlat eller piffat hemma efter inspirationsstunder hos bland annat dig Persilja. Jag känner iaf att jag inte har något ont uppsåt när jag läser bloggar och jag hoppas och vill gärna tro att det stora flertalet "smygare" "idioter" och "snokare" är läsare som mig...nämligen högst vanliga kvinnor och mammor i samma ålder utan baktankar...

Johanna

5 oktober 2008 18:18

Hej jag var här (och andra gången jag kommenterar) Hoppas att det inte regnar på er så förfärligt som det gör på oss i Stockholm. Nu ska jag klappa på en kärlekskrank hund.

Lisa

5 oktober 2008 18:18

Fasen vad bra du är på att skriva. Jag tycker precis likadant som du, att det är obehagligt att inte veta, bara misstänka att grannar, släkt och bekanta läser. Fick för nån dag sen en kommentar från en granne. Hennes första kommentar och jag hade ingen aning om att hon visste om min blogg, så det var lite scary. Men himla bra, för nu vet jag ju det!
Och jag refererar också till mina bloggkompisar. Inte för att provocera utan för att dom ju ÄR mina bloggkompisar. Far till Lulu om nån vecka och då tänkte jag träffa en bloggkompis där om hon har tid?
Kram!

Persilaj

5 oktober 2008 18:35

Hanna: Nämen DU ska inte känna dig träffad. Vi känner inte varann i verkliga livet så det var inte dig jag menade. Inte ha dåligt samvete! Du får läsa HUR ofta och mycket du vill utan att kommentera!!! :D Tack för den gulliga kommentaren dock!

Annika: Snälla gör det! Tänker på dig då och då och undrar hur det är!

Andie: Tänk om alla hundra kommenterade, skulle inte det bli lite för mycket!? ;D Nä, det är så bra som det är. Däremot alla de som känner oss på rikgitg kunde lämna spår. Synd att du fått negativa kommentarer. Jag har varit ganska förskonad från det och skulle nog sluta rätt snart om det började ramla in sånt. Då är det inte kul längre.

Pia Plupp: Ja, det är precis det där jag menar. Man anar, hör omvägar, att någon läser som man känner och den känslan är lite läskig. Som en som spinkar i fönstret. Lite creepy sådär. Jag kan inte se adresser som du verkar kunna så jag har ingen koll så. Jo, man får försöka tänka sig lite för så att man inte lämnar ut någon i familjen på ett olämpligt sätt.

Anitha: Fast det var inte det jag menade. Alla de som läser utan att känna mig har jag inget behov av att de kommeterar. Däremot är det jätteskoj om de gör det!!!

Sofie: Jo, du har (som vanligt) alldeles rätt. De som läser och känner dig (och mig) men inte ger sig tillkänna, det är ju faktiskt mer deras problem. Vi bjuder på vårt liv och trivs med det. Så sant! Du är klok som en bok.

Tesa: Jag förstår (hoppas) att du inte syftar på mig när du känner dig kränkt. Jag håller med dig i allt du skriver och tycker det är mycket intressant att höra en läsares åsikter. Jag tror också att de flesta är vanliga kvinnor och mammor som läser, gläds och trivs bland bloggarna. Utan att lämna kommentarer vilket är HELT okej. Jag tror att det är precis så det måste vara för att funka. Som sagt vi skulle ju inte får göra annat än skriva svar. Hu så hemskt. Jag hoppas du fortsätter läsa bloggar och inspireras, för det är just såna läsare som dig som man sitter och skriver för. Det är jättekul att höra dina ord! Jag hoppas att du inte tänker att du snokar eller smygläser. För så är det ju inte. Jag (och de flesta) är helt medvetna om att vi skriver i öppna bloggar som vem som helst får läsa. Det är ju liksom spelets regler och spelets tjusning. Precis som det ska vara. Vill man inte ha läsare som läser utan att kommentera då måste man skaffa sluten blogg. Det tänker jag inte göra. Jag tycker mycket om känslan att bli hittad av nya spännande människor.
Tack för din braiga kommentar!

Ulle

5 oktober 2008 20:22

Håller med dig i allt detta! Faktum är att det är folk jag känner och som bor här i byn osv som jag inte vill ska läsa hos mig, därför har jag en låst blogg (Där jag visar bilder på barnen som släkt och långväga vänner får länken till)

Sedan har jag en öppen också, där jag är anonym. Det är många som känner mig som vet att det är jag där också, men det går inte att googla fram nåt på mig osv. Det trivs jag bäst med...

Sluta blogga överväger jag ofta. Men nä, det går inte. Det är alldeles för kul, då har jag hellre uppehåll tills lusten smyger tillbax.

KRAM!

Persilaj

5 oktober 2008 21:26

Ulle: Jag har så svårt att vara anonym och sluta känns för drastiskt. Nä, lära sig leva med spelets regler och räkna med att det finns människor i ens närhet som läser utan att visa hyfset att tala om att de gör det. Man får liksom tänka på det när man skriver.

Persilja

5 oktober 2008 22:34

Lisa: Mejla mig! Iiiih, så spännande!

Pippi

6 oktober 2008 09:07

Oerhört väl sammanfattat. Har också klurat på vad det är som får människor att kommentera bloggar - oftast tycks det komma an på prestationsångest eller tidsbrist om man låter bli :) Men det vore väldigt skönt - som du skriver - om de man träffar irl kunde lämna ett litet spår efter sig eller helt enkelt bekräfta på annat sätt att de följer ens liv. Det behövs inte så mycket för att det ska kännas bra. Att sluta blogga känns också lite långsökt, det är så skönt att ha en extra säkerhetsventil...

kamilla

9 oktober 2008 14:20

hihi så sant tänk om alla kunde kommentera det dom läst iaf lämna ett litet fotspår. Man blir ju så glad när man har fått kommentarer :)

M man möts verkligen allaolika slags människor och det är så intressant att läsa om hur andra uppfattar saker och spännade saker som händer. Bara tex att man "råkar" gå in på en blogg som har middagstips och vips så har jag e ny maträtt, en ny dikt etc.

Att läsa om hur andra människor lever är väldigt intressant & man kan läsa sig till inspiration och peppning och väcka frågeställningar *underbart*

Läser din blogg varje dag men det inte alltid jag kommenterar men i bland så. Beror nog mest på tidsbrist antar jag :p