Hu, så fel det kan bli!!!
Jag måste återigen förtydliga det här med kommentarer. Så att ni som läser förstår vad som är MIN åsikt. Jag skrev det redan från första början men det verkar inte ha gått fram hos alla läsare.
Jag tycker inte alls att alla de som läser min blogg måste kommentera. Jag förväntar mig inte ens det. Herregud, jag skulle ju bli galen om alla som läste kommenterade! Jag skulle ju inte få göra annat än att svara och läsa kommentarer. Nej nej nej! Jag vill verkligen inte det.
Däremot tycker jag att de som KÄNNER MIG, möter mig, umgås med mig, i verkliga livet borde, av vanligt enkelt hyfs,första gången de inser att de känner igen mig, lämna ett spår i form av en enkel kommentar.
Eller om vi pratar i verkliga livet, vore det ju lämpligt att säga att "jo jag hittade ju din blogg häromdagen". För mig är det självklart.
Nu är vi ju alla olika och det jag tycker är ohyfsat kanske inte alls är menat så. De kanske bara glömmer bort och då må det ju vara hänt.
Det är dessutom verkligen inget stort problem. Att jag började skriva om det idag var helt enkelt för att jag kände mig mätt och less på mina inlägg om det jag sytt eller möblerat om. Kände att jag måste bara skriva om något annat idag. Och så blev det detta. Det var uppenbarligen ett mycket engagerande ämne med tanke på alla kommentarer.
Roligt. Och lite läskigt.
Men kom nu ihåg vart JAG står.
Jag tycker inte alls, på något sätt, att alla ni som läser utan att kommentera gör fel. INTE ALLS! Det är helt okej! Det är till och med skönt.
Har alla förstått detta nu?
Hoppas det.
Usch vad jag känner mig missförstådd idag!
Virrhönan Ulrica
5 oktober 2008 20:44
bäst man skriver en komentar då ;)
förstår precis hur du menar har flera släktingar som läser om vårat liv här i frankrkie men det är sällan dom komenterar utan jag får ibland höra via min mor att dom läst och dom har nån fundering, man behöver ju inte komentera varje gång man läser men om man nu läser dagligen vore ju en komentar i veckan funka. så gör min mor ofta är det bara ett ord eller två men hon ger sig tillkänna vilket är skoj.
hon brukar även maila och efterlysa inlägg om jag varit för tyst som nu på min pysselblogg men jag uppdaterar ju en blogg regelbundet vad mer kan man kräva.
jag är ju en sådan där statestik påfyllare då jag klickar mig igenom mina favorit bloggar 3-4 gånger dagligen men jag försöker skriva komentarer också i alla fall nån gång i veckan eftersom jag själv vet hur roligt de är att få lite komentarer
http://virrhonan.blogspot.com
Persilaj
5 oktober 2008 21:24
Lisa: Jävla unge!
Mynta: Pfffuuuuu!!!!! Tack!
Hanneles paradis: Detsamma till dig.
Virrhönan Ulrica: Din mamma är en klok mamma!
Tesa
5 oktober 2008 21:31
Hej igen!
Nej, Persilja, jag känner mig inte alls kränkt av ditt inlägg tidigare utan din andemening var tydlig och klar,och jag förstod klart och tydligt vad du menade. Däremot kände jag mig kränkt och påhoppad av några av de andra bloggerskorna där jag, tillsammans med det stora flertalet läsare, blev, implicit, kallade för smygare och snokare, vilket jag aldrig har känt mig som. Det står var och en fritt att ha sin åsikt och det ska respekteras men det kändes ändå trist att läsa sådana kommentarer om "mig själv" om du förstår vad jag menar *L*.
En av anledningarna att jag besöker just din blogg är att du är personlig! Ditt svar visar på just det, generositet och tolerans men även lite "jävlar anamma" och det tilltalar mig
och vet du vad...?
..det här är min andra kommentar någonsin trots mina år i bloggsfären...*L*
Persilaj
5 oktober 2008 22:28
Men vad bra! Jo, jag anade att du förstod från första början och det var bra att du gjorde din röst hörd.
Och himla bra att det fick dig att våga kommentera för första gången! Fortsätt gärna om du vill, men låt också bli om du vill det! :D
OCh tack för vänliga ord!
Gry
5 oktober 2008 22:56
Jag förstod från första början vad du menade, och känner att även jag blev missförstådd här.... Kära Tesa, jag förstår att du menar mig med "andra bloggerskor". Det JAG menar är, precis som Persilja, att det är ohyfsat av folk man känner att inte berätta at man läser ens blogg. Hur alla andra gör spelar egentligen ingen roll. Själv har jag stängt blogg då jag till tider skriver mycket personligt från min tid med bröstcancer.
Det verkar som det är bra att du vädrade den här frågan, Persilja. Det finns säkert lika många uppfattningar som läsare. Men jag tror alla nu har fått med sig poängen ;-)
Kram och sov så gott! //Gry
http://www.baragry.blogspot.com
Annika
6 oktober 2008 01:19
Förstår hur du menar, och jag hade säkert känt samma sak själv.
Jag är inte bloggare, men tillbringar dagligen tid i cyberspace och läser och letar inspirerande bloggar för framtida storverk. Din besöker jag dagligen, gillar din återvinning och ohämmade inredning!
Jag hoppas att du fortsätter blogga, och struntar i att lägga energi på de här tankarna. För att de inte är "vänligt" sinnade är väl inget som du faktiskt vet. Eller?
Kramar från Annika i Skåne!
susanne
6 oktober 2008 07:52
stackars dig gud vad jag förstår dig man försöker förklara men det blir ändå fel.. jag tyckte du var tydlig men kanske för att jag känner dig? HOPPAS ALLA NU FÖRSTÅR :O)
Hur som haver ha en bra dag...
http://supermamman.bloggagratis.se
Garbo
6 oktober 2008 08:49
Tittar oxå in sen en tid tillbaka,skrivit förr och då lite oftare,jag gillar din blogg dels för din personlighet man blir glad av din blogg,gillar din stil ditt hem och blir ännu mera glad av dina fantastiska skapelser :)
Jag fortsätter kika in och skriver inte alltid utan tittar mest på dina fina inredningsbilder.
Du har en måbrablogg helt enkelt! :D
http://garbo.webblogg.se
Annica
6 oktober 2008 09:45
Jag får också höra av folk jag känner och "känner" att de läst min blogg. "Snälla, lämna en kommentar!" säger jag då. "Hur gör man? Måste man inte ha en egen blogg då?" De blir nog förvirrade av "URL till din blogg/hemsida".
Jag tycker det är roligt att kolla referenser till bloggen. En gång hittade någon till min blogg genom att han (måste ha varit en "han") googlade "leila+lindholm+naken"!!! Ha! Ha! Tyvärr hade jag inga nakenbilder på henne! Jag hade bara slängt ut en fråga på bloggen där jag undrade var Leila köper guld non-stop!
http://annicapannicka.bloggagratis.se
elaina som drar sig till minnes detta...
6 oktober 2008 09:54
Prima Persilja!
Det känns som man känner Dig även fast vi aldrig träffats, bara blogg-, mail- å gardin-ledes. (klicka på länken så förstås vad som menas)
Läser ju Din blogg var å varannan dag, men lämnar inte avtryck så ofta nu för tiden. Du har ju fullt upp att besvara de andras kommentarer...
=o)
ps. Kom nu på att jag måst fråga Kärb... nä just ja: MAKEN om Han kan ta med Pimp-my-sopskåp-tävlings-Vinsten "hithem-därimig"
GuUuU´va´ja´längtes tills vi får gemensamt boende! Men man kanske inte kan få allt här i världen? Fast nära på, eller hur?
http://elaina.bloggagratis.se/2007/04/04/115603-ri
Tesa
6 oktober 2008 13:26
Ojojoj, det här blir ju nästan en följetong!
Nej, kära Gry, jag syftar inte alls enbart till ditt inlägg utan menar rent generellt eftersom det finns/ fanns flera kommentarer som gjorde att jag reagerade och faktiskt skrev mitt livs första kommentar! I inläggen som är publicerade går att utläsa att de som själva skrivit inläggen blandar ihop två saker, det ena är ju att det finns en obehagskänsla över att det finns människor i bloggarens närhet som inte vill kännas vid att de faktiskt läser bloggen. Den andra "saken", eller vad man ska kalla det (!) är att det finns funderingar på vilka vi anonyma läsare är. Det gäller ju lite att hålla isär äpplen och päron om man vill undvika risken att bli missförstådd. Jag har inte missförstått Persiljas inlägg och kände mig inte det minsta träffad men i kommentarerna till inlägget var det i några fall, i mitt tycke, luddigt formulerat och ihopblandat. Jag har verkligen inte till syfte att såra någon eller heller ifrågasätta någons åsikter, det står var och en fritt att tycka det man vill. Jag är en helt vanlig trebarnsmamma som är helt förlorad i den fantastiska bloggkulturen och jag köper konceptet till fullo men jag vill inte bli kallad snokare eller smygläsare!Jag hade inte heller för avsikt att få dig, Persilja, att känna dig missförstådd och jag menade inte heller att "göra dig ner" Gry. Hur som helst, det här blev väl en "tråd" av ditt inlägg häromdagen Persilja, som du kanske inte räknade med och jag ber om ursäkt om jag vållar /vållat dig obehag. Personligen tror jag att anledningen att människor i ens närhet inte kommenterar eller ens reagerar, är den beryktade jantelagen, det är kanske likadant med skvaller. Det finns en nyfikenhet men många vill inte lägga sig i och låstsas vara ovetande för att inte riskera (?)att utsätta sig i en pinsam situation och det kanske gäller även bloggläsare?? Det är en intressant diskussion och det är oftast väldigt "spännande" att fundera kring hur vi människor är och fungerar i relation med andra. Varför vi t ex har vissa beteenden och varför vi reagerar på ett visst sätt i en situation etc...avundsjuka, svartsjuka, rädsla...hur som helst...*L*
må så gott, och Persilja, fortsätt att vara den du är, bara ditt leende och alla prickar på din sida gör att man inte kan låta bli...!
Persilaj
6 oktober 2008 13:40
Usch Tesa, nu känns det som att det är dig jag "ville åt" när jag skrev det sista förtydligande inlägget. Jag förstod att du inte menade mig direkt! Inte Gry heller. Det var precis som du säger de som inte läste ordentligt hos mig och gjorde sina egna slutsatser och "höll med mig" så att det blev som att jag tyckte som dom som gjorde att jag skrev det förtydligande inlägget. Och en massa små kommentarer som förskräckt klämdes fram. Hahaha! Det blev verkligen en reaktion på ett inlägg som egentligen kom till bara för att jag var så less på mitt gulligullpysselkretivitets inläggande som jag hållt på med ett tag. Jag blev trött på mig själv helt enkelt. Något jag blir då och då. Du har verkligen inte orsakat mig nåt obehag! Det är jättekul att få dina låååånga kommentarer. Ovanligt långa för att vara någon som inte kommenterat förut. Kuuul!
Du är sååå välkommen tillbaka. Nu kanske du klivit över en tröskel? :D
Jag är såå glad för dig och andra tysta läsare!!! Ni finns i mitt bakhuvud hela tiden, med ett nyfiket intresse. Jag förstår att jag måste göra något som duger eftersom det kommer tillbaka läsare. Så fortsätt läs i det tysta om du har lust, och lämna kommentar om du har lust. Jag tror jag talar för de flesta bloggare att vi inte alls är ute efter att få kommentarer hela tiden. En och annan behöver man för att överleva, för att se spår av besöken, men för många är BARA jobbigt! Kram på dig!
Tesa
6 oktober 2008 14:33
*L* Tack, Persilja och jag kanske har kommit över en tröskel! Jag har ju som sagt aldrig kommenterat tidigare...och vet du *L*..naturligtvis har jag ju varit "ute" och tanken slog mig att jag kanske ska göra det, alltså skriva en kommentar, bara för att...visa att jag är glad och rik som har möjligheten och förmånen att bli peppad och inspirerad av er som bloggar! Tanken har ju inte tidigare fallit mig in men med tanke på hur diskussionen och känslorna har löpt här så, ja, det är absolut inte omöjligt!
kramar
tina
6 oktober 2008 15:49
Hejsan Persilja.
Jag tittar in i din blogg ngn gång i mellanåt.( Du är den ände). Och jag bara älskar ditt sätt att skriva för det är så ärligt och uppfriskande att läsa ibland.
Men jag har aldrig skrivit ngn kommentar och det är för att man tycker det är lite pinsamt och att man tjyvkikar in i ditt/ert liv, speciellt eftersom att man träffas på skolan och med hunden i mellanåt.
Jag kommer att försöka kommentera lite i mellanåt.
Det va förresten en jätte uppskattad prestent du skickade med till kalaset i lördags. Hon hälsar och Tackar.
Persilaj
6 oktober 2008 15:54
Hej Tina! Vad roligt!!!! Tack för snälla ord. Det är intressant att höra dina tankar, har aldrig tänkt så, att det kan kännas pinsamt. Det var bra att få höra det! Men det ska du inte känna, att du tjuvkikar!. Det är ju en helt öppen blogg och jag lider av skrivklåda och det är mitt val att skriva som jag gör. Så du är välkommen att helt öppet läsa! Men det var skitskoj att du kommenterade!!! Känn dig inte tvungen, det är frivilligt men det känns jättekul nu att veta att du är en läsare. Vi syns!
Lotten
6 oktober 2008 17:20
Jag brukar ju läsa hos dig men det vet du väl? Ibland kommenterar jag ibland inte....
Jag har själv valt att inte tala om för t ex jobbarkompisar, en del vänner och familj att jag bloggar. Det är trevligare att umgås med dem IRL. En annan anledning är precis den du skriver - att de läser och vet en massa om mig som jag inte vet att de vet.... Nu på senare har jag blivit mer öppen för en del utvalda ;-) Jobbar kompisar har t ex uttryckt att de förstår sig inte på såna som bloggar, hur har de tid?, utlämna sig på det viset... osv. Där ligger jag lågt ett tag till ;-)
Sluta inte blogga - jag gillar dig skarpt!
Kram Lotten
http://ornnastet.blogspot.com
Anitha
6 oktober 2008 23:10
Aaah, jag uttryckte mig klantigt. Jag förstod hur du menade :) Och sen tyckte jag lite för egen del också, i tillägg liksom, för jag är rätt nyfiken på vilka det är som läser min blogg egentligen. Det vore så roligt om några av dem sa hej bara (nå, några av dem har ju faktiskt gjort det också, i sanningens namn), även om det inte har någon betydelse för mitt bloggande. Jag är en nyfiken sort bara :)
http://femman.bloggagratis.se
maria
8 oktober 2008 22:19
Länge sedan jag läste din blogg, och bloggade själv, shame on me....
Jag förstår inte vad folk inte försår - jag förstod ju redan första gången, innan du började med dina förklaringar;-) Jag gillar det du skriver, syr och dina fotografier samt dina skildringar av maken och ungarna. Underbart - keep on blogging!!
http://mawi.bloggagratis.se
Linda m. 4 barn
17 oktober 2008 21:35
jag gillar INTE när folk jag känner, släkt och vänner tex. Inte ger sig till känna via en kommentar lite då och då.
Det känns lite lustigt på nåt sätt.
De spionerar ju på en, vill se om man skriver nån skit om dem eller vad det nu är de vill läsa för smaskigheter.
De tror väl de får reda på en massa om de inte ger sig till känna.
Det retar gallfebern på mig...
en del VET jag skriver, men anonymt under ett annat namn.
Sånt blir jag ännu mer surare på :-(
Jag älskar att få kommentarer i min blogg, både från okända och kända.
Då ser man ju verkligen hur många som bryr sig om det jag skriver..
http://tolovisa.blogg.se
