Jag är lite less på mitt bloggande.

På den form det tagit.

Förr eller senare kommer vi alla hit.

Jag tycker om att skriva, men i takt med att läsarsiffrorna stigit, har ämnesvalen blivit snävare. Det är inte så kul att skriva om hysteriska familjesituationer som säkerligen skulle vara både roligt och skönt att skriva om, när jag kanske har läsare som känner mina barn eller min make. Det begränsar. Det känns inte okej att skriva personligt längre. Och därför känner jag mig vingklippt. Att skriva om inredning är kul, men känns tomt efter ett tag. 

Det är för långt från vem jag är. Jag är så mycket mer än inredning.

Så jag har en svacka.

En del har låsta bloggar för att kunna skriva privat, men det är inte min grej. Det känns trist att begränsa vem som får läsa. Hur ska jag då få dessa härliga spontana mötena som jag fått när ni hittat mig av slump.

Nä, bloggandet är nu lite inne i en kris.

Inte så att jag funderar på att sluta, men jag våndas över hur jag ska komma vidare utan att lessna.

Men som sagt, hit kommer vi alla förr eller senare...

Det går över.