Direktlänk till inlägg 21 september 2008

Min mormor.

Av Persilja - 21 september 2008 21:05

Min mormor är död sen sexton år tillbaka. Men hon finns med mig nästan varje dag. Hon var en stark kvinna. Släktens sammankallande, släktens ledare. Hon födde fyra döttrar, varav min mamma är en.

Hon ville nog gärna ha en son, eftersom en son enligt traditionen kanske tagit över bondgården de hade. Nu fick de sälja den när de blev gamla och sjukliga eftersom ingen av deras döttrar ville ta över.

Den gården ligger i närmsta by härifrån. Jag vet att hon log i sin himmel när jag köpte en gammal gård. Jag trampar i hennes fotspår.

Jag har också fyra barn. Tre söner, det skulle hon ha gillat. Hon var väldigt ledsen att jag aldrig fick några barn så länge hon levde. Det var jag också. Men det blev bara så, eftersom jag fick vänta många år innan barnen ville komma. Det var lång leveranstid kan man säga...

Hon var väldigt förtjust i pelargoner, astrar, krasse, ja alla blommor som hör sommaren till. Det har jag också blivit med åren. Jag tänker på henne varje gång jag pysslar med blommor.

Ser du mormor, nu fröjdas jag över pionerna, precis som du.

Hon handarbetade mycket. Stickade, virkade, broderade och sydde. Jag gör också det. Jag har mängder med dukar och broderade handdukar efter henne. Det är en trygghet att se hennes monogram på lakanen.

Jag bär även hennes namn och min dotter har också fått hennes namn och alla andra flickor i släkten. Hon var en väldigt stark kvinna, med stark personlighet.

Hon var endast 150 cm lång, och hennes mamma och pappa var samiska. Det var en bakgrund hon ville glömma.

De hade det fattigt och eländigt och hon var tvungen att börja jobba som nioåring. Den bilden ser jag framför mig, min lilla mormor, nio år gammal, ståendes på en pall för att nå upp till diskbänken hos en familj där hon var tvungen att arbeta för att familjen skulle kunna klara sig. Hon var inackorderad där.

Sitt sista år, när hon bodde på ålderdomshem, änka sedan tio år, då pratade hon outröttligt om sina unga år. Hon berättade om tiden hos den rika familjen där hon tjänade. De åren hon ägnat hela livet åt att glömma, var de åren som hon allra tydligast mindes. Jag är glad att hon berättade och jag är glad att jag fanns där att lyssna.

Jag har inte många bilder på min mormor. Men jag har en otroligt stark minnesbild av henne. Hon vakar över mig.

Det känns så.

Allmänt

Dela

21 september 2008 22:50

TACK för att Du dela med Dig av Mormors-Minnena!
Överfölls just av MormorsLängtan fastän det är säkert 30år sen Hon gick bort. Farmor har jag bara vaga minnen av: hoppas att barna kommer att minnas mer av sina anmödrar...
:o}

http://elaina.bloggagratis.se/2007/03/13/100234-va

Nina

21 september 2008 23:15

Sånn har det jeg også, Persilja. Bærer med meg forfedre hver dag. De er viktige for meg. SPESIELT morfar. Han døde i februar, 90 år gammel. Savner og tenker på han og livet hans hver dag. Vi hadde et spesielt og nært forhold, han og jeg. Han var en gave livet en gang ga meg ;0). Og jeg var en gave livet en gang ga han. Det er en hyggelig tanke.

http://noplacelikesweethome.blogspot.com

Mynta

22 september 2008 07:47

Vilken styrka det måste ge att kunna känna ett sådant starkt släktskap - även efter att någon gått bort. Har det hjälpt dig i sökandet efter vem du egentligen är - i formandet av ditt "jag"? I förståelsen av dig själv och din personlighet? (Det tror jag att det gjort!) Kan bli lite avis där. Har inte haft någon äldre släkting som jag "connectat" så med. Lyckliga du.

http://livetenligtmynta.bloggagratis.se

susanne

22 september 2008 07:54

Vad fint du beskriver henne, man ser hnne pyssla om pionerna med dig ;)
Mormor.. man mins med ett varmt leende...

http://supermamman.bloggagratis.se

kardemomme

22 september 2008 08:47

Så fint innlegg! Jeg hadde også et nært og godt forhold til min mormor som døde for mange år siden..Hun var ikke kreativ som sine søstre som faktisk var kunstnere men hun hadde alltid tid til meg! Hun strikket dukketøy til meg og lot meg sitte på potta under bordet mens hun satt der og hørte på radioen..Jeg ble nok en smule bortskjemt mens jeg var hos henne! Dessverre har ikke min datter en slik mormor..Min mamma er alltid ute og reiser..Det er bra at hun opplever verden, men det er så ofte at hun sjelden ser barnebarna sine..
Ha en fin dag! Klem fra Kardemomme :)

http://husetvedbekken

Persilaj

22 september 2008 08:59

e: Tänk vad en människa lever kvar hos oss trots att de inte finns i den fysiska världen.

Nina: Min morfar var också en underbar man, men jag känner inte samma kontakt med honom nu sen han dog... Det är vackert skrivet det där att ni var varandras gåvor!

Mynta: Kanske, eller jag har mer och mer förstått mig på henne ju mer erfarenheter jag delat. När jag fått barn, när jag upplevt svårgiheter osv.

Susanne: Tänk du som ÄR mormor!

Kardemomme: Fast hon var ju kreativ när hon stickade dockkläder till dig! Våra mormödrar har idag en tendens att ha fullt upp med sina liv. I en del fall. Det är inte som förr. På både gott och ont. Man unnar ju våra mammor att äntligen ta för sig! Och ändå vill man kanske ha den där bullmormorn...

rosalucia

22 september 2008 09:18

Vilket UNDERBART inlägg!!
Tankarna gå till min farmor som gick bort för fyra år, sen 96 år gammal, hon hade funnits där hela mitt liv. Som en trygghet i bakgrunden, alltid med öppen famn o kloka ord. Hon kommer alltid att finnas med mej ändå...(jag känner att hon är i närheten!!).

http://rosalucia.bloggagratis.se

Kerstin

22 september 2008 09:25

Så vackert du skriver om din mormor. Hon ler alldeles säkert mot dig från himlen.

http://ljuvligaliv.blogspot.com

sylvia

22 september 2008 10:39

Jag har precis samma känsla för min farmor som dog för 20 år sen, är övertygad om att hon "vakar" över mig fortfarande. Har ett mycket starkt minne av henne och är väldigt glad över hennes prylar som jag fick en del av när hon dog, kommer aldrig glömma henne.
/Sylvia
PS: brukar läsa en blogg som du måste kolla in den passar nog dig bättre än mig igentligen...http://saax.blogspot.com

Synne.

22 september 2008 11:04

Visst är det nått specielt med mormor. Jag tänker på min älskade mormor varje dag. Hon gick bort 1997. Arbetat ett långt liv, fått 6 barn och över 35 barnbarn och snart lika många barnbarnsbarn....(vilket långt ord)
Visst hämtar man styrka från henne.
Glad jag fick ta del i din mormors historia.
Kram vännen.
Synne.

http://nabolandet.blogspot.com

Lisa

22 september 2008 11:31

Tänk att hon skämdes över att vara same, nått som en annan skulle ha varit stolt över! Min farmor var så, hon berättade ingenting om sin bakgrund, hon var oäkta vilket ju var en synd. Efter hennes död började jag att släktforska och fick fram att hennes pappa var med i motståndsrörelsen under andra världskriget och fick sitta i arbetsläger här i Norrbotten på grund av det. Tänk hade hon levt lite längre så att jag hade kunnat fråga ut henne lite mer...

Men min mormor lever och var hit i helgen. Vi såg på Austin Powers och det tyckte hon var jättekul. Ju äldre hon blir desto barnsligare blir hennes humor!

http://mittlillahus.blogspot.com

Kaspara

22 september 2008 11:48

Så vakkert skrevet,Persilja! I blant skriver du så jeg får klump i halsen. Du er så flink til å få fram stemninger og følelser i det du skriver. Ser jo denne flotte mormoren din framfor meg så levende du beskriver henne! Du må jo være ufattelig lik henne!!Har selv ingen besteforeldre igjen. jeg har jo en mamma som er 86 år! Farmor Kaspara levde til hun var 95 år. Da satt hun og dinglet med beina på sengekanten og sa" jeg føler meg som nitten år. Det er bare kroppen som er gammel." Fantastisk! Klem fra Kaspara

Annica

22 september 2008 14:24

Jag blir alldeles tårögd!

http://annicapannicka.bloggagratis.se

gerd

22 september 2008 22:07

Örarna?

Den rätta länken!

Kommentarer (16)

Av Persilja - 2 september 2009 15:42

HÄR finns jag nu! Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Jag flyttar nu!

Kommentarer (12)

Av Persilja - 1 september 2009 21:13

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!! I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Lyckoglasögon.

Kommentarer (23)

Av Persilja - 31 augusti 2009 10:09

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka! Tvätt som inte s...

Nostalgi för hela slanten.

Kommentarer (18)

Av Persilja - 30 augusti 2009 20:37

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...