Igår kväll inredde jag lilltoan. Den var tvungen att byta skepnad från omysig skrubb full med smutsvätt och med äcklig wc till härlig oas med skinande ren toastol.

Jag hängde upp en stor spegel som fick flytta från hallen, satte upp en lampa på sidan som i ett riktigt dressingroom. Jag baxade in trädgårdsbordet från indiska, ett kurvigt vitt järnbord. La in en matta och satte upp en stor klocka. Jag bar upp kärlet med hårborstar och kammar.

Det blev fint, riktigt fint och genast mer lockande att gå upp dit. Min uppfräschnings iver har aldrig hunnit dit upp. Det finns liksom såna utrymmen som är lite styvmoderligt behandlade av mig men som jag nu börjat rikta blicken mot .

"Lilltoan" däruppe är riktigt stor och om jag bara river ner det förfärliga laminatgolvet (föreställande nåt slags trä) som de satt upp på väggarna (!), tapetserar eller målar väggarna och sen målar snedtaket (som nu är mörkt furu) vitt så är det ju ett riktigt guldutrymme! Kanske kan vi med tiden baxa upp tvättmaskin och torktumlare dit upp? Vatten finns ju. Det är dörren som är första problemet, den är för smal. En gammal låg spegeldörr med kammarlås, genom vilken inga tvättmaskiner går in.

Steg 1 är alltså att bredda  ingången. Alla såna projekt som låter små, är ju egentligen stora. Tidskrävande. Och  dörren är ju så söt!

Hur gick det då i morse när vi hade en extra toa att gå till? Ja...stressen var mindre, men tidsbristen lika snäv. När fem minuter återstod tills bussen gick kunde jag inte hålla mig längre. Då satt sonen utan sockar, utan att ha packat ryggsäck, i godan ro vid köksbordet. Jag sa då att han hade en minut på sig att ta sig ut genom dörren om han ville hinna med bussen. Hade jag inte sagt det hade han fortfarande suttit kvar...?

Det är som att han inte kommer ihåg vad han ska göra!

Hopplöst.

Mitt nästa projekt är väl då att släppa taget helt. Att INTE säga till vad klockan är. (Det spelar ingen roll hur många klockor vi har. Han tittar inte på dem.) Att låta honom missa bussen och ta den som går en timme senare. Låta honom bli sen. Men tänk om han inte tycker att det gör nåt? Äh! jag skulle ju släppa det där nu. 

Släppa!

Ibland tänker jag att det vore enklare att bo i ett "vanligt" bostadsområde. Slippa skolbussen. 

Bo nära allt.

Det är en sån tvekan man som infödd stadsunge alltid har. Varför bosätta sig på landet när man kan bo i stan?  Gjorde vi verkligen rätt?

De som alltid bott på landet tänker nog inte ens tanken.

Hur går det med flamingotapeten då?Jo, tack bra! Den ligger fortfarande i sin kartong och väntar. Väntar gör jag också. Jag har rivit all gammal tapet, jag har spacklat, jag har slipat. Men på en vägg har förra ägaren helt rått borrat ett 12 cm stort hål rakt igenom hela timmerväggen. Han hade någon idé om att föra varmluft från kaminen ivardagsrummet in i köket med hjälp av ett stort rör och en fläkt. Experimentet funkade inte men lämnade efter sig två stora hål genom alla års lager av väggar; timmer, masonit, gips, tapetlager, varav en handmålad! Jag önskade att maken skulle såga upp det yttre lagret av väggen för att ta fram en ruta med den fantastiska handmålade tapeten. Som en infälld hylla där man ser konstverket. Men hans inspiration och lust räckte inte för det projektet, så nu väntar jag på att han ska bygga igen det runda hålet så att jag kan tapetsera...

Ja, jag skulle kunna göra det själv, men jag är faktiskt inte så bra på att få till finishen på såna lagningar så i och med att han sagt att han ska göra det så låter jag honom. Så blir det snyggt. Annars skulle det bara bli gjort, fast lite skabbigt sådär...

Jag vill snickra och bygga, men har aldrig fått någon vana i och med att jag alltid haft en pappa eller en man som gjort det åt mig. Jag vet att jag kan, det är alltid jag som kommer med alla förslag och tekniska lösningar, men när det kommer till det praktiska så har jag inte kunskapen. Det blir helt enkelt inte bra och det retar mig ofantligt.

Så jag kommer definitivt att gå en snickarkurs inom en snar framtid. Hatar att vara inkompetent inom ett så intressant område!

 

Tiina

12 september 2008 09:19

1. Grattis till det nya utrymmet. Vitfärg gör susen! Space står nog högst upp på min materiella önskelista just nu, det är rätt trångt med 5 pers i en 70 kvadrats trea...
2. Så länge ni kan njuta av er omgivning får ni krafter till stressen som tidspassningen ger upphov till, och som du nyligen sa; det går över. Mycket snart är han så stor att han tar sig fram för egen maskin, och skulle du då vilja sitta i stan?!?!?
3. Ha en trevlig helg! :o)

http://alandsskargard.blogspot.com

 

Persilaj

12 september 2008 09:31

Tiina: Tack för att du ordnar upp mina tankar! De är sååå orediga ibland! ;D Jag vill bara säga EXAKT!

 

Mynta

12 september 2008 09:47

...nu blev ju jag lite sugen på före- och efter-bilder!! Lät ju coolt med snirkligt trädgårdsbord, lampa, matta & klocka...kan du inte fota? :)

Angående snickeri-handfallenhet: känner precis igen mig; har också en massa idéer som jag skulle vilja förverkliga, men som blir "hängande" eftersom den som kan verkställa det (maken) inte har tid, lust eller ork (orsaken varierar ständigt). Jag hade nog också kunnat fixa själv, men inte med lika snyggt & snabbt resultat). Jo, förresten snabbare hade det ju blivit egentligen; om man jämför med att det annars ALDRIG blir gjort...hmmm...

http://livetenligtmynta.bloggagratis.se

 

Ellen

12 september 2008 10:16

Interessant det der med somling om morgenen. Vår eldste er akkurat lik - hun kan ikke forte seg! Nå er hun bare 9 år enda, så jeg krever ikke så mye.

Men hva om du sier til din sønn at du ikke vil hjelpe ham å komme tidsnok til bussen lenger, at du bare blir stressa og sur av å ta det ansvaret, og at du fra nå av gir ham ansvaret for å klare det selv. Og så kan du tilføye at dersom han vil ha hjelp av deg, så må han be om det.

Er det en ide? (Sterkt inspirert av Jesper Juul!)

Forresten har du en fantastisk evne til å finne praktiske løsninger! :)

 

Veronika

12 september 2008 10:50

Får vi inte se före och efter bilder på "Lilltoan"?

http://verransblogg.bloggagratis.se

 

Persilaj

12 september 2008 11:00

Mynta: Okej! Haha! På begäran!

Ellen: Jesper Juul versioner går alltid hem hos mig. Jag har redan haft ett sånt snack med honom men inte släppt ansvaret. Det är jag som måste släppa och jag tror det är det jag håller på med nu. Filar och filar av det där snöret som jag knutit runt honom. Mamma måste lära sig släppa taget och ge han förtroendet!!!

Veronika: Före kanske blir svårt, men efter. Tänkte faktiskt tanken igår när jag gjorde det, men så tänkte jag; näääe så bloggskadad är jag inte...hehe!

 

sojfilojf

12 september 2008 16:41

Bra jobbat! Man måste ta det i etapper det där med att släppa taget! Jag kommer bli precis som du när jag får barn för jag själv AVSKYR att komma försent och blir helt panikslagen av själva tanken!

http://sojf.bloggagratis.se

 

Lucia

12 september 2008 18:37

Tänk vad jag genom åren gått och grämt mig över att jag inte kan snickra. Om jag kunnat så har vi nog haft det helt annorlunda hemma vid det här laget=mer skulle bli gjort. Men det är tydligen både svårt och jobbigt eftersom den i huset som kan har så svårt att få tummen ur. Skulle man kanske utbilda sig till byggnadsingenjör på äldre dar? Spännande med "lilltoan" hysta fram bilderna bara innan jag spricker : ))

http://www.lucia.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...