Direktlänk till inlägg 10 september 2008
Att man aldrig lär sig.
Fast "skam den som ger sig" passar också in på dagen.
Äldsten har friidrott hela dagen och på morgon kommer jag på att hans gympaskor är undanlagda inför sommarlovet.
(För att jag skulle hitta dem inför höstterminen...mouhahahaha!)
Jag går ut i garaget för att hämta dem och inser att jag har inget som helst minne av vart jag lagt dem.
Inne i huset har jag fyra barn som ska hinna till skolan. De ska äta frukost, klä sig, borsta tänder och få med sig allt som ska med. En ska dessutom hinna med bussen. En del av dem är inte självgående. De har en förmåga att fastna på olika ställen.
Jag tittar mig omkring i garaget och inser att det handlar om att hitta en nål i en höstack. Verkligen. Ordspråket blir plötsligt väldigt förståeligt.
Jag letar lite halvsystematiskt, börjar i ena änden och famlar runt i alla påsar och papperskassar som blivit utburna i månader. Vid rensningar, storstädningar och panikstädningar. De har bara staplats längs väggar och hyllor och tills slut ovanpå varann. Vi har påsarnas mecka i vårt garage.
Jag tycker mig ha snabbt rotat igenom alla påsar och känner att jag måste gå in och se att förberedelserna inne i huset fortskrider.
När alla barn är ätna, påklädda och färdigpackade och utskickade genom dörren gör jag en sista räd i garaget.
Äldste sonen har jag skickat till bussen med löfte om att komma med skorna om jag hittar dem eller fara och köpa nya och komma med.
Han lunkar i väg till bussen.
Jag letar. Letar. Letar.
Funderar.
Tänker logiskt.
Spårar.
Hittar inget.
Går till härbret och letar.
Går in i huset och letar en gång till igenom husets alla vrår. Hittar andra försvunna saker men inga gymnastikskor.
Jag börjar inse att de inte finns och bestämmer mig för att åka och köpa nya när affären öppnar.
Men skam den som ger sig.
Jag har inte fått min envishet för inte.
Jag går än en gång med stor beslutsamhet in i påsarnas mecka och plötsligt faller min blick på en påse jag inte rotat i. Den hänger på en krok som var avsedd för hjälmar. Jag VET på en gång att det är skorna när jag ser påsen. Jag VET det.
Japp.
Jag tar skorna, jublar lite och springer det fortaste jag kan till bilen, ryter åt Pommac att hoppa in, han vägrar förstås och då lämnar jag honom på gården med grinden stängd. Säger "ligg" och "kommer snart" och så rivstartar jag. Jag hinner fram till busshållplatsen precis innan bussen kommer och ger sonen skorna.
Mission completed.
Pffffuuuuiiiii!
Att man aldrig lär sig!
Varför gjorde jag inte detta igår istället. Eller i helgen?
HÄR finns jag nu! Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...
Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!! I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...
Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka! Tvätt som inte s...
Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...
Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.) ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 |
24 | 25 |
26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | ||||||||
|