Alla inlägg den 10 september 2008

Av Persilja - 10 september 2008 10:21

Köksfunderingar.

Jag försöker att inte fundera. Bara ta in, inspireras och känna av. Familjen har sagt sitt. 12-åringen och 9-åringen har valt lila. (Me like too!) "Jaggillarinterött"maken har valt...RÖTT! (Hahaha!) Dottern har valt grönt-plannjagrönt och jag själv velar mellan rött, rosa, blått, milt grönt, lila, ja vad som helst nästan. Äldste sonen har valt svart. Så nu är allt öppet.

Det blir...vad det blir.

Tapeten ska upp först och säga sitt. Men jag är ingen matchare. Jag kommer inte att stå och hålla upp nyanser och se om de matchar eller "skär" sig. Jag förstår mig faktiskt inte på uttrycket "skär sig". Ofta när någon tycker det kan jag tycka att det lyfter och får vingar. Det HÄNDER något då. Så jag tittar mer på att det ska hända något. Vad får man för känsla av att gå in i rummet, eller hur ser det ut från hallen.

Säger det "kom och se mera" eller säger det "stick och brinn"?

Jag förstår; ingen fattar nånting!  Haha!

Men bilderna nedan visar lite grann på miljöer där jag känner att det händer nåt. Där mitt hjärta får sig en glädjesång. Och det är det jag är ute efter.


OBS! ALLA BILDER ÄR LÅNADE FRÅN OLIKA SIDOR PÅ NÄTET! Jag har inte tagit någon av dem! OBS! Not my pictures!!!


(Flamingos nu igen!) Här är inget perfekt eller matchande utan bara så skoj!



 Visst vill man ha ett grönt och skönt diskställ när man ser denna bild!
 



Härliga, dimmiga färger. Många färger men  i samma tonart liksom. Behagligt och ändå händer det nåt!



 HÄR händer det verkligen grejor! Här blir man pigg och glad och vill bara sätta igång med något på stört. En del kanske backar av detta crescendo, men jag lyfter!


But then again...såna här milda miljöer är också såååå vackra!!!!
   



Och här är ännu en inspirationsbild. Färg med vit bakgrund är ju aldrig fel. Heller.
 


Leylas kök har många sett och inspirerats av. Hennes rosa Smeg...mums! 


Ja, det är lätt att sväva ut och det är det jag vill!

Sväva sväva och så bara plötsligt ta en djupdykning när jag är i rätt sinnesstämning och så bara slå till. Grabba en pensel och snabbt blanda ihop en nyans och så bara måla!

Så det är helt öppet hur det ska bli. Men bilderna visar en känsla jag trivs i.

Alltihopa på en och samma gång! 

Av Persilja - 10 september 2008 09:16

Att man aldrig lär sig.

Fast "skam den som ger sig" passar också in på dagen. 

Äldsten har friidrott hela dagen och på morgon kommer jag på att hans gympaskor är undanlagda inför sommarlovet.

(För att jag skulle hitta dem inför höstterminen...mouhahahaha!)

Jag går ut i garaget för att hämta dem och inser att jag har inget som helst minne av vart jag lagt dem.

Inne i huset har jag fyra barn som ska hinna till skolan. De ska äta frukost, klä sig, borsta tänder och få med sig allt som ska med. En ska dessutom hinna med bussen. En del av dem är inte självgående. De har en förmåga att fastna på olika ställen. 

Jag tittar mig omkring i garaget och inser att det handlar om att hitta en nål i en höstack. Verkligen. Ordspråket blir plötsligt väldigt förståeligt.

Jag letar lite halvsystematiskt, börjar i ena änden och famlar runt i alla påsar och papperskassar som blivit utburna i månader. Vid rensningar, storstädningar och panikstädningar. De har bara staplats längs väggar och hyllor och tills slut ovanpå varann. Vi har påsarnas mecka i vårt garage.

Jag tycker mig ha snabbt rotat igenom alla påsar och känner att jag måste gå in och se att förberedelserna inne i huset fortskrider.

När alla barn är ätna, påklädda och färdigpackade och utskickade genom dörren gör jag en sista räd i garaget. 

Äldste sonen har jag skickat till bussen med löfte om att komma med skorna om jag hittar dem eller fara och köpa nya och komma med.

Han lunkar i väg till bussen. 

Jag letar. Letar. Letar. 

Funderar. 

Tänker logiskt.

Spårar. 

Hittar inget.

Går till härbret och letar.

Går in i huset och letar en gång till igenom husets alla vrår. Hittar andra försvunna saker men inga gymnastikskor.

Jag börjar inse att de inte finns och bestämmer mig för att åka och köpa nya när affären öppnar.

Men skam den som ger sig. 

Jag har inte fått min envishet för inte. 

Jag går än en gång med stor beslutsamhet in i påsarnas mecka och plötsligt faller min blick på en påse jag inte rotat i. Den hänger på en krok som var avsedd för hjälmar. Jag VET på en gång att det är skorna när jag ser påsen. Jag VET det.

Japp.

Jag tar skorna, jublar lite och springer det fortaste jag kan till bilen, ryter åt Pommac att hoppa in, han vägrar förstås och då lämnar jag honom på gården med grinden stängd. Säger "ligg" och "kommer snart" och så rivstartar jag. Jag hinner fram till busshållplatsen precis innan bussen kommer och ger sonen skorna.

Mission completed.

Pffffuuuuiiiii!

Att man aldrig lär sig!

Varför gjorde jag inte detta igår istället. Eller i helgen?



Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2
3
4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22
23
24
25
26 27 28
29 30
<<< September 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Fyrabarnsmamman med Blogkeen
Följ Fyrabarnsmamman med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se