Nej ingen miljon (tyvärr!), ingen kissare av manligt kön som börjat fälla ner brinkan heller, inte ens ett nystädat hus när jag kom hem från basketmatchen Plannja-Tromsö. Närå, inga högvinster inte.

Men däremot hittade jag äntligen rätt gardiner till dotterns rum. Jag har verkligen provat allt. Precis allt. Mest har vi varit helt utan och det har varit finast, men för att vara en tygsamlare och tygälskare kändes det ju helt vansinnigt att jag inte skulle kunna hitta ett par gardiner som jag blev nöjd med.Det har varit rosa kappor med vita moln, det har varit marimekkotyget Ananas med bollfrans, det har varit längder av alla de slag, vita med röda prickar, härligt oranga sarityger som sytts till gardin från indiska. Allt möjligt har hängt där någon dag bara för att åka ner igen. Disharmoni.

Jag brukar verkligen inte drabbas av gardinångest. Tvärtom jag brukar kasta upp ett par och bli nöjd på en gång och sen blir de hängande i flera år. Men i hennes rum har det inte funkat.

Hon har inte heller gillat de alternativ jag satt upp. Jo, alltid på idéstadiet men inte när de väl komimt upp.

Men NU är både hon och jag nöjda.

Jippi!

Hon har lämnat sitt rosa stadium och älskar numera grönt. Klok tös!

Dessa gardiner råkade komma hem då jag köpte en fyndpåse på Röda korset. Skulle sy annat av dem men såg direkt att nu hade det hänt! Gardinen hittade oss.

Den blir kvar-det känns i magen!

Vår Pommac får inte ligga i sängen. Det vet han. Han vet också att det finns undantag. Han är en smart hund. Han vet precis hur han ska se ut också för att bli uppbjuden i sängen.

Han står och tittar ömsom på sängen och ömsom på oss, samtidigt som han ser bedjande och vääääldigt söt ut. Sen väntar han på det magiska ordet Varsågod och då hoppar han upp. Han gör det aldrig annars.

Här är han uppbjuden av dottern.

När jag ser dessa bilder kan jag häpna. Aldrig trodde jag att jag skulle lita så mycket på en så stor best som han är. Att han ligger där med sitt gigantiska gap strax bredvid dotterns lilla ansikte. Vilket förtroende jag känner! Det förvånar mig verkligen. Att jag inte tvivlar en sekund på att han är alltigenom god och snäll!

 

Synne.

7 september 2008 08:07

De där gardinerna är DU.
De passar som handen i handsken till hennes rum. Jag lovar de blir kvar där.
Pommac är en alltigenom snäll hund. Han har växt upp bland snälla personer.Jag känner på mig att han skulle försvara er till sista pälsdott om någon skulle försöka göra er illa. De blir som man uppfostrar dom vet. Möts de med vänlighet och kärlek så ger de vänlighet och kärlek tillbaka.
Ha nu en fin söndag vännen.
Kram Synne.

http://nabolandet.blogspot.com

 

susanne

7 september 2008 09:22

ur snygga blev dom gardinerna.. ..

http://supermamman.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...