Och nu blir det REKLAM!

Har fyllt på i butiken med väskor, sminkväskor och halsdukar. Här några smakprov.

En ny scarfs med rosa bollfrans. Finns i Verkstan. 

En scarfs som är ett Måndagsexemplar. (Ni vet i måndags, hade jag en klantardag.) Nu finns den billigt i Verkstan.  Passa på! Vem vet, det kanske blir samlarvärde på den. (Mouhahaha!)

 Väska i naturtoner finns också på Verkstan.

Och fyra sminkväskor finns det varav detta är en av dem: Så kika in om ni har lust! 

Idag kan man läsa om oss i Norrbottens Kuriren.

Klicka HÄR så kan du läsa och se bilder.

Dagen blev rätt bra trots sin början. Sydde en väska och två scarfsar och bara en scarfs blev "måndagsexemplar".

(Fast det blev en del sprättande!)

Idag sade jag till min dotter: Nu får du städa ditt rum! Det är såå stökigt!

Nähä!!!! Sa hon. Det är inte stökigt!!!

Och så gick jag in i rummet och såg att hon ju hade rätt! Det är inte alls stökigt. Tvärtom. Överallt står små arrangemang som är nogsamt diställda.Ordning och reda. Överallt.

Millimeterordning! Inte ett dugg stökigt! 

Så fel jag hade!

Började dagen med att sätta på kaffe i min kaffebryggare som brygger direkt i en kopp. Det var bara det att när jag skulle ta min kopp med kaffe var den inte där. Men kaffet var bryggt och klart. Det flöt omkring i en stor pöl på bänken och strilade i en fin rännil nerför diskmaskinen. Eftersom min pms är över tog jag det riktigt fint.

Jag bryggde en ny kopp. Lugnt och fint.

När jag äntligen skulle få min efterlängtade kopp (som jag kommit ihåg att sätta dit)  hade filtret vikt sig och det som fanns i koppen var kaffeblask.

Morr. Nu var det nära att jag tappade gnistan. Sen tog väckningsrutiner och stora morgonstressen över.

Så först NU sitter jag med min morgonkopp med kaffe. Flera timmar senare än jag hade tänkt.

Det är en sån dag.

Jag ska kanske inte producera något i dag. För det är en klantardag. Såna har jag ibland.  När tingen är emot mig, allt jag gör blir galet. Oddsen för måndagsexemplar är skyhög.

Det är konstigt, men när det börjar så här så vill det gärna fortsätta. Det är liksom dagen då tekniken har sina egna vägar. 

Det här är lika ovanligt som...ja som...tom tvättkorg, eller tokstädat hus.

Dottern i kjol eller klänning.

Det gäller att snabba sig på att ta fram kameran såna gånger!

Hon är ingen kjoltjej.  Inte alls.

Hittade fina etiketter på Åhléns förra veckan. de hänger nu i hallen med påskrifterna vantar, mössor, halsdukar, kepsar samt Pommac.

Ordning och reda. Iallafall på hatthyllan, om man inte sänker blicken.

Nu rasar alla höstlöv i kastvindarna.

Plötsligt har vi milsvid utsikt. Och en tjock gul matta på gården.

Mumma för gräs och rabatter.

Idag ska jag och en nyfunnen vän åka på loppis. En stor fast loppis i en by någon mil bort. Roligt. Jag har varit där en gång förr med min man. Inte lika roligt. Han stannade i bilen och jag sprang snabbt och effektivt runt utan att hinna se ens en bråkdel av allt. Kom ut med en tygbit.

Hon som följer idag tycker om att gå och känna och klämma länge. Vi ska njuta.

Kanske kan jag hitta en till sån här liten hylla. Perfekt liten möbel. 

Medan jag är borta ska lergrytan laga middag. Jag har en köttbit och några äpplen och lökar som jag lägger i den och vips efter två timmar har man en saftig köttbit och fantastiska lökar och äpplen som gottat till sig där i botten. Mynta fick mig att komma ihåg min lite bortglömda lergryta.

Utsikten genom köksfönstret är en vecka gammal. Idag är den mer gul och mer gles.

Jag är trött på min kamera. Den är bra men jag kan den för dåligt. Den är för avancerad. På denna bild till exempel skulle jag ju velat mäta ljuset på sidan om fönstret så hade det blivit lite ljusare där. Nu mätte den i fönstret och slutartiden blev blixtsnabb. Och bilden mörk.

Sen skulle jag vilja ha en liten handkamera för alla skogspromendader. Har bara en stor och tung systemkamera med klumpigt objektiv sedan vi tappade vår lilla vid flytten för ett år sen. Den stora är bra, men inget man tar med på events.

Jag har gett upp hoppet om att den lilla ska komma tillbaka.

Jag är lite less på mitt bloggande.

På den form det tagit.

Förr eller senare kommer vi alla hit.

Jag tycker om att skriva, men i takt med att läsarsiffrorna stigit, har ämnesvalen blivit snävare. Det är inte så kul att skriva om hysteriska familjesituationer som säkerligen skulle vara både roligt och skönt att skriva om, när jag kanske har läsare som känner mina barn eller min make. Det begränsar. Det känns inte okej att skriva personligt längre. Och därför känner jag mig vingklippt. Att skriva om inredning är kul, men känns tomt efter ett tag. 

Det är för långt från vem jag är. Jag är så mycket mer än inredning.

Så jag har en svacka.

En del har låsta bloggar för att kunna skriva privat, men det är inte min grej. Det känns trist att begränsa vem som får läsa. Hur ska jag då få dessa härliga spontana mötena som jag fått när ni hittat mig av slump.

Nä, bloggandet är nu lite inne i en kris.

Inte så att jag funderar på att sluta, men jag våndas över hur jag ska komma vidare utan att lessna.

Men som sagt, hit kommer vi alla förr eller senare...

Det går över.

Vad håller jag på med???

I garaget har jag en hel låda med vitt standardkakel. Hur kan jag då ens tänka tanken att köpa nytt?

Va?

Vad är det för miljötänk???

Vad är det för ekologiskt i det? 

Det är tur att jag har ett samvete som vaknar till liv ibland! Mitt miljösamvete plågar mig ständigt.

Bosatt på landet använder jag bilen mer än någonsin. Ibland känns det som att jag inte gör annat än kör bil.

Så därför är det ju EXTRA viktigt att jag på alla områden jag kan inte tär på jordens resurser. 

Vi har vitt kakel.

Så då använder vi det. Hur kan jag ens överväga annat?

Nä. Nu jädrar är det rättelse i ledet. Uppsträckning. Vi kan få det hur fint och snyggt och personligt som helst ÄNDÅ!

Jag är glad att jag bloggar så att jag kan läsa mina tankar. Så att jag kan se när jag svävar iväg från planen.

Min plan med vår renovering är i allra första hand att allt ska vara miljövänligt och resurssnålt. Det ska inte shoppas i onödan. Allt som går att använda ska återanvändas. Allt ska genomgå en hård granskning innan det släpps in. 

Det är planen och den ska följas. Sen må ju rosa kakel vara hur vackert och lockande som helst. Inte blir vi lyckligare för att vi använder det än om vi använder det som redan finns i förråden!

TUR att jag såg vad som höll på att hända! Jag höll på att lockas iväg!

Iväg i rustningsivern!

Jag tappade huvudet!

Googlade rosa+kakel och fick fram detta.

Min man har rätt.

Det är han som vill ha rosa kakel. Bilden är från ikeas kökskatalog.

Jag får köra min idé med schablonerna och glasskivan en annan gång. Kanske...

Än är inget bestämt. Vi funderar hit och dit.

Först ska vi alltså hitta rosa kakel i snygg nyans.

Jag kan måla sovrumsväggen med mina marockanska schabloner.

Ikeas nyheter för hösten är precis i min smak!!! Så synd att jag inte behöver någon fåtölj!!!

Och kolla mattan och bordet!

Allt kommer på Ikea i höst.

Jag letade rosa kakel överallt i vår stad i förra veckan och blev mer eller mindre betraktad som en konstig kund. Rosa, nej DET har vi inte. Inte sån rosa jag ville ha. Bara mjäkig rosa som mest var blekt hudfärgad, mer puderrosa...

De flesta sa "Nej men sånt är inte efterfrågat. Det är ingen som vill ha rosa badrum. Det är grått och svart som gäller." Jag skulle visserligen ha mitt kakel i köket, men se det kunde jag glömma.

Men så kom nyhetsbrev från IKEA och de visade detta:

Ha!!!

Jag var inte en konstig kund!

Jag var bara lite före min tid!

Nu kanske inte IKEA heller har rosa kakel, de har inte ens kakel, men de sätter ju en del trender, så det kommer nog på kakelbutikerna.

Fast så länge vill ju inte jag vänta.

Har knåpat ihop några kuddar av en sidenmorgonrock och andra tyger. De blev lite japaninspirerade, men mest inspiration har jag nog fått från de danska kuddarna som setts ett tag i alla inredningstidningar. Lite körsbärsblom och så lite glamour (sammet) blandat med vanligt allmoge (bomullen). De finns på Signerat.se.

En i soliga kulörer och så en svalare variant:

Fler finns på Signerat 

De finns också att se HÄR.

Jag blir alltid lycklig när jag hittar en ny blogg som inspirerar mig. Vill då väldigt gärna att fler ska få del av denna inpiration.

Tavelhus heter bloggen och hon som har den målar de mest underbara tavlor med hus. Jag har alltid älskar bilder av hus så mitt hjärta började förstås klappa extra fort. Och vilka hus sen!  Titta bara!

Love it!!!

Lucia ville ha recept på lökpajen.

Här kommer det från minnet. Följer aldrig recept slaviskt så det blir lite olika varje gång men bra ändå!

Först gör man pajdegen. Ta 100 gram smör eller margarin, blanda ihop med mjöl, lite vatten, en äggula och salt. Kolla i en bok mängden för jag kör i mjölet till konsistensen känns bra, typ 3 dl kan jag tro. Det går bra med fullkornsdinkelmjöl. Mindre bra med durumvetemjöl erfor jag en gång. Men i originalreceptet är det vanligt vetemjöl som gäller.

 Låt degen vila tio minuter i kylskåp.

Tryck sen ut den i en smord form. Förgrädda den i 10 minuter i 225 grader.

Nu till fyllningen.

Skiva en massa lökar. Jag brukar ta en fem sex riktigt stora. Fräs dem i olivolja en stund och slå sedan på en skvätt vatten, typ en, kanske två dl. Har du vitt vin hemma är det godare att byta ut vattnet mot vin.Låt löken puttra torr på låg värme.Salta och peppra. Lägg löken i pajdegen, smula en stooor bit grönmögelost över. Riv en stor bit smakkrik ost och  lägg över. Vispa ihop en äggstanning, två ägg, lite mjölk och lite salt, slå över alltihop och skjuts in i ugnen.  25-30 minuter senare doftar det himmelskt i köket. Låt pajen svalna en stund och servera sen till det grillade köttet eller quornbitarna med en tsatsiki eller annat god sås till. 

Den är mäktig och duger gott i sig själv också och jag brukar bara äta den med en sallad på gröna blad, grön paprika, lite fetaost och valnötter. Mums! 

Kökstankarna fortsätter.

Andra sidan, mittemot den vi redan gjort, vid spis och diskbänk, ska få nytt kakel var det tänkt.

Det som sitter är fult och smutsigt. Vi har slut "poolkakel" men vill fortsätta budgetrenovera. Det blir som en sport till slut, det går inte att låta bli!

K-rauta annonserade om mosaik för 149 kr/kvm vilket är ett bra pris eftersom vi bara behöver 2 kvm. For dit och kikade och det var helt okej. Snyggt rentav. Men det kändes tråkigt. Det var antingen helvitt eller två ljusblåa toner med vitt lite slumpmässigt blandat. Jättesnyggt alltså. När flera sa "jamen det matchar ju perfekt" då kände jag, nej, nu får det vara slutmatchat.

Vi kikade på alla möjliga andra kakel och klinker och mosaik. Var öppen för alla färger, helst varma nyanser. Hittade ett jag gillade, ett marockanskt som man beställde från Stockholm, men det var varken budget eller miljövänligt.

Efter att inte ha tänkt på saken på flera dagar kom lösningen till mig idag.

Jag vet precis hur jag ska göra!

Vi tar bort det gamla kaklet. Tapetserar väggen med en enfärgad tapet, eventuellt den rosa som jag har i matdelen (om jag har kvar) och sen målar jag schabloner på den tapeten. Jag vill ha ett marockanskt mönster.

Det här! (Bild lånad från Beckers)

Jag funderar på mönster i lila eller turkos...

Får se vad det blir.

Sen ovanpå detta ett glas.

Nu hänger idén på att glaset inte är svindyrt. Ska kolla detta under dagen.

Känns bra när magen sagt sitt. Magkänslan. Den här idén kändes direkt rätt. 

Balansen, den kemiska, verkar vara återställd. Jag kan känna glädje igen.

Fantastiskt! Så jag går som en tomte och myser i vårt nypimpade kök och tycker att det är fint igen.

Flamingosarna får mig att le igen och lusten att fortsätta sätta personlig prägel fortsätter.

Till exempel lite bollfrans. Herregud, hur kunde jag låta bli att hänga upp bollfrans! Klart hyllan ska ha bollfrans!

Stackarn, så naken den måste känt sig!

Solen sken hela helgen och värmde en frusen själ. Jag kände hur jag tinade. Kunde liksom inte låta bli att låta glädjen sippra fram. Solen är magi. Det märks särskilt när den varit borta ett tag. Min discokula kastade in solstrålarna i regnbågens alla nyanser. Långt in i rummet.

Jag har dessutom fått mysa med min bror hela helgen och det är också magi. Vi har ätit gott och pratat, pratat, pratat.

En av mina godaste pajer gjorde jag. Lökpaj med grönmögelost. Mums!

Jag tycker om blommor. Utomhus iallafall. Inomhus har jag en underlig tendens att glömma bort dem. Jag glömmer att vattna dem. Ändå har jag tre stycken som lyckas överleva, men det är nog tack vare deras förmåga att hänga med bladen innan de dör. De slokar och varnar, får jag inte vatten NU så dööör jag.

Hittills har jag lyckats hålla dem levande. 

Att jag lyckats hålla denna klätterväxt, murgröna tror jag den heter, levande är ett under. Den ska inte överleva hos mig, men gör det likväl. Underligt.