Eller It´s back. Datorn alltså.

Fredagens samtal från datorbutiken utlöste ett djungelvrål av lycka. Aaaaaiaaaiiiaaaaa!!!

Jag var verkligen glad. Jubelglad.

Nästan så att jag skämdes. Det varsom att någon jag älskar som varit svårt sjuk fått en friskförklaring och jag älskar väl inte min dator så, som en kär människa? Jag som trodde att jag stod över materiell kärlek...

Det är bara att erkänna, jag är datorberoende, precis som en hel hoper massa andra människor.

På fredagkväll var den alltså äntligen hemma och inpluggad.

Det var inte bara jag som längtat. De tre barn som inte har egen dator (som deras äldste bror har) skrek i kör "etta på datorn"eller "tvåa efter morsan" och det utbröt nästan ett slagsmål innan de kommit överens om turordningen.

Men för mig har glädjen snabbt förbytts i en lätt irritation.

Allt var visserligen kvar, sägs det, hårddisken gick att rädda, men jag hittar det inte!

Allt är inte där jag är van att det är.

Och jag är helt okunnig på att söka och installera och återställa. Helt värdelös.

Mina bilder hittar jag inte, fast de ska finnas kvar. Jag laddade även in alla 370 nya bilder som tagits under datorkraschen i hopp om att då kunna spåra de andra men de hamnade på fel ställe så jag kan inte behandla dem, vrida dem rätt, förminska dem osv.  Och jag kan inte flytta dem dit jag vill eftersom programmet där jag gjorde det verkar vara borta.

Det enda jag lyckats göra är att ladda hem Firefox (som också försvunnit).

Så jag kunde gå på bloggrunda i går iallafall. 

Men som det verkar nu, tar det ett tag innan jag är igång med inlägg med bilder och då förtas glädjen rätt snabbt. Jag vill förstås ha bilder!

Maken som bygger i köket har inte tid att hjälpa mig.

Han har fullt upp med att hyvla virket som ska utgöra arbetsbänken.

Jag funderar på att måla den mattsvart. Visst vore det väl läckert?

Först tänkte jag vitt, men sen jag fick svart i huvudet känns vitt tråkigt.

Allt hänger på om min burk med kimrökspulver förmår ge svart färg. Blir det bara grått när jag blandar, då får det nog bli vitt iallafall.

Vår budgetrenovering har verkligen levt sitt eget liv. Planen vi hade från början har hela tiden ändrats under vägen. Det är som att huset själv är med och bestämmer.

Snyggt blir det iallafall. Huset har god smak! Köksbänkens spånskivestomme är nu inklädd med spontat virke. Så även laminatbänkskivan. Hyllorna är nästan på plats. De ska vitmålas.

Golvet har bett om ommålning. Funderar starkt på att måla det rutigt. Vitt och ljustgrått, eller vitt och ljust blått.

Tänk, det har alltid varit jag som varit den modiga när det gäller inredning i denna familj. Nu frågade maken igår om jag inte skulle designa ett eget mönster för golvet.

-Varför ska du måla ett så vanligt mönster? undrade han. -Kan du inte måla cirklar, eller blommor eller nåt?

Jag blev alldeles paff och fattade ingenting. Han som inte ens velat måla golven förr.

Haha! Jag har smittat ner honom med inredningsmod!

Men jag gillar starkt schackrutigt golv, så jag tror det blir det. Kanske. Vi får väl se vad huset säger. Dottern önskade sig grönt golv! Och jag själv har sett ett knallrött golv en gång som jag tycker var ascoolt!

Så ingen vet hur golvhistorien slutar ännu.

Vårt kök blir iallafall inte som någon annans. Alla lösningar har kommit fram efter vad vi ramlat på för problem eller för material. Vi har försökt tänka återbruk så långt det gått. Det är färg och brädor som är nytt och kostat.

Och så min tapet. Min kära flamingotapet. Den kom i fredags med posten från Tapetorama. Så snygg. Så himla snygg! Jag har hållt upp den mot väggen och kan knappt vänta med att få upp den. Utan att jag visste det är bottenfärgen i tapeten exakt i samma ton som min favoritmöbel, min gamla köksskåp.

 Det var inte tanken, men det var skoj att upptäcka.

Idag måste jag få ordning på en massa saker inför skolstarten imorgon.

Och så måla hyllor!

Sen måste jag få maken att ordna så att jag kan hitta allt i datorn. Fy, jag som bara brukar ha stökigt utanför datorn. Inne i den har det alltid funnits  struktur och ordning. Nu är det kaos i mina båda världar.