Alla inlägg under juli 2008

Av Persilja - 17 juli 2008 18:51

Å så skönt! En riktigt solig dag. Härligt. Har pysslat i trädgården stora delar av den. När jag inte suttit i bilen och skjutsat barn förstås. En sysselsättning det är svårt att komma ifrån när man bosatt sig i en byhåla. Gick ut med kameran och fotade blommor som ska växa mycket mer. Men de är på gång!

I hinken där bak växer det rosenbönor som ska slinga sig upp på den där faluröda ställningen. Men de når bara någon decimeter ännu. Rosorna som omger brunnen vill inte blomma, men de kommer kanske. De har varit fulla med löss men jag har såpasprejat dem i flera omgångar och det brukar hjälpa. Den limefärgade tobaken har stått i växthuset och växt till sig. Idag har den fått komma ut.


Fler rosenbönor som jag hoppas mycket på. De brukar växa så att det knakar så stannar värmen några dagar så ska de nog växa sig runt grenarna jag bundit ihop. Grisen är den enda trädgårdsprydnad av det slaget i denna trädgård. Jag är ingen älskare av tomtar, keramiksniglar och runda klot i färger som en del älskar. Här finns inget sånt, förutom grisen då. Hon fick dispens.


Zinkbaljan hittade jag i bodan.


Härbret i all sin prakt. En byggnad med många år på nacken. Vårt bostadshus är från år 1800. Härbret är äldre. Hur mycket äldre vet vi inte. Men inuti är det handbilade breda golvtiljor och väldigt åldersstigna väggar och dörren med sitt lås ser riktigt gammalt ut. Vi har målat det med falurödfärg och tjärat dörren. Trappen är ny, den var rutten den som fanns.

 Uteplatsen sett från härbret. Til vänster ur bild ligger huset.


Växthuset från ena gavelns utsida. Det behöver målas!


De här rosorna satte jag i fjol. De blommar hur mycket som helst, fast de är så små. Jag hoppas förstås att de ska bli riktigt höga och liksom växa ihop med åren.


Här ligger jag gärna och lyssnar på vindens sus i grenarna. Härifrån har man en hänförande utsikt över blommande ängar.


Det är sååå lätt att leva på sommaren. Stöket i huset vänder man ryggen och så går man ut och känner friden omsvepa sig.

Stöket växer i omfång därinne, men blir man stessad över det är det bara att gå ut igen.

Perfekt!

Av Persilja - 17 juli 2008 10:24

Ååå vad glad jag blev idag när jag öppnade mejlen. Två saker sålda redan på Signerat.se

Jag som tvekade så.

Hurra!

Och solen skiner från en klarblå himmel.


Av Persilja - 16 juli 2008 13:56

Äntligen har jag gjort det jag gruvat mig för!!! Men nu är det gjort! Väskor och kuddar är nu upplagda på Signerat.se

Sök på säljare Persilja. Ska bli kul att se om man når ut till flera nu.

Har länge, länge tänkt hoppa på tåget, men har varit trög. Jag KAN vara trög!

Känns skönt iallafall. Den som orkar får gärna hjälpa mig och gå in på den sidan och se om ni kan klicka bilderna större. Jag kan nämligen bara klicka en gång och sen går det inte längre. Är det ett fel bara från min dator eller ett fel för alla?

Väskorna är utlagda.

Och fotade.

Kuddar också.


Men det har tagit i princip halva dan! Morr. Solen skiner men jag har knappt stuckit ut näsan. Det ska jag göra NU.


Av Persilja - 16 juli 2008 09:27

Idag MÅSTE jag! Jag MÅSTE! Har jag inte gjort det innan kvällen ska jag för evigt förakta mig själv!

Jag har en massa som jag sytt, men jag får aldrig ut det! Det är ett fåtal foton kvar och sen bara jobbet vid datorn.

Vad är det med mig??? Får allt svårare att få ut grejorna.

Det är helt enkelt tråkigt. Och jag har drabbats av en bacill som heter lättja.

Men ju jäklar måste jag skärpa mig.

Det ska ut idag!!!

Har sytt ett gäng kuddar i denna stil. Färdiga och klara sen (hjälp!) flera veckor!

Några nya väskor är också klara. Men inte utlagda. Fy mig!

Jag SKA få ut dem idag. Hör du det din slöa latmask!!!

Du vågar inte gå ut i trädgården eller växthuset innan du gjort detta! Förstått! Och skyll inte på matlagning eller annat. Du hinner ju blogga!

Svara på den du!


Av Persilja - 15 juli 2008 23:47

Efter Morden i Midsomer gick jag och dottern ut i växthuset. Det hade blivit en aning skumt så att det kändes motiverat att tända ljus. Vi satt en stund och jag passade på att fota mitt drömrum.

Tänk att jag har det! Tänk att jag som alltid önskat mig ett växthus plötsligt har det mest magiska växthus. Inte vilket växthus som helst utan att helt anslående vackert växthus. Allt är grånat och nött och gammalt. Precis som jag gillar saker! (Tur för mannen-mouhahaa!) Nåja jag gillar ju en hel del unga fräscha söta saker också hihi!

Det är ju klart!

I växthuset har plötsligt en massa saker som jag haft fått sin givna plats.

Gipsstatyerna som min syrra gjort för många många år sen har plötsligt kommit till sin rätt.

Här passar de. Här finns den harmonin som den sovande kvinnan behövt! När man ser henne vila vill man själv bara sätta sig ner och ta det lugnt. Växthuset är ett ställe för rekreation, för vila. Visst kan jag odla också, men allra först kommer den vilsamma, inspirerande stämningen. Men växterna bidrar naturligtvis till det vilsamma. Allt grönt bara utsöndrar lugn.

Jag sitter och plockar nåt perlargonblad och bara njuter av friden.

Jag är kär i mitt växthus! Det kanske märks!


14-åringen har gjort klart den slingrande gången. Den blev ojämn och lite vinglig och helt perfekt!!! Precis så som en gång ska vara! En gång får absolut inte vara rak! Inte i min trädgård iallafall!

Av Persilja - 15 juli 2008 20:48

Fyfan vad jag har det bra! (Och ja, jag måste svära, det är min blogg och jag känner för att svära just nu! Fans fan vad bra jag har det!)

Jag ska strax se Morden i Midsomer med min 14-årige son. Det är en högtidsstund för oss två. Min 12-åring har under mycket hysch-hysch i köket bakat en sockerkakskanelkaka OCH plockat in och ut disk i/ur diskmaskinen. Min dotter och min yngste son spelar basket på verandan. Min man sitter inte och häckar vid datorn som han annars brukar göra den här tiden på dygnet, nej han är ute och bygger en balkong! Vi har balkongdörr men aldrig haft någon balkong att gå ut på eftersom förra ägarna som fasadrenoverade kom av sig och aldrig fick upp balkongen. Så när vi tog över fanns det en sönderruttnad balkong på marken. Nu har vi snart en enkel balkong i design á la persiljemannen. Han håller sig till faluröda plankor precis som till basketställningen och annat han byggt på sista tiden. Det blir fint. Inget krusidull-bara en balkong rakt upp och ner. Funktion i första hand, enkelhet som ledord. Me like! (Fotar sen!)

Jag har tagit en tupplur i växthuset. Blev så trött vid sextiden att jag satte mig att meditera i korgstolen och vips satt jag med hakan på bröstet och sov några minuter. Skönt. (Sånt händer inte ofta!) 

Jag har fått ett litet återfall med ont i njurtrakten. Som tur är ska jag på röntgen på fredag och får väl veta vad det är som spökar.

Jag sa ju att jag blivit gammal i ett svep: tupplurar och krämpor, kan det bli tydligare?

Fast det stämmer inte. Igår badade jag från stugbryggan. Dök i det 17gradiga vattnet, simmade runt, flöt och guppade på en badring och kände mig som 20 år. Verkligen kände mig som 20 år. Smidig och vacker som en nyutsprungen ros. Såna känslor är härliga. Inga speglar, bara solsken och barn som älskar ens kropp i all dess prakt, med eller utan celluliter, med eller utan bullmage. För de är man bara Mamma och skön som en älva i alla lägen. 

Halleluja igen! 

Av Persilja - 15 juli 2008 00:43

Jag SAAAAA ju att jag gått och blivit nostalgisk!!! Den här låten dansade jag och min man till innan "vi två blev en" och jag undrar om inte Per Gessle hade ett litet finger med i spelet trots allt? Snacka om att lyssna på texten och verkligen ta in!!!

Detta var tider det! Ack ja!

Nostalgia!!!

(Kolla in glasögonen på tjejerna i publiken...) 

Av Persilja - 14 juli 2008 23:03

Jag har idag fått en slags "ahaupplevelse".

En nyttig sådan.

En sån där spark i baken som man behöver i bland.

Jag har insett hur mycket jag har att vara glad över.

Vad fan- hur kan jag ens tillåta mig att känna pms-deppar eller andra låga stunder!??

Jag borde skämmas!

Jag har SÅÅÅ mycket att vara glad för.

So what att vi inte har råd att åka på semester. So what att inte 12-åringen fick åka på skate camp i Avesta. So what att vi inte har råd at att renovera köket. So fucking what!!!!!

Vi har det så fruktansvärt bra!

Vi har huset, ett underbart hus i mina ögon. Det har allt jag drömt om. Gammal atmosfär. Historia. Rejäla träväggar. Djupa fönsternischer. Trätak, trägolv. Gedigenhet. Varför hänga upp sig på att det inte är fräscht? Att köket är ett hopplock av alla möjliga decennier, att alla möjliga smaker och ägare satt prägel på det. Vad spelar det för roll???

Trädgården är helt enorm. 3000 kvm enorm. Vi har all möjlighet att göra VAD vi vill med den. So what att den saknar sol. So what att vi inte har en anständig uteplats. So fucking what???

Vi har förutom detta vår stuga. Vår fantastiska stuga. Den är lagom stor, lagom rustad och alldeles bedårande. Den ligger på en ö. Trädgården är en vildvuxen rosenträdgård. Vi har syrener, rosor i mängd, pioner och kejsarkronor och nävor och löjtnantshjärtan och fänrikshjärtan och allt sköter sig alldeles själv. Trädgården är alldeles bedårande i sin vildvuxenhet. Vi har en egen brygga, en egen badbrygga med stege. Vattnet är nymuddrat och djupt. Vi kan fiska abborrar direkt från bryggan och vi kan dyka rakt i och simma hur mycket vi vill i ett vatten som är bräckt och lagom tempererat. Vi har allt som vi kan önska och mer därtill.

Detta är inte menat som skryt. Jag hatar skryt. Detta är en ren uppläxning av mig själv som faller ner i någon slags tyckasynd om mig själv tillstånd emellanåt. När allt känns tungt och bedrövligt utan att det egentligen finns orsak.

Märk väl- det är inte någon idé att någon annan bankar in detta i mitt huvud. Det måste jag göra alldeles själv och det är det jag försöker göra just nu. Jag försöker "mota Olle i grind". När PMShormonerna väller in över fronten ska jag ta till detta artilleri nästa gång. Jag vägrar hamna i deptillstånd snart igen. Sommaren är så förbannat kort att jag inte vill slösa en endaste dag till detta skit!

Vi är en familj med fyra barn. Bara det! Bara det borde ju göra att vi hjulade av lycka varje morgon vi vaknade! Va? Eller hur!

Livet är så fantastiskt!

Jag är en kvinna i mina bästa år. Jag mår bra, jag är full av kreativitet, jag är älskad av en hel hop med människor.

Halleluja!

Detta är ett halleluja moment!

Jag har mina smaklökar i behåll, jag njuter av god mat och goda drycker, jag har luktsinnet i behåll och njuter av underbara dofter. Jag utnyttjar min syn och njuter hämningslöst av fantastiska bilder av inredning, trädgård, mode och allt annat som jag beundrar. Bara att gå ut i trädgården och med alla sinnen njuta av vad som bjuds.

Herregud så bra jag har det!!!!

Till detta har jag tillåtit mig att skaffa en hund i familjen som jag och alla andra familjemedlemmar njuter av. Som vi älskar denna varelse! Det finns SÅÅÅ mycket att glädjas åt!

Jag gör det också.

Jag är så glad för allt jag har.

Ibland kanske det inte verkar så.

Det blir ju lätt så med en blogg, (som faktiskt väldigt mycket påminner om dagboksskrivande) att man gärna skriver när det känns lite tyngre än vanligt. Att det är då man tar till orda.

Då kan ju hela intrycket lätt bli att man är missnöjd.

Men herregud så nöjd jag är med mitt liv!!!

Jag kan inte begära nåt mer!

Inte något mer!

Så känns det just nu.

En jäkligt bra känsla!

Den vill jag spara!

Och det är det jag gör nu.

Hoppas att jag inte provocerar nån nu med min lycka.

Jag vill verkligen inte skryta eller flasha. Jag vill bara nedteckna att det faktiskt finns stunder då jag verkligen är nöjd och tillfreds. Det kanske inte verkar så annars, och DET vore ju egentligen mer provocerande. Imorgon ondgör jag mig säkert över något. Jag har saker att ondgöra mig över också! Tro mig. Jag är inte bekymmersfri på något sätt. En annan dag kanske jag förvånar mig över att jag faktiskt står ut.  Men det är en annan dag.

Idag är jag tillfreds.

Idag vill jag bevara till framtiden.

Idag är en gåva!

Se bara så mina soffkuddar matchar varann!

Och se sån dansk stämning mitt köksfönster utsöndrar! Att kunna plocka in sina egna pioner är en STOR livskvalitet!!!

Är jag odräglig eller vad???

Får man vara lycklig utan att vara provocerande???? Det är frågan. Men till alla er som blir provocerade kan jag bara tala om att jag verkligen inte känner så här hela tiden. Men kanske DET är det mest provocerande. Jag har allt jag drömt om men är ÄNDÅ inte lycklig alla dagar...

Det är väl konstigt.

Men skitsamma!!!

Just nu är jag så förbannat lycklig!!!!!

Halleluja! 


Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7
8 9
10
11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Fyrabarnsmamman med Blogkeen
Följ Fyrabarnsmamman med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se