Jag har sytt några väskor. Inte idag, inte igår, inte i förrgår, nej, före pms:et och allt det andra. Men jag fotade de idag.

Ser helt galen ut här också. (Maybe I´m going crazy for real???)

Det är väl sådär man ser ut när man ler och försöker visa att man inte alls har ont eller är deppad. Se så glad jag är!!!  (Mouhahaha) 

Nästa bild är mer sansad...

Och nästa också. 

Väskorna finns som vanligt på Persiljas Verkstad. Välkommen in om du har lust! 

Om någon idag stött på en misstänkt galen kvinna som med stirrig blick och beslutsamma steg ångat genom stan med spretigt hår och sett allmänt ofräsch ut så var det säkerligen jag.

I förrgår natt vaknade jag med molande värk i underlivet. Jaha, tänkte jag, där kom den äntligen, den befriande blödningen som så effektivt sköljer iväg pmskänslorna. Nix. Inte en droppe. Men en massa kramper. Kramperna fortsatte hela dagen och jag låg mest till sängs med en varmvattenflaska på magen. Hela dagen, hela natten. Och i morse när jag vaknade gjorde det så ont, så ont. Dessutom strålade det upp mot ryggen. Aj då, tänkte jag och ringde vårdcentralen. Jag fick komma dit och då mådde jag tjuvtjockt, frossade, mådde illa (spydde) så det var verkligen inte tal om att det var behövligt att åka dit. (Annars är jag en sån som sällan går till doktorn för att jag alltid blir så plötsligt frisk så fort jag måste dit.)

Läkaren undersökte mig ganska noggrant och kom med diagnosen;

1. Infektion i livmoder.

2. Njursten.

Alltså två totalt helt olika diagnoser och han påstod att jag hade båda. Eller han gissade det.

Han skrev ut medicin för dem båda och jag åkte hem smått förvånad. Ena dagen frisk (om än låg) andra dagen med två akuta sjukdomstillstånd. Märkligt. Men bra att jag fick mediciner.

Äldste sonen fyller snart år och har önskat sig en enda sak. Ett Xbox360 Elit. Han har önskat sig det på sin förra födelsedag, till jul och så nu. Jag kände att det är en önskan som verkligen stått sig och bestämde mig för att äntligen uppfylla den. Varför jag inte gjort det tidigare beror på att jag tycker att det spelas tillräckligt mycket i det pojkrummet...

Nu visste jag att det kan vara svårt att få tag i dessa spel ibland. Man måste beställa i värsta fall. Så jag kände att jag var tvungen att åka in till stan och köpa eller beställa detta. Allra senast idag.

Och ont hade jag. Så förbannat! Nu visste jag dock vad det onda kom sig av och det är som att med den vetskapen kan man pusha sig själv lite mer. Har man oron att det är något farligt är det som att det gör mer ont. Så är det för mig iallafall.

Men jag hade tillräckligt ont ändå så att det antagligen syntes. Jag gick lite krum, skärpte mig och flämtade och såg säkert helt galen ut. Dessutom hade jag inte orkat byta om från min "lantliga klädsel" (läs: gå ut med hunden i sunkigaste möjliga klädsel) som jag springer omkring i här hemma.

Så nu vet ni vem hon är. Den galna bitchen som gjorde stan idag...

Efter Xboxinköpet gick jag på indiska och köpte mig fyra uppiggande ljuslyktor. De var bara tvungna att flytta in i mitt växthus!

Mitt växthus som faktiskt lyckas lagra lite värme trots vårt kalla väder.

11 ynka grader har senaste dagarna bjudit på. Men i växthuset kan det nog bli varmare om bara solen visar sig korta stunder. Så det är en del växtkraft.

Härligt, snart kan jag skörda min första paprika. Undrar när den är mogen?