Jag är en människa med många bottnar. Ena dagen svindlande lycklig, andra dagen djup förtvivlan. Det är SÅ jobbigt att vara sån. Berikande på så sätt att mina UPP blir väldigt höga. De måste det eftersom mina NER blir väldigt djupa.

Men det känns ibland lite onödigt att svänga så här, som en jojo, bara för att jag lider av PMS. Jag vet ju att det är det som spökar. Simpla kroppsliga hormoner. Små kemiska substanser som ställer till det för mig. Försvårar livet som borde vara enkelt. Gör det komplicerat och svårt.

Och när de är borta ur min kropp är det knappt att jag kan komma ihåg hur det kändes. Jag är som Dr Jekyll och Mr Hyde, förutom att jag inte är våldsam eller hotfull. Jag är bara deppig eller toklycklig. 

Jag är nu på väg ner i ett svart hål. Jag vet vad som väntar. Jag försöker häva det genom att äta choklad och ta det lugnt. Vara snäll med mig själv, inte utsätta mig för stress, inte komplicera tillvaron. I och med att jag vet vad som väntar kan jag förutse mina reaktioner och undvika tillfällen som försvårar min tillvaro. Det ä ju inte alltid man kan det. Ibland krockar det rejält med stressiga, fullmatade scheman och då är det som allra värst.

Ibland längtar jag till klimakteriet, då allt det här upphör.

Tänk, det finns kvinnor som aldrig lider av detta! Som inte alls får svackor. 

Så många timmar och dagar som försvunnit till detta tillstånd.

Att det inte finns ett piller att ta för detta?!  Det är ju en åkomma som många många kvinnor lider av och ändå händer det inget. Forskas det över huvud taget i frågan?

Jag kan ibland känna att jag slösar min tid. Men för att inte bli helt galen måste jag ju tro att det är nånting bra. Att jag kanske inte skulle nå de höga topparna om jag inte åkte ner i dalarna.  

Men tänk om det är så att de som inte lider av PMS har en hög kvalitativ tid hela tiden. Att de når topparna och bara hamnar i nedförsbackarna ibland. Att de aldrig når de djupa mörka dalarna utan snabbt är på väg upp i solskenet igen. 

Man vill ju gärna tro att det ska finnas nån mening med det hela... 

Så har då dottern fyllt år. Hon föddes för 8 år sen, en dimmig midsommaraftonsnatt. Precis när jag försvann in i dimman, (födslovåndorna/lustgasångorna) lättade dimman ute och när jag tittade ut genom fönstret efter att hon kommit ut och fridfullt låg på min mage spred ljuset sig och midnattsolen sken. Det var en magisk natt, inte bara på grund av hennes ankomst. En riktigt trolsk natt då man nästan kunde se älvor dansa.

Nu är hon åtta år och jag minns precis hur jag var när jag var åtta år. Det var kompisen som gällde framför allt annat. Jag hade en bästa vän som hette Anette som jag alltid var med. Vi fnittrade och lekte och spenderade dygnets vakna timmar ihop. Samma gör min dotter nu med sin allra bästaste vän. Det är en fröjd att se dem ihop, det är äkta kärlek och de ser inget annat än att vänskapen ska hålla livet ut. Deras älsklingsdröm är att de ska bo ihop som vuxna. De ska ha två hus. Ett på kanarieöarna.

Tänk att hon fann en vän här i Luleå som blev så betydelsefull för henne! Vilken lycka!

Igår började dagen med att vi sjöng för henne.

Hon fick öppna alla sina paket och Pommac stod och studerade varje öppning noga. Han älskar paket och dess innehåll. Vi hade ett paket till honom med men hade inte kunnat hålla oss, han hade fått sitt dagen innan.

På dagen var hon på basketskola med sin bror och senare på kvällen var det dags för kalas med tårta. Före det hade hon fått bestämma mat och det blev köpespizza. (Skönt för mig att slippa matlagningen!)

Det blev två tårtor, en röd och en brun. Den bruna med kaffesmak. Det blev kokostoppar, kakor och maränger. Och läsk. Egentligen skulle kalaset varit utomhus.

Men molnen såg regntunga ut så jag dukade inne och precis när gästerna anlände klockan sex kom första regndropparna.

På kvällen, efter kalaset satt vi tillsammans och såg Jönssonligan och precis när hon trodde att dagen var över, sent på kvällen, knackade det på dörren och hennes bästis kom med ett paket. Hon ville prompt lämna det på rätt dag och hade fått sin pappa att köra milen som skiljer dem åt. Lycka!

Idag kommer bästisen hit och då ska de leka med alla nya saker och sen ska hon sova över här så idag blir det också en gulddag för min stora 8-åring.