Vi har inte mer än kring 14 grader här trots att solen skiner. Det är som att värmen inte riktigt vill komma igång!

Imorgon fyller dottern åtta år!

Har gjort två tårtor efter hennes önskemål. Båda har glasyr och inuti är det bara vaniljvisp och lite grapefruktsaft. Imorgon äter vi dem på släktkalaset. Här kan jag även visa mitt trick att hålla tårtfatet rent, ser ni smörpapperena där runt om? De drar jag bort efter garneringen och voilá är tårtfatet alldeles rent.

Barnkalaset har hon själv bestämt ska inträffa senare i sommar och då tillsammans med bästisen som fyller år i början av augusti. (Skönt, tycker jag...) En liten frist. Nästa vecka fyller äldsta sonen år, så det är tätt med kalas här hos oss under våren, sommaren.

Hela den här dagen har varit kravlös och skön. Loj, mysig. Vi har fikat i växthuset. Te och kakor och hårdbrödmackor.

Det är skön stämning där. Alla trivs där och eftersom det är kallt ute är det skönt därinne. Inte ett dugg för varmt ännu.

Jag har inte alltför många växter detta år. Växthuset blev ju klart först sent i maj. Men än finns det ju att köpa plantor så det kan nog bli någon fler.

Det ska bågna av växter tycker jag! Överdådigt helst!

Fast det är ju viktigt att man rymmer möbler också. Jag är väldigt nöjd med hur det blev. Även om det inte alls är klart.  Jag har bara burit dit några möbler och inte alls känt in mig. Men det känns bra redan nu. Kan det nånsin bli fel i ett sånt utrymme???

Jag älskar pelargoner och särskilt såna här som är mönstrade, äggskalsmönstrade kanske det kallas? Den här skönheten hänger på bron. Mörkt mörkt röda är blommorna. Fast nu ser jag att de ljusnat. Hm. Kanske kylan? Våra nätter är MYCKET svala!

Klockan är nu halv tio och solen lyser vackert in genom fönstren. Luften är kall och kylig. Det är krispigt ute. Och myggen håller sig borta. Det är rätt så bra väderlek egentligen! 

Vaknade vid fyratiden och hade svårt att somna om så jag gick till en ledig säng och började läsa trädgårdsböcker. Blev inte så mycket tröttare, men ack så inspirerad! Det har varit för kallt häruppe för att den där riktiga känslan ska vakna till liv. Allt har varit ovanligt sent, så också min trädgårdslusta. Nu ser man att det händer nåt i rabatterna och då är det kul igen.

Jag vill ha en frodig trädgård. Det har jag, men det handlar mest om frodiga nässlor och frodiga maskrosor. Det finns en god bas. För 30 år sen bodde det trädgårdsintresserade människor här och man kan se spår efter dem. Men det är alldeles för mycket gräsmatta och alldeles för lite magiska rum och vildvuxna gångar.

Jag vill ha såna här täta rabatter med härliga växter. Lite vilt och slarvigt men ändå välplanerat så att det alltid blommar något. (Bild lånad från nätet.) Jag vill ha breda gångar med tjock växtlighet, gärna med höga växter som sticker upp typ krolliljor

och alliumbollar.

Vallmo, pioner, rudbeckia, löjtnantshjärta, präskrage, liljor, massa sånt. Och så en tjock bred fot av daggkåpa (en av mina älsklingsväxter med sina limegröna blommor) och annat lågväxande. Och jag vill ha det NUUUU! (De två bilderna är lånade från nätet.)

Vi kan ha frodiga trädgårdar häruppe. En del kanske inte tror det. Vi kommer igång mycket senare, först i juni, men sen har vi ljuset som gör att det växer dygnet runt. Så det kan bli hur frodigt som helst. Här får ni se ett exempel. Det är ett hus som är till salu här i Luleå som har en underbar trädgård.

Den är fantastisk och huset är inte alls dumt det heller. En sån utesäng vill jag också ha! Men helst önskar jag mig lite plank mot vinden...

Förresten, jag lånade en trädgårdstrimmer igår. Min arm ville inte vara med på att dra upp alla nässlor längre, så nu blir det gjort sådär slarivgt och maskinellt som jag inte gillar. Men man får inte vara dumdristig. Jag får väl gräva bort nässlorna en annan gång. Just nu tar de över om jag inte kör med trimmern.

Det var förresten jobbigt det också! För axlarna. Den var tung och remmen var väl inte riktigt anpassad för kvinnor eller rättare sagt korta människor. Så jag med mina 162 cm fick hela tiden hålla upp den tunga trimmern med muskelkraft. Suck, varför är aldrig trädgårdsarbetet sådär vackert och romantiskt som man tänker att det är på vintern? Då ser jag bara framför mig alla blommor och det vilsamma ogräsrensandet...

Fast det ÄR det egentligen. Att ha jobbat i trädgården några timmar, oavsett hur sliten man känner sig efteråt, ger en sån skön och avspänd känsla. Det gör något med ens själ. Man blir lycklig helt enkelt. Och det är väl den känslan som man minns.