Varför bloggar jag?
Varför bloggar jag om inredning och mina projekt?
Dessa frågor har jag ställt mig sista dagarna.
Jag vet svaret nu.
Jag visar mina inredningsprojekt för att jag har ett behov av det. Mina inredningsprojekt ser jag som en slags konstform. Mitt sätt att utrycka mig. Många av er har så gulligt gett mig ett "epitet"; persiljanskt eller persiljifiera, persiljestil.
Det gläder mig. Inget kan glädja mig mer än att ni kan urskilja en stil hos mig som bara är min egen. Då har jag ju lyckats uttrycka mig på mitt sätt! Min smak och min prägel har kommit fram.
Jag har lyckats förmedla något.
Att inreda och utöva denna konstform utan publik är ju inget kul.
Det finns förstås människor "i verkliga livet"(irl), (om nu bloggarvärlden inte är riktiga livet som en del kanske tycker...?) som ser mina projekt men mitt umgänge irl är ju vänner, grannar och släkt som jag lärt känna på andra sätt än genom vårt gemensamma intresse för heminredning och kreativa projekt över huvudtaget.
De kommer ju inte på vernissage hem till mig. Många av dem ser inte ens det jag gjort för att de inte har intresset. En del kanske har intresset men tycker att min stil är för rörig, vågad, barnslig, tokig, loppig, bohemisk ja whatever. Men ni som besöker min blogg och särskilt ni som stadigt besöker min blogg, ni kommer ju för att ni är intresserade av mina inlägg. Ni gillar mina tankar, mina projekt, min inredning.
Ni SER ju och ni ger mig respons och ni inspireras. Ni bjuder in mig till er och jag får ta del av era projekt och jag ser och jag inspireras. Det är ett givande och tagande som är givande!
Så jag tänker fortsätta blogga.
Jag kommer att fortsätta låta er följa mina idéer och tankar. Alla som vill.
Jag tänker inte låta mig påverkas av de människor som eventuellt tycker att bloggning är något suspekt. Och att inredning är någonting världsligt som bara ytliga människor håller på med.
Jag har själv rannsakat mig och ifrågasatt vad jag håller på med och verkligen analyserat behovet av detta och jag har kommit fram till att jag verkligen tycker om detta och mår bra av det och behöver den publiken som jag inte har så många av i verkliga livet. Det är helt enkelt jätteskoj att ha en publik som tycker om det jag gör.
Jag kanske inte är tillräckligt sedd!
Så nu visar jag mig så här.
Se mig.
Älska mig.
Det är väl egentligen det allt handlar om. Ge mig bekräftelse.
Okej, då är vi väl tillbaka i tankegången där jag började. Det kanske ÄR sorgligt att behöva bekräftelse på detta sätt, men så då är jag väl sorglig då!
Jag bjuder på det.
Jag bjuder också på några bilder som inspirerar mig. Alla lånade från sköna Hem.
Gillar blandningen av rostfritt och romantisk vitrin i vitt. Och DET diskstället skulle jag gärna äga.
Det här sovrummet och den sänggaveln skulle jag inte heller tacka nej till!
Jag tror att det är Karin Mannerstål som ritat den. Hm! Fick en idé! Jag skulle kunna såga nåt liknande till dotterns säng som jag jagar en sängavel till.
Härligt! Där poppade en idé upp!
Såna här familjerum älskar jag. Redo för pyssel och lek men ändå stiligt.
Så då har jag fått in ett inlägg igen! De har suttit långt inne sista dagarna. Lider av pms som många säkert noterat, och det är excactly NOW in this minute det känns som värst. Ge mig någon att strypa tack!!! Ajö!
Maria
3 juni 2008 19:40
Bekräftelse ja...ett något tveeggat ord. Är det fel att vilja ha bekräftelse eller ska man söka den när man behöver den och vill ha den?? Varför ska man behöva fundera på behovet av bekräftelse alls? Är det något typiskt kvinnligt (med tanke på tidigare inlägg) med bekräftelse?? Jag är så glad att jag har hittat din blogg, du ger mig inspiration (vilket jag sagt många ggr) och jag blir alltid glad när du är inne i min blogg och kommenterar! Så kul att du är kvar och kul att jag kan vara en av dem som ger dig bekräftelse.
http://galtoroad
Maria
3 juni 2008 21:00
Hej
Jag har ju följt dig snart ett år och jag vill så gärna fortsätta. Jag är glad över att du vill blogga vidare. För mig var det så viktigt när jag började läsa din blogg att du hade många barn och allt det innebär, för jag kände ingen annan än mig själv som hade det. Jag kände mig helt enkelt mindre ensam...
http://mariasrum.blogspot.com
Persilja
3 juni 2008 21:09
Mariasrum: Jag är så glad för dina kommentarer och tänk att du orkar ge mig det trots att jag är så dålig att hälsa på dig! Ska skärpa mig för du skriver så himla bra. Men det är som att man fyller en kvot och när den är fylld tar varje ny blogg mer av ens tid...Det är så man kan fastna i bloggeriet om man känner att man "måste" gå och ge artighetsbesök. Eller måste hälsa på alla som hälsar på. Tyvärr hinner man inte det. Men jag är mycket glad för dina besök, det ska du veta!
MariaGaltororad: Ja, det är säkert något kvinnligt. Vi söker fel hos oss själva. Vi är aldrig nog bra. Alltid kan man klaga på nåt. Och att söka bekräftelse är alltid fel. Men det skiter jag i! Så tack för att du ger mig det!!!
kardemomme
3 juni 2008 21:32
Heidu :)))Så gøy med nytt innlegg!!! Innredning ER en kunstform!!! Og hvilken kunstner vil ikke ha noen som SER og beundrer det man skaper!!! Det er mye som er overfladisk..Hva spiller vel egentlig noen rolle i den store sammenhengen..Åndssnobberi er uansett ikke noe for meg..Og når man kommer under huden på de fleste av disse menneskene er de akkurat som oss andre..Mange tilhører akademiske miljøer som er så konservative at de ikke helt tør å ha egne meninger utover det som er generelt akseptert. Hvert enkelt menneske må skape det beste ut av sitt eget liv! Ingen andre gjør det for en, og det å skape et hyggelig og harmonisk hjem for sine barn og venner må jo være noe av det viktigste man kan gjøre..Gud! jeg er på samme "sted" i måneden som du er og kjenner at jeg hisser meg opp her fnis!!!
Jeg er glad verden er et mangfold og ikke bare styrt av økonomer som nedvurderer kunst og kultur. Amen!!!!
http://husetvedbekken
kardemomme
3 juni 2008 21:40
Oi!!! jeg ble så revet med her at jeg glemte å kommentere bildene dine haha!!!
Rustfritt stål og romantisk vitrine er perfekt!!!!!Det er jo kontrastene som gjør miljøet spennende!!Jeg har satt inn moduler av rustfritt stål på kjøkkenet og det er litt upraktisk fordi det blir flekkete, men pyttsann!!! Diskstället er supert!!! Står det noe om hvor det er fra?? Og det fiiine gamle bordet med tegneboksene, kanskje gamle hermetikkbokser til og med!!! Jeg må ta en titt i skapet og se hva jeg har av hermetikk!!!!
Det ser så levende ut i hjem hvor slike ting får lov til å stå framme!!!!!
http://husetvedbekken
Persilja
3 juni 2008 21:51
Kardemomme: Grönögda och pmssynkroniserade! Det slår gnistor-passa er Sverige/Norge!!!
Ja, nackdelen med rostfritt är väl fläckarna men då måste man väl kanske bry sig i fläckar...och vem gör väl det? ;D
Såg i ett tv-program här att man skulle gnida in liteolivolja efter att man torkat rent för då syntes inte fettfläckarna. Smart. Det är redan infettat...Säkert smutsavvisande i övrigt också. (Prova på ett undanskymt ställe ifall det är fel på det tipset! ;D
Morr och vrål. Nu fortsätter vi pms:a och göra underverk! Kram!
Gry
3 juni 2008 22:27
Gillar kombinationen där det rostfria möter den vitmålade, enkla vitrinen jättemycket. Suck... Vill så mycket, men orkar inte ;-s Ge mig lite energi, någon!!!
Kram Gry
kardemomme
3 juni 2008 22:47
Jeg ER farlig sur og gretten i dag faktisk :))))Adskillig mer enn normalen må jeg si!!!!
Olivenolje var smart til flekkene!!! Må testes!! Uansett smartere alternativ enn den kjemiske rensen som koster en formue og tar knekken på miljøet!! Takk!!!!
Vi fortsetter som to flittige maur, med våre puslerier ja!!! Grønøyde som vi er ;)
Har det noen sammenheng tro?? :)Gud jeg må snart ta kvelden..Blir enda surere av for lite søvn..
http://husetvedbekken
Anna
3 juni 2008 22:55
Jag tror inte att du är ensam om att tänka så här. Jag törs påstå att de flesta i bloggvärlden visar sina hus, bilder, tavlor, virkprojket, strumpor, barn, hundar, knappar, bilar för att stoltera, få bekräftelse, uppmuntran, uppskattning osv. Jag visar ju mina bilder och små "jag-har-gjort-det-själv" för att jag vill höra att någon annan tycker att jag är duktig. Jag tror också att de flesta är ärliga och menar det de säger.
Har jag sagt att jag gillar den persiljanska stilen?
Nej?!?!
Ja, det gör jag!
http://www.annastilla.blogspot.com
susanne
3 juni 2008 23:29
"jamen halå" det var ju toppen att du började blogga då kom även jag ur garderoben! OCH klart är att din inrednings stil behöver komma ut ! tll alla som kan och vill ta emot den.,.. jag har alltid blivit lycklig av din stil av " dig" det har gett mig så mycket inspiration och glädje.. när ingen annan förstår sig på vad jag gillar har alltid DU fattat! och sett det andra undrat över.. sen är du en otroligt jordnära människa att du skulle betraktas som ytlig är omöjligt... fortsätt du det är bara underbart det är du!
http://supermamman.bloggagratis.se
m a r i a k o d e n
3 juni 2008 23:55
....och jag har ett inlägg som jag ska göra nån dag på bloggen....som är speciellt dedicerat till dig min vän!
Tänk om du aldrig börjat bloggat...då hade du missat inlägget jag ska göra just för dig....
Spännande värre...jag är väldigt hemlig nu för tiden känns det som......
=)
http://www.mariakoden.blogg.se
Mynta
4 juni 2008 00:44
Men kära älskade du!
Det du skriver sveper igenom min skalle dagligen!!
Varför gör jag detta? Är någon intresserad?
Tror delvis på bekräftelse-resonemanget (uppväxt men en (älskad) moder som höll inne med uppmunrande tillrop - tror hon hela tiden (välment) ville pusha mej och syrran till ytterligare bedrifter ( i all välmening - tror hon ville väl - och kanske anade viss fallenhet??))
Detta har fått mej att hela tiden söka just HENNES godkännande. Efter varje klarad "hindersprövning" har jag kastat mej på luren, berättat, och väntat på hennes bekräftelse...har fått den ibland (mellan raderna), eller så har den förirrat sig bort där jag inte kunnat ana den längre...
Sedan tror jag också på nåt gammalt nedärvt (lutherskt?) beteende som liksom går ut på att det som jag tycker om och är intresserad av (färg, form - subjektiva uttryck i ALLA former), inte riktigt är accepterat som något "riktigt" och "rättfärdigt". Lite lyxbetonat, kjättjefullt, liksom...
"Vi som arbetar och gör rätt för oss har inte tid att tänka på sånt tjafs!!"
Men detta är ju faktiskt jag. Jag gillar ju detta. Detta fyller mig - gör mig hel på nåt jävla (!) konstigt vis!!
Jag är nu 42 år fyllda, och måste ju för heavens sake våga säga detta så alla hör; eller hur?? Vem är jag annars?
Vägrar leva mitt liv som lögnare inför mig själv! Så det så.
Så.
Nu har jag lugnat mig. Känns bättre nu. Harkel.
Hammocken blev fin, va?
:/
Puss.
Mynta
4 juni 2008 01:09
"Sorglig" är väl det sista du är.
Jag har sagt det förr, men säger det igen:
- Du ÄR en Musa!!
Den tionde (?) enligt den grekiska mytologin:
1.Clio - historieskrivningens musa
2.Erato - lyriken och kärlekspoesins musa
3.Euterpe - tragedins eller flöjtspelandets musa
4.Kalliope - den episka poesins musa
5.Melpomene - tragedins och lyrans musa
6.Polyhymnia - dansens eller geometrins musa
7.Terpsichore - dansens och den lyriska poesins musa
8.Thaleia - komedins musa
9.Urania - astronomins musa
10.Persilja - välmåendets,inspirationens och bloggeriets musa
PMS = Persilja Mår Skit
...men skiner snart som en sol igen, och blir till allas personliga (persiljiga?)järntillskott igen...
Love ya!!
Charlotte
4 juni 2008 08:43
tankarna har gått lite liknande här de senaste åren, varför ska jag behöva söka bekräftelse när maken ska få det utan att behöva göra det minsta för det. Varför är det så många som med sina ord trycker ner det man gör genom att säga "vi jobbar vi har inte tid med sådant" och så drar de ut ordet sådant så man riktigt ska förstå hur viktigt det är det de gör. Handlar det om avundsjuka? Att inte ha det konstnärliga inom sig, att inte våga ge sina tankar och känslor uttryck i tex inredning eller sömnad. I hela mitt liv har jag aldrig mött någon utom EN som sagt till mig att det är bra det jag gör. Om man aldrig blir bekräftad slutar det med att man trycker ner det man vill göra och transformeras till en av de alla som aldrig har tid! Jag gillar det inte.
Jag är glad att jag hittade din blogg, jag började läsa den i första hand för att du också är hemma med dina barn. Jag trodde jag var ensam om det. Det känns lättare nu när jag vet att det finns fler. Men jag läser också för att du ger en sprudlande inspiration och för att jag helt enkelt blir glad varje gång jag hittar ett nytt inlägg hos dig. Klart du ska fortsätta.
http://charlottas.bloggagratis.se
Persilja
4 juni 2008 08:47
Gry: Det kanske är eran värme? Men man måste inte alltid ha energi. Energifattig tid det är då man laddar om batterierna. Alla batterier mår bäst av att tömmas ibland.
Anna: Jag tror att i de kretsar vi rör oss i i bloggvärlden är ärligheteten och vänligheten ett signum. Det finna massor av goda viljor runt oss. Det är det som är så underbart, man får hopp om omvärlden, sen jag började vistas i den möts jag av mycket mer vänlighet dagligen. Så i förlängningen, vad vi kvinnor håller på med (och en och annan man) är att bygga världsfred. Vi har börjat nu mot alla stridspittar runt om i världen. Här kommer stick, virk och inredningsmaffian och skapar världsfred, sakta men säkert!
Susanne: Tack vännen!
Mariakoden: Nu spricker jag!! Så jag gissade alltså rätt, undrar vilken av mina gissningar som slog in? Är det det du menar eller något annat. Iiii vad du är hemlig! Gillar inte hemlisar så nu får du allt snabba dig på annars gilla jag inte dig! ;(
Nå? Har du börjat skriva nu då? Va? ;D
Mynta: Haha! Dig kan jag alltid lita på! Den tionde musan! Du tar då i också! Men jag behöver det i dag när pms:en slår ner mig med ett basebollträ. Och din översättning är ju klockren Persilja Mår Skit! Den satt där den skulle! Det blir min nya personliga tolkning av syndromet! Tack för din uppmuntran, jag suger åt mig som en tvättsvamp. Puss!Du gav mig just en vitamininjektion som räcker över denna skit-tid.
Tänk imorgon ska jag stå på skolavslutning med släkten och vara pms:ig. Fy faen vad dålig tajmning! Men man överlever. Det är inte första gången det krockar med folkfyllda aktiviteter. Grejen med pms är ju att man helst vill gömma sig under ett loppigt täcke och kravla fram efteer ett par dagar och ruska på sig...
stefan
4 juni 2008 14:23
Hej! Diskställ..huva! Bor i Finland här är det vanligt med diskskåp så man slipper se disken! Men annars var kombinationen fin med vitrin och rostfritt. Jag bor(hyr) i ett ny renoverat torp och gissa vad för skåpluckor vi fick..ikeas billigaste..nån dag sak jag banne mig snickar egna köksluckor!
http://stefansvedberg
Synne
4 juni 2008 14:48
Bra du blir kvar och ger oss flera ideèr. Måste få min dagliga dos av Persilja.
Ha en fin skolavslutning där i norr.
Kramen Synne.
http://nabolandet.blogspot.com
winnerhorse
4 juni 2008 22:48
Heja persilja och alla andra!
Har ni märkt att det till övervägande del är kvinnor som bloggar- åtminstone på "våra " bloggar, kvinnor som pushar, tycker till och kommenterar. Kvinnor som inreder, som söker bekräftelse i sin smak, som törs, som kan och vill.
Jag gillar tanken på att man kan ge varandra support över webben, för det är väl vad det handlar om. hej, här har ni mig, mitt liv, min vardag, tankar och mina intressen- duger det? För visst är det en bekräftelse i sig att människor är inne på ens blogg inte bara en gång för att aldrig vända åter utan ofta. Och där har ju du mycket av din bekräftelse Persilja, en dubbel sådan, du har mängder av återkommande besökare som bekräftar dig. Dessutom bekräftar du dem, genom att vi alltid kommer tillbaka. Vi läser och föjer med både upp och ned, bland pioner, öppna fönster och fladdrande tvätt!
Heja, heja oss!
http://www.winnerhorse.bloggagratis.se
