Äntligen öppnar Designtorget en webshop.

Det var på tiden!

Jag har faktiskt handlat där ändå (utan att besöka deras butiker) genom att ringa dem och be dem posta en grej och så har jag betalat in beloppet på deras konto, så det har ju gått, men nu blir det lite lättare. Och inte så pinsamt...

Varför bloggar jag?

Varför bloggar jag om inredning och mina projekt?

Dessa frågor har jag ställt mig sista dagarna.

Jag vet svaret nu.

Jag visar mina inredningsprojekt för att jag har ett behov av det. Mina inredningsprojekt ser jag som en slags konstform. Mitt sätt att utrycka mig. Många av er har så gulligt gett mig ett "epitet"; persiljanskt eller persiljifiera, persiljestil.

Det gläder mig. Inget kan glädja mig mer än att ni kan urskilja en stil hos mig som bara är min egen. Då har jag ju lyckats uttrycka mig på mitt sätt! Min smak och min prägel har kommit fram.

Jag har lyckats förmedla något.

Att inreda och utöva denna konstform utan publik är ju inget kul.

Det finns förstås människor "i verkliga livet"(irl), (om nu bloggarvärlden inte är riktiga livet som en del kanske tycker...?) som ser mina projekt men mitt umgänge irl är ju vänner, grannar och släkt som jag lärt känna på andra sätt än genom vårt gemensamma intresse för heminredning och kreativa projekt över huvudtaget.

De kommer ju inte på vernissage hem till mig. Många av dem ser inte ens det jag gjort för att de inte har intresset. En del kanske har intresset men tycker att min stil är för rörig, vågad, barnslig, tokig, loppig, bohemisk ja whatever. Men ni som besöker min blogg och särskilt ni som stadigt besöker min blogg, ni kommer ju för att ni är intresserade av mina inlägg. Ni gillar mina tankar, mina projekt, min inredning.

Ni SER ju och ni ger mig respons och ni inspireras. Ni bjuder in mig till er och jag får ta del av era projekt och jag ser och jag inspireras. Det är ett givande och tagande som är givande!

Så jag tänker fortsätta blogga.

Jag kommer att fortsätta låta er följa mina idéer och tankar. Alla som vill.

Jag tänker inte låta mig påverkas av de människor som eventuellt tycker att bloggning är något suspekt. Och att inredning är någonting världsligt som bara ytliga människor håller på med.

Jag har själv rannsakat mig och ifrågasatt vad jag håller på med och verkligen analyserat behovet av detta och jag har kommit fram till att jag verkligen tycker om detta och mår bra av det och behöver den publiken som jag inte har så många av i verkliga livet. Det är helt enkelt jätteskoj att ha en publik som tycker om det jag gör.

Jag kanske inte är tillräckligt sedd!

Så nu visar jag mig så här.

Se mig.

Älska mig.

Det är väl egentligen det allt handlar om. Ge mig bekräftelse.

Okej, då är vi väl tillbaka i tankegången där jag började. Det kanske ÄR sorgligt att behöva bekräftelse på detta sätt, men så då är jag väl sorglig då!

Jag bjuder på det.

Jag bjuder också på några bilder som inspirerar mig. Alla lånade från sköna Hem.

Gillar blandningen av rostfritt och romantisk vitrin i vitt. Och DET diskstället skulle jag gärna äga.

Det här sovrummet och den sänggaveln skulle jag inte heller tacka nej till!

Jag tror att det är Karin Mannerstål som ritat den. Hm! Fick en idé! Jag skulle kunna såga nåt liknande till dotterns säng som jag jagar en sängavel till.

Härligt! Där poppade en idé upp!

Såna här familjerum älskar jag. Redo för pyssel och lek men ändå stiligt.

Så då har jag fått in ett inlägg igen! De har suttit långt inne sista dagarna. Lider av pms som många säkert noterat, och det är excactly NOW in this minute det känns som värst. Ge mig någon att strypa tack!!! Ajö!