Ibland kränger livets ekipage till och allt verkar som att det ska tippa över. Välta, kanske till och med krascha. Allt känns osäkert och skrämmande för ett ögonblick precis innan man vet om det ska tippa,välta,krascha eller om man klarar sig med blotta förskräckelsen. Innan man vet hur det går och vad det innebär står tiden stilla och allt känns jätteläskigt. Plötsligt är det över och när dammet lagt sig tittar man sig omkring med nya ögon. Livet ser annorlunda ut, ens ögon ser allt i ett nytt ljus. När det går bra, när ekipaget inte välter, klarar man sig fint. Om det välter överlever man antagligen, men det tar ett tag att kravla sig upp och lyfta allt tillbaka rätt igen.
Det är bra att det kränger till ibland. Det gör att man skärper sig, slutar köra så fort och slarvigt. Man lär sig något, och förhoppningsvis blir man lite klokare. Kränger det för lite kanske man gasar snart igen och börjar gena i kurvorna och då kanske kraschen kommer längre fram. Det gäller att lära sig något av de svåra kurvorna!
Det är så livet ska fungera. Som en väg full av hinder som man sakta lär sig klättra över. Undviker man dem kanske vägen går lättare men det blir nog inte en lika lärorik resa. Eller utvecklande. Jag har precis krängt häftigt i en kurva. Jag håller på att svaja tillbaka och dammet lägger sig sakta omkring mig.
Jag tänkte faktiskt försöka låta bli att blogga ett tag, för att jag tänkte att det kanske skulle vara bra för mig att tänka alla mina tankar för mig själv, men jag saknade det för mycket. Jag tycker om det här forumet. Det passar mig väldigt bra och jag mår bra av att få skriva av mig lite och göra ett kreativt inlägg mellan varven. Så varför ska jag avstå från något som hjälper mig framåt på min väg?
Nä, så lätt blir ni inte av med mig!
Så här kommer dagens kreativa inlägg. Jag har sytt några barnkuddar. Jag hade tänkt ha dem på en av barnens sängar då Kuriren kom hit och gjorde reportage, men så kom ju den där kurvan och jag var tvungen att ställa in allt jag hade lovat bort mig till. Det känns lite taskigt nu när jag ser att jag bara behövde damma av mig och börja rulla igen, dock med en helt annan hastighet än tidigare. Nu bromsar jag i kurvorna ett bra tag framöver.
Här är en av kuddarna:
Grodan Boll kanske?
Och en glad tax?
En klok uggla. 
Och en blomma. 
En del av dem är inte färdiga kuddar ännu, så vem vet, det kanske blir väskor istället...
Hursomhelst kommer de snart på Persiljas Verkstad.
Måste bara sy klart först.
När sonen och hans kompisar grävde ur växthuset hittade de inte mindre än 27 stycken betongplattor nedgrävda i marken.
De tog jag naturligtvis till vara och det ska bli en ny gång till ingången. Jag har lagt ut dem så att jag kan känna om de ligger rätt innan jag gräver ner dem.
Ser ni Pommac därborta.
Han sitter och hoppas att jag ska sluta fota och ta med honom till byn istället där han kanske får sniffa på några intressanta kissfläckar. 
Suck! Är hon aldrig klar???
Sis
27 maj 2008 20:27
Livet ÄR en berg-och dalbana och jag tror det finns en mening med det! Det är bra med dalar oxå, att få lägga sig ner i mörkret och få lite tid till contemplation...har läst någonstans att det är konstnärer och artister som ofta får denna "symptom"...tror att en kreativ period ofta följs av en down-period. "vad är meningen med livet? Var detta allt?" När man sedan sakta reser sig upp, får solen mitt i ögonen, hör ungarnas glada tjut, ser hunden ligga utsträckt på golvet avslappnad i en centerfold-pose,ser livskamraten kämpa med en granrot ute i trädgården, ja då bara VET man att detta ÄR livet!!! Du är helt enkelt en konstnär!!!
Persilja
27 maj 2008 20:57
Lisa: M blev också kär så jag får inte sälja den då blir det väl traumatsika barndomsminnen! ;D
Sis: ÄR det du Sis eller någon annans Sis? Det låter som du, välformulerat och klokt...;D
winnerhorse
27 maj 2008 20:58
Åh vad jag känner igen mig! Men vet du persilja, det måste var upp för att kunna vara ned, det måste var warpspedd för att du ska veta vad sakta är. Glädje för att du ska veta vad sorg är. En del är begåvade med ett sinne som jag kallar för "lagom". men ack vad dessa människor missar många av livts konturer.
Du måste kolla in min nya tapet. Där kan man snacka om konturer. Och jag är jublande lycklig. Som en sann materialist, fast det bor en konstnär i mig.
Kram och keep up the good work! Det är JAG som är kär i taxen. Sorry LISA!
http://www.winnerhorse.bloggagratis.se
Sis
27 maj 2008 21:14
Ja, det är jag som är Myntas Sis, din namne...
Persilja
27 maj 2008 21:18
Winnerhorse: Kloka tankar. Visst är det så. Jag har aldrig hållt mig på lagomvägen, men så är jag djupt under ofta men som tur är högt över lika ofta. Både ynkligt knäckt och olycklig och odrägligt lycklig.
Persilja
27 maj 2008 21:21
Sis: Äh, jag trodde det var MIN Sis. Det lät precis som hon. Men så var det du! Vad skoj att min första "direkt"kontakt med dig påminde mig så starkt om min egen Sis att jag förväxlade er. Läskigt. Hon är du och jag är Mynta...tror jag...kanske...Fast tvärtom för jag är äldre...äh, du fattar kanske inte vad jag svamlar om...
Sis
27 maj 2008 21:35
Jag är äldst...är full av livsrynkor...
Persilja
27 maj 2008 21:45
Sis:Ja, just det. så var det...men då är du nog jag iallafall...;D
Maria / Frøken Fryd
27 maj 2008 21:56
Nogen gange blir man ramt i nakken af livet, som var det en boomerang ! Det kender jeg alt til, gennemlever det nemlig selv lige nu!
Men det er godt at se dig her, og jeg er glad for at få lov til at læse dine tanker :-)
Og så må jeg sige - det er virkelig nogle fine pudetræk (eller hvad det blir til) du har syet. Jeg blev meget inspireret, og får faktisk lyst til at sætte mig ved symaskinen selv.
Klem til dig,
Maria.
http://marias-sted.blogspot.com
Gry
27 maj 2008 22:40
Att få uppleva det du gör, visar bara att du LEVER! Skitskrämmande när det händer, men en nyttig och nödvändig påminnelse för att komma vidare och inte stagnera, helt övertygad om det! Hänger säkerligen också ihop med ditt skapande. Som Sis säger ;-)
NU har jag i alla fall fått mina bildbevis som jag efterfrågade i min kommentar till dig tidigare. Och du; jag vill bara se mer!!!!!
Kramis
http://www.baragry.blogspot.com
Peace
27 maj 2008 22:57
Jag funderar på det ofta själv när livet går i en "uppförsbacke". Vem har lovat oss att det ska vara lätt att leva? Ingen!(vad jag vet) Men jag försöker sträva efter att få BALANS I LIVET PÅ ALLA PLAN. Det jobbar jag för MEN som sagt...det är inte enkelt;)/ Peace and love!
http://peace.bloggagratis.se
Jenny
27 maj 2008 23:01
Oj vilka fina kuddar, eller om det nu blir väskor :-) Hoppas att få se dem i din verkstad framöver. Hur gör du för att få in text emellan bilderna i samma inlägg, det har jag inte lyckats klura ut, det kanske finns någon instruktionsbok för det, typ blogging for dummies :-)
http://inredningpagar.bloggagratis.se
Mynta
27 maj 2008 23:03
Ja, det gäller att hålla rätt hastighet i kurvorna! Det har jag fått lära mig "the hard way". Har gjort en jätteinbromsning för ett par år sedan - håller fortfarande på att lära mig att häva de värsta sladdarna. Man kan säga att jag övningskör lite, för tillfället, faktiskt!
Låter enormt klyschigt, men: Lyssna till dig själv och följ din inre röst...
Nu vet jag ju inte riktigt vad DINA kurvor handlade om, men var rädd om dig själv!
I vår ålder blir liksom priset man får betala allt dyrare...
Kul att du känner att bloggeriet är något som "ligger rätt" hos dig. Att du liksom "behöver" det, och tycker det är kul...
Jag tycker det är ännu kuligare - att du beslöt dig för att "komma tillbaka"!!
Dina nya kuddar är ursöta - gillar "madrasstyget" - väcker barndomsminnen, liksom...
http://livetenligtmynta.bloggagratis.se
Persilja
28 maj 2008 06:41
Maria: Vad skoj att jag kan ge dig inspiration! Jo, livet kan bjuda på en golvning då och då...Det gäller att resa sig innan man blir uträknad...:)
Hanna: Jag försöker ta ett steg i taget i rätt riktning.
Gry: Ja, jag har en förmåga att försvinna in i mitt skapande...det liksom tar allt och det är kanske viktigt att ta ledigt ibland.
Peace: Nä, det är väl snarare bonus när det är nerförsbacke, alltså inte alls självklart. Ja, inre balans är eftersträvansvärt.
Jenny: Jag kommer till dig och förklarar!
Mynta: Ja, madrasstyget är äkta gammalt sådant. Kanske från min farmor, kanske just DU legat på det nån gång? ;D
Maria
28 maj 2008 07:37
Ibland gör livet sig extra påmint! Vilken tur att du kan känna av när det knackar dig på axeln och påminner dig om att livet måsta tas itu med! Långt ifrån alla är så lyhörda på sig själva. Har jag saknat dina inlägg och bilder. Självklart! Men än mer är jag imponerad av hur du hanterar ditt liv. Jag är glad att jag läser din blogg och får nya livsinsikter och ny kreativ inspiration.
http://galtoroad
Lotten
28 maj 2008 08:14
Vad klok du är! Livet är inte bara raksträcka.... ett par kurvor får man räkna med. En del är snävare än andra men man tar sig igenom dom på nåt sätt....
Skönt iallafall att du fortsätter blogga;-) Kuddarna var ju jättefina - jag gillar madrasstyget!
Kram Lotten
http://ornnastet.blogspot.com
Persilja
28 maj 2008 08:20
Maria: Tack för fina ord! De stärker! Kram!
Lotten: Thanx to you too girl. (Jag blev plötsligt anglofil.;D)
Gry
28 maj 2008 08:24
Hey! Du har inte tid att sitta här och blogga, fniss. Vad med verksta´n?? Väntar spänt på dina nya grejer, fattar du väl!!!
Pusss
http://www.baragry.blogspot.com
kardemomme
28 maj 2008 08:36
Ååå,så glad jeg er for å se deg her igjen!!!
Og takk for at du deler med deg..Livet har mye å by på og innimellom skjer det ting som man gjerne skulle vært foruten..Det blir kanskje en klisje men det er noe med at man må ha det dårlig innimellom for å skjønne det når man har det bra (ble dette forståelig tro?).Mange mennesker evner ikke å ta seg videre når livet går i motbakke men du med ditt sprudlende kreative vesen har et viktig verktøy..Evnen til å sette ord på ting og kreativiteten!!!Det å holde på med noe kreativt gjør at man kan distansere seg litt fra det som skjer rundt seg og kanskje se ting litt utenfra!! Det er uansett godt å ha deg tilbake, og ta den tiden du trenger..ingen her som stresser noen :)Du de putene er bare HELT UTROLIG søte!!! Jeg har sagt det før og jeg sier det igjen..Du burde gitt ut en inspirasjonsbok!!!! Jeg kjøper!!! Jeg lurer forresten på det samme som Jenny og tar meg en tur inn til henne for å se hva du skriver..Ha en koselig dag videre! Million klemmer fra Kardemomme her :)
http://husetvedbekken
susanne
28 maj 2008 08:43
ja livets upp & nedförsbackar kan verkligen kosta på det gäller att hitta den gyllne medelvägen? sägs det? men har aldrig hittat den någon längre tid.. och så är det för dom flesta att kunna suga tag själv när det är kämpigt är en styrka... och du har den ! det är en gåva likt inget annat.
Massa kramar... (och de underbara kuddarna WOW...)
http://supermamman.bloggagratis.se
Persilja
28 maj 2008 09:16
Är på väg till Verkstan. Skulle bhöva ha dig här som min personlige slavdrivare!!! Du har det i dig! Hahaha!
Kardemomme; Tack vännen! Det är inte ett dugg obegripligt. Ja, ibland är livet tufft och fullt av motstånd, men då får man spotta i nävarna och kavla upp ärmarna... Det är underbart beröm att säga att jag är ett "kreativt väsen". Det är en vacker komplimang. Tack! Snyft! Blir nästan lite rörd!
Och det där med inspirationsbok...ja, ta mig tusan, jag kanske borde tänka på det!
Tack för att du ger mig vingar! Kram!
Susanne: Du har den också. Så vi får kämpa på på varsitt håll och ge varandra kraft. Kram!
Persilja
28 maj 2008 09:20
Gry: Ja, alltså det där med slavdrivare var till dig, men det fattade du nog.
Jag önskar att du bodde i huset bredvid och att vi varje dag träffades och drack en kopp te eller tog en skogspromenad och diskuterade livets både stora och små frågor.
Anki
28 maj 2008 10:33
Kan berätta att när dammet har lagt sig och man har fått borsta av sina byxor så kan man upptäcka allt det fina som finns vid vägkanten. Nya möjligheter, utmaningar och framför allt inspiration dyker upp. När man har nått botten så kan det bara gå uppåt.
Solen skiner och en sån här dag ler livet igen!
Många kramar från mig
http://hundgarden.zoomin.se
synne
28 maj 2008 11:00
Skönt du är med oss igen...
Blev lite lätt orolig där en stund.
Duktiga grabbar som grävde ut hela växthuset åt dig.
Ta allt i din takt nu. Vill inte mista dig vet du....
Kramen från nabolandet.
Synne:D
http://nabolandet.blogspot.com
Charlotte
28 maj 2008 11:19
Så skönt att du kan stoppa i tid och ta en välbehövlig paus. Det behöver du. Jag är glad att se dig tillbaka men ta inte ut dig nu och överarbeta dig med både det ena och det andra. Sinomtid så brukar det mesta lösa sig. Kram!
http://charlottas.bloggagratis.se
Gry
28 maj 2008 12:36
Ja, säg till om någonting blir till salu. Vi är ALLTID flyttbara. Får inte gro fast, vet du;-) Och ett litet jobb till maken i alla fall, jag kan gärna leva slaraffenliv!
Kramis
http://www.baragry.blogspot.com
winnerhorse
28 maj 2008 21:51
Persilja, jag vill be dig om en tjänst. Kan inte du fråga chans på taxen åt mig?Det kändes som kärlek vid första ögonkastet och jag känner på mig att vi kommer att "connectA" lixom.
I dont take NO for an answer.
:)
http://www.winnerhorse.bloggagratis.se
Persiilja
28 maj 2008 22:08
Anki: Det är faktiskt väldigt skönt att höra! Roligt att höra dig så glad!
Persilja
29 maj 2008 06:27
Synne: Äh, så illa var det inte, det var annat som krånglade...Men tack.
Charlotte: Tack snälla.
Gry: Vårt härbre från 1700-talet med ett vädringsfönster är ledigt. Gratis! Maken kan få bli allt i allo på gården. Lön, näe, men ni får bo gratis...och vi har bra fiskevatten förresten ni har väl barnbidrag? När kommer ni?
Persilja
29 maj 2008 06:29
Winnerhorse: Taxen är tyvärr helt betagen i dottern och det är besvarat så tyvärr måste jag krossa ditt hjärta! Men det verkar som att jag lyckats få många att falla med den taxen så jag får nog allt sy en hel liten kull med såna.
Gry
29 maj 2008 08:22
Perfekt! Sen har vi ju husvagnen ;-) När vi kommer? Tja, hur långt tar det att färdas med bil m/husvagn på släp, från KD till går´n? HIHI:::-)))
Krammm
http://www.baragry.blogspot.com
Gry
29 maj 2008 08:58
En rolig (tycker jag då...) utmaning hos mig ;-)
Kram
Lyck-Annas
29 maj 2008 20:02
Ja, du. Jag tror nästan det är jag själv som skriver dina inlägg. Vi verkar vara i samma skede i livet. Jag kan knappt dricka mitt älskade vin nuu med all magsyra som kommer upp. Ursäkta mig!
När tempot ökar så försvinner kreativiteten. Tidesmässigt och inspirationsmässigt. Det som är mest arbetsamt är alla idéer som inte vill sluta att komma. Det finns så mycket att göra och så mycket tvätt, damm, kläder, läxor... i all oändlighet.
Kram på dig - vi kämpar på!!!
http://lyck-annas.blogs.se
Persilja
29 maj 2008 23:02
Clara: Thanx girl!
Gry: Börjar vänta nu rå?
Förresten, livet är en sån stor utmaning just nu så jag kanske inte orkar med några bloggutmaningar...?
Emma: Kramen tillbaka!!!
Lyck-Annas: Det är det mest skräckinjagande jag kan tänka mig att förlora min lust och kreativitet. Men är man oförsiktig så kan det ske! Livet är en enda berg och dal bana, och det gäller att parera när kurvorna kommer!
Pysselmamman Ulrica
29 maj 2008 23:33
den där taxen vill inte komma och leva ett liv i frankrkie som handväska, eller kanske har han en kompis.
skönt att du är tillbaka på banan igen gillar att läsa din blogg för du skriver om sådant man tänker men jag är inte modig nog att skriva om, eller jag hittar inte orden så då blir det inget skrivet istället.
KRAM
