Direktlänk till inlägg 22 maj 2008

Jag har en dröm.

Av Persilja - 22 maj 2008 08:49

Ni som följt min blogg vet ju att jag då och då lämnar det ytliga och flashiga och gör djupdykningar i lite allvarligare ämnen. Det känns som att det var längesen jag skrev om något allvarligt. Börjar vara lite less på min ytliga framtoning. Jag tycker om yta, det är inte det, inredning, färger, mönster, design, konst, foton, mode allt sånt roar mig och det står jag för och tycker är helt fullvärdiga intressen. Men när jag fördjupat mig FÖR mycket i det kan jag känna mig lite tom. Ytlig helt enkelt.

Ett av mina favoritämnen är annars feminism. Jag har skrivit en del om det.

Hur jag upptäcker saker om mig själv och om människor i min omgivning genom att läsa feministisk litteratur.

Det är både spännande och skrämmande.

Mest skrämmande är det att upptäcka sig själv hamra in gamla könsrollsmönster i barnen fast jag verkligen vill göra helt annorlunda.

Det är svåra grejor. Det är så inrotat i oss att det är svårt att inte trilla dit. Men bästa sättet att inte göra det är att ständigt uppdatera sig och läsa feministisk litteratur.

På senaste skolrådet för en vecka sen blev det en liten jämställdhetsdiskussion efteråt. Rektorn gick en utbildning som handlade just om jämställdhet och ville höra vår (i egenskap av representanter för föräldrarna) uppfattning av skolans jämställdhetsarbete. När vi kom igång att diskutera märktes det verkligen att vissa kommit längre. Inte så att de var mer eller mindre jämställda men att vissa (jag bland annat) läst och tänkt mycket på det. De som inte tänkt eller läst var fortfarande på den nivån att det var jämställt att killarna börjat ha rosa. Typ. Jag klankar inte på dem nu, jag bara noterade det.

Det är bra att läsa och förkovra sig för man kommer verkligen framåt. Sen att man kanske inte kan omsätta allt i praktiken är en annan femma.

Det är svårt! Det är förbenat svårt. 

Att läsa feministisk litteratur är upplyftande i längden. Just när jag läser blir  jag arg och förtvivlad och frustrerad. Men sen när insikterna lagt sig och jag börjar leva vardagsliv igen så ser jag mycket tydligare allt jag själv gör. Och var ska man börja om inte med sig själv?!!

Det är i längden något väldigt positivt att inte bli en del av det invanda spåret som annars bara plöjs djupare och djupare. Om fler öppnar ögonen kommer fler att göra små ändringar och så småningom på sikt kommer det att ändras i det större. Det tar förmodligen generationer men vi måste börja! NU!

Alla måste börja!

Tro inte att feminism är något konstigt och udda som bara arga manshatare ägnar sig åt. Feminism är en mänsklig rättighet som både kvinnor och män får nytta av.

Varför ska en av två behandlas annorlunda, få sämre villkor, sämre förutsättningar och sämre mottagande endast på grund av att de föds med olika kön?

Det är så bissarrt att det inte är klokt!  

Och det ÄR så i samhället idag!

Senast idag skriver dagstidningarna om en forskarrapport som visar att män har lättare att göra karriär om de är gifta eller sambosar medan kvinnor får uppleva raka motsatsen. (Singelkvinnor kan lättare göra karriär än gifta eller sambosar.) Arbetsgivarna är alltså inkörda i mönstret att mannen har markservicen tryggad medan den gifta kvinnan anses förlorad...

Det speglar ju tyvärr en del av sanningen idag.

Tycker någon att det är konstigt att jag, som valt att stå i skuggan av min man som gjort karriär medan jag tagit hand om både markservice, barn och hans pappersarbete, tar upp dessa frågor?

Ja, det kanske är konstigt, men samtdigt som jag är feminist är jag för att barnen ska gå före allt.

Det är ingen motsats i detta för mig. 

Samhället måste börja se barnen som en resurs. 

Att få barn skärper till de flesta människor.

Det skapar fokus, effektivitet, livslust, sporre, engagemang. Det är något som slipar människor från kolstycken till diamanter.

Om man frågar mig.

Men hur uppfattas det idag?

Som ett avbrott. Ett olyckligt avbrott i en lysande karriär?!?

Betänk hur långt arbetsliv man har. Betänk hur kort tid barn är små. Varför skapar vi inte ett samhälle där barn betraktas som det viktigaste i en människas liv, vilket det är, och skapar möjligheter att kombinera karriär och småbarnstid på ett bra sätt för alla, kvinnor, män och framför allt barn. Och då syftar jag inte på att det ska bli fler dagis med bättre personaltäthet och så vidare utan jag menar att man ska kunna vara hemma med sitt barn och ändå kunna komma ifråga för karriärmöjligheter och bra arbetsmöjligheter. Detta ska gälla båda föräldrarna.

En utopi?!!

Om synen på föräldraskap och barn ändras och inte betraktas som ett "simpelt kvinnogöra"  kanske detta kan bli verklighet en vacker dag. Om barn betraktas som en rikedom. En förmögenhet. (Då kanske också barnlösa skulle få mer effektiv hjälp och kortare väntetider än idag.) 

Att göra "det lilla livet" till det som är värt något, ge det status.


HUR gör man detta då???? Och är det verkligen så enkelt???

Ja, den frågan kan jag tyvärr inte svara på...

Inte idag iallafall.

Eller...tyvärr  kanske svaret är så simpelt att det skulle kanske vara allt det där om det var MANNEN som födde barnet... 

Nej. Optimisten i mig talar för att våra barn blir klokare än oss och deras barn blir klokare än dem och om 150 år skrattar alla åt de tokiga obildade 1900-tals människorna som trodde att det var jättestor skillnad på  män och kvinnor. Förhoppningsvis begriper de INGENTING.

 
 
Louise

Louise

22 maj 2008 10:06

Vi var ett gäng som satt och spånade en dag att man borde få möjlighet att plocka ut 5-10 år av sin pension mellan 35-45 års åldern och bara göra det man vill, lixom ett jobbuppehåll. Då kan man vara med barnen, om man har några, eller göra det man alltid drömt om. Det vore väl fantastiskt.
Kram o njut av dagen

http://solros.bloggagratis.se

 
Gry

Gry

22 maj 2008 10:13

Märker att vi åter igen tänker ganska lika om det här. Först det med utbildning. Att läsa på om jämställdhet och feminism. Bra böcker inom ämnet som på ett fyndigt sätt kan visa på det orättvisa och näst intill komiska i hur kort vi faktiskt kommit i de här frågorna.

Sen det med barnen. Att de är en oerhört viktig ressurs i samhället. Varför finns det så mycket problem bland barn och unga idag? Någon som kan komma på någon bra förklaring, UTAN att tillsätta en utredning om detta mystiska fenomen?

Sen till framtiden. Javisst, jag hoppas ju som dig att de asgarvar åt oss om 150 år. Men tyvärr tycker jag samhället idag snarare utväcklas bakåt i stället för framåt. Med det menar jag att vi (kvinnor av idag) ska inte "bara" vara mammor och ha markservice idag. Vi ska även vara välutildade, snygga (även efter två, tre och fyra barn), smarta, roliga, flexibla, många bollar i luften (dvs göra allt som alla ber om på studs, utan att klaga), coola, påhittiga- med mera. Vi ska vara supermänniskor! Det här gör att vi inte kommit längre, utan snarare gått ett steg tillbaka, tycker jag. Med det här menar jag INTE att vi kvinnor inte ska utbilda oss eller göra karriär. Det jag menar är att vi måste se upp med att lura oss själva. Att inte ramla in i de traditionella spåren, SAMTIDIGT som vi vill göra alla "manspriviligerade" grejer (som karriär bland annat). Blev det rörigt? Obegripligt?

Det med utseendet är också en sak som eskallerar, tycker jag. Helt OK att man vill se fräsch och snygg ut. Självklart. Jag vill också det. Men även den här biten går till överdrift. Redan i ung ålder vet unga tjejer om att det går att operera bröst, ansikte och varför inte det mesta på kroppen, för att bli "perfekt". Vi är på lång väg in i en fas eller ska jag säga ny fälla för kvinnor som kanske är värre än den som varit. Därför måste vi kvinnor vara motorn i förändringsarbetet (vem annars....) och börja med oss själva. Som du Persilja, som visar oss ditt osminkade hem! Halleluja! Ett steg i rätt riktning. Inga mera stylade hem som ger alla kvinnor magont och dåligt samvete för att hon inte hinner blankputsa och måla om alla möbler som hon målade om för två år sen, då det var modernt med beige.... Förstår du? Mera osminkat! Mera våga vara som vi är! VI kvinnor kan visa varandra att det är inte en tävling oss kvinnor emellan, utan vi måste hjälpa varandra att komma vidare, ur den här utseendegyttjan (utseende av kropp, hår , smink, hemmastyling, eller vad det måtte vara).

PUNKT SLUT!

;-) Kram Gry

http://www.baragry.blogspot.com

 
Ingen bild

Persilja

22 maj 2008 10:36

Louise: Mycket bra idé! Utveckla den till att bli en slags timeouttersättning som man själv jobbar (betalar) in. Vill man ta ut en som fyradagarshelger eller ett årsledishet eller whatever. Det behövs en utredning som spånar! Ska vi bilda parti?

Gry: Vi tänker väldigt lika. Och det är inte ett dugg rörigt. Utseendefixeringen idag är S-J-U-K-! Sjuk. Sjuk. När ska vi vakna upp?
Men jag ser MEDIA som en GIGANTISK motor i detta. En motor som driver oss åt snaskigare, sjukare och mer och mer orealistiksa krav på oss själva, precis som du skriver.
Kloka tankar!

 
Maria

Maria

22 maj 2008 11:00

Vilket bra brandfackeltal! Jag håller med om att det är jättesvårt i vardagen. Jag har två grabbar och jag ser ju hur min äldsta son leker. Mkt bilar osv. Det är inte för att han inte har haft andra val (har dockor och annat som anses "tjejjigt"). Men självklart styr vi omedvetet valen, för jag och min make är ju trad genusuppfostrade. Nu är jag bara så glad att H leker mer och mer med sina djur, fantiserar enormt mycket just nu och han agerar olika roller med dem.

Jag tycker det är jättesvårt med vardagssituationerna. Jag är helt för att vara hemma mycket med sina barn och vi kommer vara hemma lika mycket jag och min man med M precis som förra gången med H. Jag och min man pratar mycket om jämställdhet och uppfostran och vi är i stort överens. Det är viktigt att våra grabbar får stå för mjuka ideal (att det är ok att gråta, kramas och säga jag älskar dig till mamma och pappa t ex). Vi värderar inte H's rädslor med fegis osv. Häromdan fick jag nästan skrämselhicka när H sa "Mamma, stora grabbar pussas inte". Lösningen på det? Han har nog aldrig fått så många pussar och kramar som den eftermiddagen!

Vi har kommit överens om att när H gör/agerar/väljer något som inte anses tillhöra mansnormen, ska vi inte reagera annorlunda än om han hade gjort/agerat/valt något som anses typiskt killigt. T ex får han gärna prova mitt smink, klä ut sig i mina kläder (bh:ar är poppis), att prata om mammas snippa är lika naturligt som att prata om pappas snopp, jag hjälper honom gärna med hans docka när han vill leka med den och jag försöker att göra annat med honom när det bara är vi två. Jag är ingen hejare på fotboll och landhockey men dansar och sjunger gärna (vilket i och för sig pappa gärna gör med...) och pysslar i all mass. Vet inte om det är typiska mans elr kvinnointressen men jag tycker det är viktigt att H får ta del av saker som både jag och hans pappa tycker är kul och som vi är bra på. H har ett stort intresse för matlagning och han får vara med när han vill! Jag hoppas att han fortsätter med det för det är kul att ha en hjälpreda i köket!

Slutligen ett boktips till dig som har barn i mellan och högstadiet...Anna Norlins "Tänk (tvärt) om. Tjejer, killar och makt". Superbra bok som bygger på tjejer och killars svar på författarens frågor om genus och jämställdhet. En bok som jag använder i mitt jobb. Jag är även med i Älmhult kommuns jämställdhetsgrupp och har varit med och skrivit jämställdhetsplanen och det är jag superstolt över.

http://galtoroad

 
Ingen bild

Persilja

22 maj 2008 11:11

Maria: Hurra för dig! Fler såna. Jag tror att det är ganska ljust bland många föräldrar idag. De förösker inte snöa in på tradittionella könsroller. Klart grabben ska ha en docka, klart tjejen ska ha en snickarlåda osv. Sen måste man gå ännu längre!
Klart tjejen ska kunna kräva sin plats. Klart tjejen ska höras coh synas och då inte för sin puttinuttighet utan för sina bedrifter. Klart alla ska komma till tals. Klart min dotter också ska få vara egoistisk. Och man måste ställa sig de riktigt svåra frågorna; gör jag skillnad. Tycker jag det är värre att dottern är ego 'än när sonen är det. Varför kan sonen vara det med ett överseende leende från släkten medan dottern förfasas över...Alltså bäst är det ju om ingen är egoistiskt, men som exempel för att man ska tänka till. Oj, jag skulle kunna skriva en bok om detta!!! Kul att du sitter i jämställdhetsgruppen. Det skulle jag gäran göra. Hör ni det Luleå Kommun!

 
Ingen bild

Maria

22 maj 2008 11:40

Hoppas Luleå kommun hörsammar dig!!!

Jag vet precis vad du menar...jag är en sån där tjej som under hela uppväxten har fått höra att jag är ego, tar för mkt plats, hörs för mycket osv. Som pricken över iet fick jag av min dåvarande klassföreståndare ett hjärta med mitt foto och ett ordstäv på när jag slutade sexan som löd "Envis blir aldrig vis". Jag kommer aldrig glömma hur ledsen jag blev när jag fick det...men å andra sidan har mycket av det jag har gjort i livet utgått från det för jag ska ta mig fasen visa att jag kan gå hur långt som helst. Nä, låt alla döttrar ta plats i vardagen, i skolan och livet!!

 
Kardemomme

Kardemomme

22 maj 2008 11:58

Oioi!! Brennbart tema det der, og krever mer plass enn en kommentar fra meg i bloggen din! Samler man kvinner fra forskjellige samfunnslag og forskjellige kulturer vil diskusjonen gå hett for seg..Da vi bodde i Oslo hadde vi mange muslimske kvinner i vår nærhet og noen av dem kom jeg ganske tett innpå! Enkelte kunne man snakke feminisme med mens for andre var det ett fremmedord! Det gikk fort opp for meg at vi i vår kultur har kommet et langt stykke på vei selv om det fortsatt er mye igjen..Kontrastene mellom disse kvinnene og norske kvinner var enorme..Mange av våre holdninger ligger dypt forankret i kultur og tradisjon! Slik også med vestlige kvinner
Selv har jeg vokst opp med en pappa som baker brød og støvsuger og finner det helt naturlig at menn tar sin del av oppgavene hjemme..Noe helt annet er "lik lønn for likt arbeid" DER er det mye igjen å gjøre og det er liten tvil om at småbarnsmødre ikke akkurat er favorisert i arbeidslivet:(
Man leser jo av og til om kvinner som får fyken fra jobben når de blir gravide!!
Dette er en endeløs diskusjon med mange infallsvinkler..Feminisme er ikke bare arbeidsfordeling men HOLDNINGER!!!Jeg kunne skrevet side opp og ned men må spise opp brødskiva og begynne å jobbe igjen (er på jobb):)

http://husetvedbekken

 
Ingen bild

Persilja

22 maj 2008 13:10

Maria: Det upprör mig särskilt hur flickor som är "störiga" bemöts i skola och samhälle. Okej, de kanske går långt i grabbsamhället men OJ vad de får kämpa. Vilkte motstånd redan från bebisår. Medan en killa med exakt samma sätt puffas framåt och man säger "här är en som vet att ta för sig" man är överseende och rentav stolt. Grrr!

Kardemomme: Ja, det är ett MYCKET intressant ämne och så länge lika lön för lika arbete INTE finns så måste vi kämpa.

 
Therese

Therese

22 maj 2008 15:04

Hej, jag håller med i stort och förstår ditt perspektiv. Mitt är dock helt annorlunda. Jag närmar mig trettio, vill inte har barn och kämpar för att barn INTE ska ses som det viktigaste i alla människors liv. Det är oerhört jobbigt att fösöka göra karriär (som det dessutom anses som ganska "okvinnligt" att vilja göra när man "bör" skaffa barn) när människor runt omkring en hela tiden tror att man ska få barn snart och därför inte är något att satsa på. Det är förj*vligt att det är så det ser på det, absolut, men jag vill ju inte ens ha barn. Alla måste få välja sitt liv oavsett om det är barn eller inte och oberoende av kön. Kram till dig Persilja!

http://bokbloggen.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Persilja

22 maj 2008 15:35

Therese: Jag har FULL respekt för den livsåskådningen också! Naturligtvis är inte barn det viktigaste om man väljer att leva utan dem. (Däremot när de finns i ens liv-det tror jag du också håller med om.) Men detta är ju OCKSÅ en feministisk fråga. Att man överhuvudtaget ska analyseras som en "risk" för att man eventuellt en dag kanske är en potentiell mamma. Tror du att männen någonsin analyseras så? Svar NEJ. Och som forskningen idag visar; männen blir ÄN mer attraktiva som arbetskraft om de är pappor. Jag förstår din frustration och håller med om att det är förjävligt! Hur en kvinna än vänder sig så gör hon alltid fel. Att avvika från normen som du är inte heller okej. Singlar utan barn fölorar karriärmässigt. Jävla manssamhälle skulle jag vilja säga, men det är däremot inte männens fel. Kvinnorna (tack vare uppfostran och omedvetenhet) är lika skyldiga. Och kanske extra mycket ur den synvinkeln som du tar upp! Tack för att du öppnar upp frågan från andra håll. Det är lätt att bli "hemmablind". Kram!

 
Ellasmamma

Ellasmamma

22 maj 2008 21:49

Jag tror att det i grund och botten handlar om frihet, människors frihet från att leva i förbestämda könsmönster. Att inte behöva vara på ett visst sätt bara för att man tillhör ett visst kön. Möjligheten att utveckla personligheten oberoende av kön. Problemet med könsmönster är inte bara att kvinnorna är underordnade utan även att männen sitter fast i mönster som gör dem ofria. Alla männsikor skulle må bättre i ett jämställt samhälle. Vägen dit är lång, men vi ska komma ihåg att mycket har hänt och vi männsikor har en oerhört stor förmåga till förändring. Så länge det finns människor som du och som dina bloggvänner som skriver så kloka kommentarer, så är aldrig slaget om vår firhet förlorat.

http://ellasmamma.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Persilja - 2 september 2009 15:42

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Av Persilja - 1 september 2009 21:13

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Av Persilja - 31 augusti 2009 10:09

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Av Persilja - 30 augusti 2009 20:37

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Av Persilja - 29 augusti 2009 21:57

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3
4
5 6 7 8 9
10
11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22
23
24
25
26 27
28
29 30
31
<<< Maj 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards