Alla inlägg den 22 maj 2008

Av Persilja - 22 maj 2008 22:07

Hoppas du också minns och får nostalgiska rysningar! Alla ni andra också förstås. Wuthering Heights med Kate Bush! Äkta 80-tal!

Av Persilja - 22 maj 2008 21:20

Jag "min gamla toka" har tackat ja till en tjatande B...(förlåt B!) till "Hemma hos" uppföljning. Vi var med i augusti 2007 i lokaltidningen när vi var alldeles nyinflyttade och nu är det alltså dags för uppföljningen. "Vad har hänt sen sist?"

Jag kände mig inte redo för att vi inte gjort särskilt mycket.

Men nu när jag gått med på det måste jag ju stajla till det lite så att det ser snyggare ut än vad det är.

Måste snygga till mig själv också vilket känns som det allra svåraste. Haha! Jag har inte brytt mig om mig själv på länge och har utväxta slingor, fula kläder och fan och hans moster. Det är total makeover som behövs känns det som. Det löjliga är ju att ingen märker någon skillnad utom jag. Varken på hemmet eller mig själv. Ändå får jag de där kraven på sig själv.

Larvigt, jag vet!

Det är ju en pseudohändelse, men ändå blir det så viktigt att få till alla detaljer.

Så jag måste köra lite hårt i helgen och fixa och dona.

De kommer på tisdag. 

Måtte inspirationen vara med mig innan dess!

Men först ska jag ha tjejfest hemma hos oss imorgon kväll.


Av Persilja - 22 maj 2008 19:39

Idag har mina praograbbar grävt ur växthuset. De har stånkat och kånkat. Det blev varmt där idag när solen sken. De har tagit måååånga pauser men jobbat duktigt ändå. Jag har bjudit på cola och glass och pizza så de har också varit nöjda.

Imorgon ska de gräva klart. Det är nästan så jag önskar mulet för att arbetsglädjen ska bli lite större. Det vore fint om de blev klara så vi kunde hämta grus från grustaget.

Jag har klippt Pommac som flämtat och svettats i solen. Vi har bara åtta grader men när solen gassar blir svarte spökplumpen varm.

Kärt barn har många namn. Här har ni Scooby-doo, Snyggi-doo, Pomsi, Pongo med mera. Han heter allt det. Mest säger jag konstigt nog Scooby-doo. Pommac blir det mest vid inkallning och när man vill att han ska komma.

Dotterns största intresse är hundar sen han kom till oss. Hon leker nästan jämt hunddagis.

Hennes hundar har det bäst på sitt dagis. Här får de solig omsorg.


Jag tror att jag måste ha varit en snäll fyrabarnsmamma. Det formligen öser presenter över mig. Både av bloggvänner och verkliga vänner. Idag fick jag det här av en mamma till dotterns kompisar. Hon hade sett det och tyckte att det var som klippt och skuret till mig. Och visst var det!

Så glad jag blev.

Lika glad blev jag när posten kom idag. Min kära "gamla" bloggvän Clara (en av mina första i den här världen) hade skickat en bild till mig. En fantastisk bild som hon själv tagit. Hon är en helt fantastisk fotograf. Kika in hos henne och njut av hennes underbara bilder.

Av Persilja - 22 maj 2008 16:49

Någon mer än jag som DAGLIGEN får skumma mejl där rubriken är typ "Your penis is gonna give more shadow than a tree" eller "Sexproblems? Be cool Viagra is here..."

Suck!

Dagligen. Flera stycken.

Jag vet, spam, men kan det inte komma vettigare spam???


Av Persilja - 22 maj 2008 08:49

Ni som följt min blogg vet ju att jag då och då lämnar det ytliga och flashiga och gör djupdykningar i lite allvarligare ämnen. Det känns som att det var längesen jag skrev om något allvarligt. Börjar vara lite less på min ytliga framtoning. Jag tycker om yta, det är inte det, inredning, färger, mönster, design, konst, foton, mode allt sånt roar mig och det står jag för och tycker är helt fullvärdiga intressen. Men när jag fördjupat mig FÖR mycket i det kan jag känna mig lite tom. Ytlig helt enkelt.

Ett av mina favoritämnen är annars feminism. Jag har skrivit en del om det.

Hur jag upptäcker saker om mig själv och om människor i min omgivning genom att läsa feministisk litteratur.

Det är både spännande och skrämmande.

Mest skrämmande är det att upptäcka sig själv hamra in gamla könsrollsmönster i barnen fast jag verkligen vill göra helt annorlunda.

Det är svåra grejor. Det är så inrotat i oss att det är svårt att inte trilla dit. Men bästa sättet att inte göra det är att ständigt uppdatera sig och läsa feministisk litteratur.

På senaste skolrådet för en vecka sen blev det en liten jämställdhetsdiskussion efteråt. Rektorn gick en utbildning som handlade just om jämställdhet och ville höra vår (i egenskap av representanter för föräldrarna) uppfattning av skolans jämställdhetsarbete. När vi kom igång att diskutera märktes det verkligen att vissa kommit längre. Inte så att de var mer eller mindre jämställda men att vissa (jag bland annat) läst och tänkt mycket på det. De som inte tänkt eller läst var fortfarande på den nivån att det var jämställt att killarna börjat ha rosa. Typ. Jag klankar inte på dem nu, jag bara noterade det.

Det är bra att läsa och förkovra sig för man kommer verkligen framåt. Sen att man kanske inte kan omsätta allt i praktiken är en annan femma.

Det är svårt! Det är förbenat svårt. 

Att läsa feministisk litteratur är upplyftande i längden. Just när jag läser blir  jag arg och förtvivlad och frustrerad. Men sen när insikterna lagt sig och jag börjar leva vardagsliv igen så ser jag mycket tydligare allt jag själv gör. Och var ska man börja om inte med sig själv?!!

Det är i längden något väldigt positivt att inte bli en del av det invanda spåret som annars bara plöjs djupare och djupare. Om fler öppnar ögonen kommer fler att göra små ändringar och så småningom på sikt kommer det att ändras i det större. Det tar förmodligen generationer men vi måste börja! NU!

Alla måste börja!

Tro inte att feminism är något konstigt och udda som bara arga manshatare ägnar sig åt. Feminism är en mänsklig rättighet som både kvinnor och män får nytta av.

Varför ska en av två behandlas annorlunda, få sämre villkor, sämre förutsättningar och sämre mottagande endast på grund av att de föds med olika kön?

Det är så bissarrt att det inte är klokt!  

Och det ÄR så i samhället idag!

Senast idag skriver dagstidningarna om en forskarrapport som visar att män har lättare att göra karriär om de är gifta eller sambosar medan kvinnor får uppleva raka motsatsen. (Singelkvinnor kan lättare göra karriär än gifta eller sambosar.) Arbetsgivarna är alltså inkörda i mönstret att mannen har markservicen tryggad medan den gifta kvinnan anses förlorad...

Det speglar ju tyvärr en del av sanningen idag.

Tycker någon att det är konstigt att jag, som valt att stå i skuggan av min man som gjort karriär medan jag tagit hand om både markservice, barn och hans pappersarbete, tar upp dessa frågor?

Ja, det kanske är konstigt, men samtdigt som jag är feminist är jag för att barnen ska gå före allt.

Det är ingen motsats i detta för mig. 

Samhället måste börja se barnen som en resurs. 

Att få barn skärper till de flesta människor.

Det skapar fokus, effektivitet, livslust, sporre, engagemang. Det är något som slipar människor från kolstycken till diamanter.

Om man frågar mig.

Men hur uppfattas det idag?

Som ett avbrott. Ett olyckligt avbrott i en lysande karriär?!?

Betänk hur långt arbetsliv man har. Betänk hur kort tid barn är små. Varför skapar vi inte ett samhälle där barn betraktas som det viktigaste i en människas liv, vilket det är, och skapar möjligheter att kombinera karriär och småbarnstid på ett bra sätt för alla, kvinnor, män och framför allt barn. Och då syftar jag inte på att det ska bli fler dagis med bättre personaltäthet och så vidare utan jag menar att man ska kunna vara hemma med sitt barn och ändå kunna komma ifråga för karriärmöjligheter och bra arbetsmöjligheter. Detta ska gälla båda föräldrarna.

En utopi?!!

Om synen på föräldraskap och barn ändras och inte betraktas som ett "simpelt kvinnogöra"  kanske detta kan bli verklighet en vacker dag. Om barn betraktas som en rikedom. En förmögenhet. (Då kanske också barnlösa skulle få mer effektiv hjälp och kortare väntetider än idag.) 

Att göra "det lilla livet" till det som är värt något, ge det status.


HUR gör man detta då???? Och är det verkligen så enkelt???

Ja, den frågan kan jag tyvärr inte svara på...

Inte idag iallafall.

Eller...tyvärr  kanske svaret är så simpelt att det skulle kanske vara allt det där om det var MANNEN som födde barnet... 

Nej. Optimisten i mig talar för att våra barn blir klokare än oss och deras barn blir klokare än dem och om 150 år skrattar alla åt de tokiga obildade 1900-tals människorna som trodde att det var jättestor skillnad på  män och kvinnor. Förhoppningsvis begriper de INGENTING.

Presentation

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3
4
5 6 7 8 9
10
11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22
23
24
25
26 27
28
29 30
31
<<< Maj 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Fyrabarnsmamman med Blogkeen
Följ Fyrabarnsmamman med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se