Först måste jag erkänna och visa och göra avbön; se! jag är en simpel kopierare! Jag härmas! Har ni sett ett sånt förfall! Vart ska detta sluta? Och som alltid när man härmas är originalet alltid bättre...Se och döm själva!

Kopian:

...och originalet:

Jag vet! Ni behöver inte förnedra mig ytterligare! Jag ser det med egna ögon! Kopian suger.

Och fyfaderullan för kopians tapet! Kräkreflexerna är inte långt borta!

Men jag måste erkänna att det var skojigt att spika tavlorna tätt tätt. Och ska jag vara riktigt ärlig tycker jag om det! Och jag behöver ju inte tala om för alla besökare att jag härmats!

För ni skvallrar väl inte?

Nu är det bara en sköngrön tapet som saknas!!! Fast då kommer ju inte min skönagröna tavla att synas, den stora alltså. Så jag får nog ha min egen stil på tapeten...vad det nu kan bli, när det nu kan bli.

Men för ikväll är jag nöjd.

Vad har ni gjort ikväll? Glott på teve? Häng tavlor vetja. Det är hysteriskt roligt. Och jag som hade en hel korg med tavlor som inte haft nån plats fick upp många fler plötsligt. Ska fortsätta över på andra väggen imorgon kväll. För med så asfula tapeter behöver jag inte vara rädd för att fylla hela väggen. Det kan bara bli bättre!

Kommer ni ihåg den där konstiga hyllan eller vad det nu är som jag tog gratis på återvinningsmarknaden? Den där i trä längst bak här på bilden. Nå? Vill ni veta vad det blev?

Först blev den röd. Sen fick den lite "tapet" (omslagspapper från Panduro).

Nu ser ni väl vad den ska användas till.

Det är ju liksom helt uppenbart!

HELT uppenbart!

En Winxhylla naturligtvis!

Är det inte SJÄLVKLART????

ÄR det inte det???

Jamen det kunde ju inte bli annat. Redan på återvinningsmarkanden ropade den ju "Jag är en Winxhylla to be!!!"

Jajamen!

Jäpp!

För att avsluta lite mindre odrägligt ska jag nu visa vad jag såg när jag stod och stekte plättar i afton. Ljuset var så vackert och jag önskade att man kommit så långt i utvecklingen av datortekniken att man kunde fånga bilden med blotta ögonen och bara sända över den för lagring i bildbanken i datorn. Men tyvärr, dit har forskningen inte kommit ännu, så jag fick springa mellan två plättar och hämta kameran och försöka föreviga det jag såg. Vilket sällan går.

Åh, vad jag önskar att jag var en proffsig fotograf som kunde fånga precis den vision och bild jag ser med en kamera.

Men jag tycker om bilden ändå. Trots att den varken är proffsig eller visar det jag såg. Den visar dock en glimt av den stämning som ljuset, vinklarna och tingens position gav...

Bara en GLIMT...

Här är en ljusare variant som kanske bättre visar glimten... 

Man ska inte förakta serier.

En del barn vill bara läsa serier. Så låt dem! Så småningom övergår säkerligen deras lust att läsa till något "tyngre" än serier. Jag själv är ett talande exempel. Jag kan nog betrakta mig som något av en bokmal nu för tiden, men i yngre år läste jag mest serier. Tintin, Asterix, Spirou, Lucky Luke och Kalle Anka förstås! Klassiker om ni frågar mig!

I vilken annan bok skulle jag ha lärt mig latin, om inte i Asterix?

Et tu Brutus! (Även du Brutus!)

Veni, vidi, vici!  (Jag kom, jag såg, jag segrade!)

Alea jacta est! (Tärningen är kastad.)

Redan som 9-åring var dessa fraser en del av mitt ordförråd. Idag sitter de kvar som berget. (Det var Ceasar som stod med nobel näsa i profil och slängde sig med diverse latinska ordspråk.)

Kalle Anka tidningen var väldigt lärorik! Herregud! Knattarna var ju Gröngölingar. (Scouter.)  De byggde hängbroar och löste problem så man alltid var redo! 

Jorå, serietidningar tillåts överallt i detta hus. Serietidnigar är ett MÅSTE i detta hus.

Vi har flera hyllplan med alla Tintin både på engelska och svenska, alla Spirou, Lucky Luke och Asterix&Obelix. Sen har vi tonvis med Gustaf och Fantomen och Knasen. Och så nutidens största mangaalbum Shonen Jump. Blondie har vi också massor av. Och barnen har en favorit som heter "Vi å pappa!" Maken köper Nemi. Så vi simmar i serietidningar.

Serier äger!

Jag tänker inte tjata på dem att läsa annat. Jag tycker det är toppen att de ligger och läser serietidningar innan de somnar. Även 13-åringen gör det. Men lugn, han kastar sig lika gärna över National Geographic när den kommer med posten. Och när farfar bär hit Allt om Historia eller Illustrerad Vetenskap så  är han lika ivrig. 

Jag anser att serier är inkörsporten till allt läsande.  

Ja, efter pekböckerna då, och så barnböckerna som vi också har löpmeter av. Jag älskar nämligen barnböcker. Har köpt på mig massor. Är nästan som ett bibliotek vad det gäller barnböcker. 

Jag kom bara att tänka på det för att lärarna på skolan inte tyckte att det var okej att ha en seriebok som bänkbok.

Varför då, tänkte jag spontant. Är det nåt fel med serier eller???

Bah! 

Idag är en stor dag.

ALLA mina barn gick själva till skolan.

Dottern bestämde sig i helgen och har sen dess byggt upp sitt mod och sin vilja. Redan i gårkväll längtade hon efter den stora dagen.

I morse regnade det och var isande kallt. Jag undrade om hennes beslut stod fast trots vädrets försök att omkullkasta hennes beslutsamhet.

Hon tittade ut, såg regnet på rutan, hon öppnade dörren och kände på kylan. Hon sade:

"Glöm inte att jag ska gå själv idag!"

Efter att beslutsamt stoppat i sig mackan och juicen, klädde hon tufft på sig, satte väskan över axeln och vi gjorde sällskap till brevlådan. Där pussade hon sin ömma moder på munnen, skuttade iväg och på några sekunder hade hon försvunnnit in på grusvägen en bit bort som leder mot skolan.

Hon gick inte till skolan själv.

Hon dansade till skolan.

Hon flög.

Det är en stor dag idag.