Jag hoppas få inspiration eller annat på kroken!

Vissa dagar är bara sådär obeskrivligt inspirationslösa. Såna dar där man får gå på ren viljekraft. Men om man saknar viljan samma dag då, hur gör man då??? Önskar jag kunde bli duktigare på att bara acceptera faktum och ta en rejäl vilodag. Inte vara så förbenat duktig jämt. Men är inte det en kvinnogrej? Duktighetssyndromet?

Vi tillåter oss inte att slappa för att omgivningen förväntar sig inte det. En man kan slappa och alla tycker att "det är han värd"- "som han sliter". Oavsett om han sliter eller ej. En man förväntas slita och sen passar den schablonen på  alla män. En kvinna sliter aldrig. Det är ingen schablonbild. Trots att det är det enda hon gör. Hela tiden. Men hennes arbete förväntas av henne. Efter en heltidsdag på jobbet förväntas hon fixa att alla kläder är rena, att maten lagas, att disken diskas osv osv. (JA! Jag vet, jag generaliserar men låt mig göra det nu! Man måste generalisera ibland! Det finns alltid undantag, men det är inte de jag talar om nu.)

En kvinna som bara går och lägger sig från allt, mitt i röran, är en svikare.

Då måste hon minst ha migrän eller nåt. En man kan tillåta sig en tupplur varje dag. Det bara förstärker bilden av hur han sliter.

Visst är det underligt!

Allt det här bidrar vi själva med. Dessa bilder och förväntningar. 

Och nu blev jag bara så innerligt trött på mig själv, min blogg, mitt liv, min person, min hela existens så jag loggar ur och tappar gnistan och skiter iallt! 

ALLT för kvinnosakens skull! Halleluja! 

Ibland har man tur! Min vän i Piteå har varit här och hälsat på och titta vad hon donerat till mig!

En kista som jag ska använda som vedlår. Den passade på millimetern in där jag hade tänkt ha den. Kanske har den stått precis här för några hundra år sen! Vad vet man? Klicka här får ni se den när hon använde den som vardagsrumsbord. Tack snällaste Susanne! Jag ska vara såååå rädd om den! Vårda den ömt!

När jag sa till mina barn att gudsonen skulle komma på besök jublade de. Det är ganska rörande när en snart tolvåring vill mysa med en tremånaders baby.

Vi syndade med plättar och glass. Mums!

Visst är han söt!!! Lille G! Och store L!

I vår lokaltidning kan man i dag läsa om en lägenhet i stan. En vindsvåning av modernt snitt. Det är B på Lyckliga gatan som skrivit artikeln. Det som impade på mig var dock deras otroligt fiffiga kattlådelösning samt kattmatlösning. Kika på denna film får ni se ursmarta lösningar. Jag älskar sånt! Man har ett problem-man löser det. Elegant, fiffigt och smart!

Shit pommes frites och shit majbritt, det snöar ute igen!

Bläää! Jag som blev så till mig av solskenet idag att jag gick och spände upp tvättlinan runt björkarna. Tvättade mina älskade molnpåslakan och tänkte få lite friskluftdoft i dem.

Men så hade jag städat bort klädnyporna...

Fick hänga inne. Tur var väl det. För nu snöar det igen. 

Jag älskar att hänga tvätt ute. Dels för doften, men mest för att det är det vackraste jag vet. Det är så kontinentalt. I de varmare länderna hänger man alltid tvätt ute. När jag är ute och reser är tvättlinor ett vanligt fotoobjekt! Det är så vackert och hemtrevligt med en tvättlina!!! Jag målar ofta med tvätten. Hänger tvätt som en vacker målning. Det är lika mycket trädgårdskonst som blommor eller annat. Ett sätt att förgylla varadagens trista sysslor lite.

Olika färger. Olika dagar. Ser ni skönheten???

Tvätt är bland det vackraste jag vet. Ja, när den hänger ute på strecket då...inte smutsvätten som ligger på golvet överallt i huset! 

Jag vet inte vad det är med mig! Jag skriver ju inget! Det är som att orden tagit slut. Nu tvingar jag mig bara för att komma igång. Blir ju orolig för mig själv när min skrivarklåda håller på att sina!

Idag har solen verkligen gassat över oss och det var så längesen jag såg solen att det var hlet magiskt! Jag gick en låååång promenad över isvägen till en ö och så rakt över ön och ut på andra sidan. En promenad på dryga timmen. Inte en kotte syntes till, det var bara jag, Pommac och skogen. Det var härligt. Jag gick där och hamnade i total harmoni. Tittade på de stora tallarna. Funderade varför ön heter Granön när tallarna är det man ser mest. Tittade på de fjäderlätta molnen på den klarblå himlen och oj vad jag pratade med mig själv! Det är nog det främsta tecknet på att man nått den gyllene medelåldern eller? När jag kommer på mig själv med att prata högt för mig själv! Haha! Det är ju bara gamla gummor som gör så?!!!

Pommac fick springa lös och höll sig fem sex meter framför mig mest hela tiden. Jag var i totalt nu.

Det är härligt att få såna stunder. I den jäktiga vardagen där allt  snurrar fort gäller det att hitta såna stunder.

Annars är här värsta kaoset. Igen. Tycker jag städade nyss. Och det gjorde jag! Men kaoset är ett faktum likväl.

Längtar till jag får min stund i vardagsrummet. När alla barn (utom trettonåringen) ligger i sina sängar och jag får sitta ner en stund på kvällen. Det är bästa stunden på hela dagen.  

 Längtar dit nu!

 Se nu skrev jag ju några rader iallafall!

En ny väska finns ny till beskådan på Persiljas Verkstad.

Hippieinfluerad. 

Man vet att man uppnått den gyllene medelåldern när man får ett par läsglasögon gratis på köpet när man beställer nya linser.

När man tittar på bröllopskortet och tycker att man ser löjligt ung ut.

När man börjar räkna på fingrarna och inser att en blomma man har är över tio år gammal och man tycker att man nyss sådde den.