Ja, så har man lipat sig igenom en amerikansk snyftare. Suck. Blir så trött på mig själv. Lipar precis där filmskaparen planerat att jag ska lipa.

Nåja, ett rejält grin kan man ju behöva ibland.

Idag har jag hängt tvätt ute för andra dagen. Då är det vår! Visserligen har jag fått plumsa i snön för att nå strecket men likväl. En heldag på skejthallen har jag också haft. Nej, jag skejtar inte jag är bara en skejtarmorsa som hjälper till att driva hallen. Idag satt jag och skrev där. Bara tankar som rann ut ur min hjärna och så försökte jag formulera mig så bra jag kunde.Hade med mig en blyertspenna, en pennvässare och ett sudd och en skrivbok. Häpp!

Är det någon fler än jag, by the way, som reagerat på tv4:s program "Äntligen Hemma". Hur kan det ha blivit så framgångsrikt egentligen??? De har ju en massa underliga programledare. För det första Martin Timell, jag menar har han inte spelat ut sin roll för länge sen? Vill vi verkligen ha mer Martin Timell som nynnar på en melodi??? Som skrynklar ihop ansiktet till ett russin innan han skrattar ett gnäggande bräkande skratt!

Och den menlöse Bosse Trädgårdsmästare. Han är som Byggare Bob. Jag får precis samma känsla för Byggare Bob som för den mannen. Och blir det snyggt det han gör? Blir det originellt? Det blir snällt och rejält och harmlöst och bara meningslös utfyllnad. Och så deras paradnummer LULU! Lulu med the bigboopies. Va? Nästa gång ni tittar på programmet måste ni titta på hennes kroppspråk. Det går endast ut på att vrida sig och posera så att bullarna kommer i fokus. Och kameramannen zoomar till och med in hennes barm! Sist visade hon ett par stolsdynor hon klätt om. Då stod kameramannen (det MÅSTE vara en man!!!) och filmade henne när hon satt på huk vid sin stolsdyna och VAD hamnade i fokus och i jämnhöjd med stolsdynan. Japp! Hennes runda klot.

Dessutom putar hon med läpparna så att man undrar hur hon kan prata över huvud taget.

Närå, jag är faktiskt inte avundsjuk nu. Jag är helt övertygad om att det är fuskelifejk eftersom hon i övrigt är så pinnsmal. Så det är nog både silikon och botox både här och där...(Ajajaj vad jag är elak!)

Me don´t like Lulus stajl. Men det fattade ni nog.

Ja, då har man ägnat kvällen åt att bitcha upp sig och begå helgerån på ett all time high program...

Men fy så ofin jag var nu! Jag har redan ågren.

Men det är faktiskt så att jag bestämt mig för att bli lite elakare. Jag känner mig alldeles för snäll och menlös och måste hosta upp mig lite. Vad passar inte bättre då än att ge sig på nåt man själv hänger med näsan framför varje tisdag. För visst tittar jag. Varje gång. Missar det inte.

DET om något är väl underligt!!!?

Besvikelsen har redan lagt sig. Mama kom inte med psten men väl Family Living. Och den var en höjdare idag!!!! Massor av härlig inspiration! Woaw!

Har bara snabbt bläddrat igenom den till lunchfilen och det var massor av skoj i den. Senare ikväll ska jag sätta mig och njuuuta. Sen har jag ju det roliga kvar till på tisdag eller måndag med lite tur. Den som spar hon har...våndan kvar! Haha!!! Det är ju det att jag är så pirrig och nervös vad jag själv ska tycka. Det spelar ju ingen roll om alla andra gillar det, tänk om jag själv tycker att det är piiinsamt! Så jag vill läsa tidningen för att bli av med min oro. Jag har ju inte sett reportaget!!! Fast jag vilar i ganska trygga händer. Fotagrafen Linda kan trolla med kameran! Hon har nog tagit de mest förförsika bilder så att till och med vårt skrutthus ser coolt ut. Hoppas jag...!

Jag fick ingen Mama med posten idag. Dumma dumma postverket som inte ens klarar av en så enkel sak som att leverera en tidning från punkt A (Mamas redaktion i Sthlm) till punkt B (min brevlåda i Norrbotten.) Vi lever väl inte på 1800-talet när posten åkte ånglok heller!!!

Eller så glömde hon där på Mama att posta brevet i tid (isåfall: förlåt Posten!)

Alla verkar ha läst det utom jag! Buhuhuhu!!!

(Ni märker väl att jag rubriksätter precis som Aftonbladet och Expressen...?) 

Maken bortrest, huset i kaos och barnen toktrötta på morgonen. Det var ett sjå att få upp dem. Ändå blev 13-åringen klar i badrummet ovanligt snabbt och alla hade både ätit och klätt på sig i bra tid. Vi kom ut genom dörren i riktigt skaplig tid. (Nåja.) Halvvägs till skolan vrålar dock en son Ååååååh neeeeeej!!!!

Jag trodde minst han hade glömt göra läxan eller annat katastrofartat, men det visade sig att han glömt sin boll. (Han är så lycklig sen tre dagar tillbaka att skolgården tinat fram och att han kan träna målskott på rasterna med egen medhavd boll.) Nu var den glömd. Vi var redan sena, det var därför vi tog bilen, så jag sa bara jamen då får du klara dig utan. Detta skulle jag inte ha sagt. Uuuuuutan!!!!! Uuuuutan!!! Vet du hur det känns att vara utan boll!!??? vrålar han dramatiskt. Jo, men det är ju bara en boll. Du får väl göra nåt annat på rasternna. Du kan ju gå dit hela helgen och träna skott. Tydligen betydde det här mer än jag kunnat ana eftersom han nu börjar strogråta och när han gråter då är det "katastrofläge". För honom. Han gråter aldrig!!!

Jag känner att jag inte förstår så mycket men ser på klockan att vi faktiskt skulle hinna vända och hämta bollen. Sagt och gjort. Vänder skutan och sonen springer in för att hämta sin boll. Det tar tid. Det tar oroväckande lång tid. Till slut kommer han ut och är arg som ett bi. Han har inte hittat bollen och om det var katastrof tidigare så är det megakatastrof nu. Nu tror han att bollen är försvunnen och oroar sig för träningen i kväll. Hur ska DEEEET gå utan boll? Jag säger att bollen kommer fram, att nu måste vi köra till skolan och han sätter sig i bilen men är MYCKET upprörd. Jag gör misstaget att bli arg och be honom skärpa sig och det är den absolut sämsta metoden med honom. De andra tre barnen funkar exakt så; är de upprörda över "bagteller" säger jag bara skärp dig nu och så skärper de sig. Med denne son är det tvärtom. Att få honom lugn genom att vara lite arg är som att hälla på T-sprit i en eld. Ilskan flammar upp till enorma proportioner.

Jag fortsätter köra till skolan och han fortsätter att elda upp sig. Tårarna sprutar. De andra hoppar av och precis när vi kommer fram till skolan ringer det in.

Nu har jag "Killfrökens" tidigare kloka kommentar i huvudet att det är bättre att komma sent och vara lugn än att komma i tid och vara uppstressad. Så jag säger till 9-åringen; Vi åker hem och letar bollen och så får du komma lite sent. Han lugnar sig direkt, snyftningarna avtar och innan vi är hemma är dramtatiken över. Jag går in och hittar bollen på soffan och är tillbaka i bilen inom en halv minut. Sonen är lugn, blir glad över bollen och när han hoppar av bilen syns inte ett spår av katastrofer.

Jag känner mig som en lyckad mamma.

Jag mejlade ju mama och fick nyss detta svar:

Hej Pernilla,

Jag postar tidningen till dig i dag.



Bästa hälsningar
- - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jennie Andersson
Ekonomi/redaktionsassistent
mama

Hurra! Nu gäller det att posten sköter sitt jobb!!!!

Längtar till posten i morgon!!!!

Blä!

Jag måste vänta ända tills tisdag innan Mama kommer ut i butik!

Över fem dagar!!!

Grymt!

Har provat mejla en på deras redaktion och bett dem posta en till mig, men nu är det ju redan torsdag så risken är ju att jag ändå får vänta.

Buhuhuhuhu!!! Vänta har aldrig varit min starka sida!

Hjälp!

Helt oförberedd fick jag just veta att vi är med i Mamas nyaste nummer. Det som bara nått prenumeranterna ännu. Jag trodde att det skulle komma i nästa nummer så jag är minst sagt överrumplad. Känns som en krock med min "blogg och inspirationssvacka"! Jag har ju inte sytt och lagt ut nåt på evigheter!!! Måste rycka tag i den där inspirationen nu och komma igång!!!

Känns märkligt att se sitt hem presenteras som det gör där i tidningen. Som jag inte sett ännu!!! Jag har bara sett det som B visar i sin blogg. Det ser väldigt färgrannt ut. Det ser roligt ut. Jag är jättejättejättenyfiken och vill se reportaget NUUUUUUUUUU!!!!!

Men jag får ge mig till tåls!

Har sett på Rent Hus ikväll. Barnen älskar det. Undrar varför!? Kanske kul för dem att se att vårt hem inte alls är särskilt smutsigt eller stökigt. Inte om man jämför med de där lortgrisarna som visas på teve. Det är skönt att jämföra sig "neråt". Vi brukar väl annars höra till de stökigaste!

Lucia skrev för nåt tag sen om ett köksskåp hon hade där hon samlade diverse pryttlar som inte hade nån egen plats i hemmet. Såna "skåp" har vi väl alla. Eller lådor, eller korgar, eller annat. Vi har en hylla vid matbordet där allt hamnar när köksbordet ska röjas inför måltiderna. Där hamnar allt som inte får slängas men som inte kan bäras på nån plats heller. En junk hylla helt enkelt.

Mynta ville se platsen där man sitter och bloggar. Varsågod.

Det är här det händer.

Dottern håller på att dikta medan Pommac försöker hypnotisera en kycklingklubba att hoppa ner från bordet.

Blev så "glad" när jag såg den där stora Grand Danoisen i "Rent Hus" slafsa och dricka vatten. Det droppade och flög vatten i hela köket. Det gör det för Pomsi också och jag har undrat om det är normalt att spilla så mycket vatten som han gör. Han lämnar alltid vattenskålen med skägget droppande av vatten så det blir ju en mindre pöl runtom hans lilla bord.

Geggigt!!! Men tydligen vanligt.

Idag har solen verkligen gjort underverk med oss norrbottningar. Har mött människor överallt på sitt allra gladaste humör. Livsandarna återvänder när solen gjort det. Det mulna moddiga väder som legat som ett lock över nejden de senaste veckorna har verkligen förlamat trakten. Men idag har det porlat i stuprännorna och vägarna har tinat fram och blivit torra och snöhögarna har sjunkit ihop så att man sett det med blotta ögat. Härligt. Jag blir alltid grymt sugen på frukt och grönt när vårsolen börjar lysa.

Jag vet inte om det är att bikinisäsongen närmar sig eller om det är några andra ämnen i kroppen som frigörs?

Imorrn blir det ett fruktfat iallafall med skivor av kiwi, apelsiner och äpplen. Mums! Tre chilifrukter har vi redan ätit upp. Det går mycket chili i detta hus. Idag åt vi stickyrice, (ris som inte klibbar i fingrarna men som går att forma med händerna och doppa i god sås). Det är rikgtigt gott att äta med fingrarna. Kycklingklubbor, stickyrice och hot chilisås på risvinäger och fishsauce. Mums!!!

Igår var vi i slalombacken igen och fick bevittna en strålande sol som sen gick ner som ett rött eldklot bakom staden. Det var fantastiskt att åka skidor i solnedgången med milsvid utsikt! Ett riktigt guldkorn!

Vi ska dit ikväll igen. Så här ser snöläget ut idag 15 april 2008: Detta är Sverige idag!

Undrar om mitt fantastiska växthus tinar fram nån gång??? Och där är sparken översnöad...

Idag har min 13-åring varit hemma från skolan och varit som en omvänd hand mot morgonens inlägg. Inget tonårsmonster idag! (Kanske han läser min blogg?) Han har varit bästa kompisen hela dan. Hans sjuka gick över och han och kompisen har suttit på bron och njutit av vårsolen:

De är bästisar!!!

Tonårsnallebjörnen har hjälpt mig att klippa Pommac. Roat honom och gett honom hungodis för att få honom att stanna. Ser ni någon skillnad?

Före:

Efter: Svårt att se på bidlerna men jag kan lova att VI ser skillnad! En konsumkasse fylld med hundlurv blev det. Och då lämnade vi massor till vårfårglarna och deras bobygge.

Vi har precis ätit lax i omelett (recept från fredagens DN)

Samt stekt couscous, min räddningsplanka när jag känner mig lat. Allas favorit också så jag får gärna vara lat.

Och NU mooooot slalombacken!!!

(Kände månne Mynta att jag åkte ett åk för henne igår....?)