Maken bortrest, huset i kaos och barnen toktrötta på morgonen. Det var ett sjå att få upp dem. Ändå blev 13-åringen klar i badrummet ovanligt snabbt och alla hade både ätit och klätt på sig i bra tid. Vi kom ut genom dörren i riktigt skaplig tid. (Nåja.) Halvvägs till skolan vrålar dock en son Ååååååh neeeeeej!!!!

Jag trodde minst han hade glömt göra läxan eller annat katastrofartat, men det visade sig att han glömt sin boll. (Han är så lycklig sen tre dagar tillbaka att skolgården tinat fram och att han kan träna målskott på rasterna med egen medhavd boll.) Nu var den glömd. Vi var redan sena, det var därför vi tog bilen, så jag sa bara jamen då får du klara dig utan. Detta skulle jag inte ha sagt. Uuuuuutan!!!!! Uuuuutan!!! Vet du hur det känns att vara utan boll!!??? vrålar han dramatiskt. Jo, men det är ju bara en boll. Du får väl göra nåt annat på rasternna. Du kan ju gå dit hela helgen och träna skott. Tydligen betydde det här mer än jag kunnat ana eftersom han nu börjar strogråta och när han gråter då är det "katastrofläge". För honom. Han gråter aldrig!!!

Jag känner att jag inte förstår så mycket men ser på klockan att vi faktiskt skulle hinna vända och hämta bollen. Sagt och gjort. Vänder skutan och sonen springer in för att hämta sin boll. Det tar tid. Det tar oroväckande lång tid. Till slut kommer han ut och är arg som ett bi. Han har inte hittat bollen och om det var katastrof tidigare så är det megakatastrof nu. Nu tror han att bollen är försvunnen och oroar sig för träningen i kväll. Hur ska DEEEET gå utan boll? Jag säger att bollen kommer fram, att nu måste vi köra till skolan och han sätter sig i bilen men är MYCKET upprörd. Jag gör misstaget att bli arg och be honom skärpa sig och det är den absolut sämsta metoden med honom. De andra tre barnen funkar exakt så; är de upprörda över "bagteller" säger jag bara skärp dig nu och så skärper de sig. Med denne son är det tvärtom. Att få honom lugn genom att vara lite arg är som att hälla på T-sprit i en eld. Ilskan flammar upp till enorma proportioner.

Jag fortsätter köra till skolan och han fortsätter att elda upp sig. Tårarna sprutar. De andra hoppar av och precis när vi kommer fram till skolan ringer det in.

Nu har jag "Killfrökens" tidigare kloka kommentar i huvudet att det är bättre att komma sent och vara lugn än att komma i tid och vara uppstressad. Så jag säger till 9-åringen; Vi åker hem och letar bollen och så får du komma lite sent. Han lugnar sig direkt, snyftningarna avtar och innan vi är hemma är dramtatiken över. Jag går in och hittar bollen på soffan och är tillbaka i bilen inom en halv minut. Sonen är lugn, blir glad över bollen och när han hoppar av bilen syns inte ett spår av katastrofer.

Jag känner mig som en lyckad mamma.

 

Emma Var Dag

18 april 2008 09:54

Han skulel bott hos oss, där vimlar det av basketbollar ;o)
Undrar om jag kommer att vara glad att slippa så många bollar i framtiden eller om det komer att kännas tomt...
Nästa helg (min barnhelg) är det "Vårdunken" hela helgen, Ida har flera matcher. Skoj! Vad som är mer skoj är att D måste coacha hela helgen så han kommer inte kunna var med sin 24-åriga brutta ;o)

http://www.emmet.bloggagratis.se

 

lilla my

18 april 2008 09:59

Morgarna känns igen.Även humöret på din 13 åring.Här är det nioåringen som står för dramatiken..Ha en skön dag du duktiga mamma,kvinna,bloggerska mm,mm, mm

http://myslivochhem.blogspot.com

 

elaina

18 april 2008 12:23

Stående ovationer!
Både till Dig å "Killfröken" för hans goda råd: det ska jag oxå ta å lägga på minnet, även här utspelas ju små morron-tragedier...
=0)

http://elaina.bloggagratis.se

 

Persilja

18 april 2008 12:36

Emma: Jo, det börjar vara läge med fler bollar för husfridens skull. Haha! Inget är så välgörande som lite äkta skadeglädje! Mouhahahha! Heja dig!

Lilla My: Det var min 9-åring också...kanske det hör till åldern.

Elaina: Det är sååå klokt och när det kommer från en "insider" så känns det ju så bra. Han skrev nåt om att det tog dem jättelänge att få igång en unge som stressats på morgon. Inget funkade då.

 

Pippi

18 april 2008 17:16

Men vilken klok prioritering! Kan tänka att resten av sonens dag också blev bra mycket bättre än början :) Vad skönt! Tycker att det är en sådan där vändning som är bland det svåraste att göra: att bli medveten om vad som händer och sedan se en mycket mer konstruktiv lösning för alla parter...

http://langstrump.wordpress.com

 

Persilja

18 april 2008 19:54

Pippi: Ja, och allt tack vare bloggningen, eftersom jag fått en kommentar om detta av Killfröken som gav insiderinformation av lärarens vardag: hur svårt det är att få en unga att börja jobba direkt om den är uppstressad och olycklig!
Egentligen självklara saker men man måste ibland få glasögon för att se!

 

Maria / Frøken Fryd

18 april 2008 21:30

Du er jo helt genial. Hvor var det en god måde at klare krisen på med bolden. Den vil jeg prøve at huske !

Jeg alfeverer også hellere Andrea lidt sent, og kommer selv forsent på job, end aflevere hende trist eller ulykkelig en morgen. Det SKAL der bare være tid til.

Jeg sender dig lige en mail ang add. Jeg skal se om jeg får fat i bogen til dig i morgen - selvfølgelig *smil*

Klem Maria.

http://marias-sted.blogspot.com

 

Persilja

18 april 2008 21:43

Maria: Jippi!!! (För boken)
Att lämna barnen ledsna gör ju min dag tung också. Då tänker jag hela dan på deras vånda. Och de ska tackla kompisar och bus och surr och lärande alldeles upprörda. Nej, det är vekrligen värt för alla att ta det lugnt istället!

 

Maria

19 april 2008 17:34

Hej
Vad bra att du for tillbaka och hämtade bollen. För mig är det som ett uppvaknande att läsa om det här. Det är som att jag tror att barnen måste komma i tid annars blir det katastrof. Jag måste tänka på det där rådet som den där Killfröken hade gett. Så himla bra.

http://mariasrum.blogspot.com

 

Tiina

20 april 2008 11:49

Eloge! Impad att du fixade svänga humöret. Hade själv helt klart fått ett lokalt släpp och släppt av en synnerligen purken son vid skolan...

http://alandsskargard.blogspot.com

 

Killfröken

21 april 2008 15:54

En riktig liten Buddha är jag ;-)

//Killfröken

http://www.killfroken.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...