Jag hoppas få inspiration eller annat på kroken!

Vissa dagar är bara sådär obeskrivligt inspirationslösa. Såna dar där man får gå på ren viljekraft. Men om man saknar viljan samma dag då, hur gör man då??? Önskar jag kunde bli duktigare på att bara acceptera faktum och ta en rejäl vilodag. Inte vara så förbenat duktig jämt. Men är inte det en kvinnogrej? Duktighetssyndromet?

Vi tillåter oss inte att slappa för att omgivningen förväntar sig inte det. En man kan slappa och alla tycker att "det är han värd"- "som han sliter". Oavsett om han sliter eller ej. En man förväntas slita och sen passar den schablonen på  alla män. En kvinna sliter aldrig. Det är ingen schablonbild. Trots att det är det enda hon gör. Hela tiden. Men hennes arbete förväntas av henne. Efter en heltidsdag på jobbet förväntas hon fixa att alla kläder är rena, att maten lagas, att disken diskas osv osv. (JA! Jag vet, jag generaliserar men låt mig göra det nu! Man måste generalisera ibland! Det finns alltid undantag, men det är inte de jag talar om nu.)

En kvinna som bara går och lägger sig från allt, mitt i röran, är en svikare.

Då måste hon minst ha migrän eller nåt. En man kan tillåta sig en tupplur varje dag. Det bara förstärker bilden av hur han sliter.

Visst är det underligt!

Allt det här bidrar vi själva med. Dessa bilder och förväntningar. 

Och nu blev jag bara så innerligt trött på mig själv, min blogg, mitt liv, min person, min hela existens så jag loggar ur och tappar gnistan och skiter iallt! 

ALLT för kvinnosakens skull! Halleluja!