Allting är relativt!

Träffade en hundägare som fick åka in med sin hund på långfredag pga ett mindre skärsår i tassen. Summa att betala: 4750 kr.

Pommacs medicin gick på 440 (!) så totalt överskred Pommacs nota inte ens 2000 kr. Billigt! Ja, om man jämför alltså. Sen innebär det att det inte blir några utsvävningar denna månad men det får man ta som en kvinna. 

Hm, det har varit en del överraskningar som hundägare. De flesta positiva.

• Plocka upp varm bajs med en påse och att det smetar fast på grässtrån och annat, lukten...jag vänjer mig aldrig. ÄR väldigt kräkmagad när det gäller bajslukt.
• Det totala ansvar man känner. Precis som för barnen, ett livslångt åtagande, iallafall i hundliv räknat. 
• Den enorma kärleken man skulle känna var jag ju förberedd på men det kom ändå som en överrakning att han blev en så fullvärdig familjemedlem. 
• Veterinärsräkningarna har alla varit stora överrasknigar, men nu är man väl luttrad iför nästa gång.
• Att så många hundägare inte låter hundarna vara sociala är en stor överrasknig för mig. Jag älskar när Pommac får rumla runt med andra hundar, men det är bara ett fåtal av byns hundägare som ens stannar och låter dem hälsa. Å andra sidan de som stannar låter dem rumla runt och busa  ett tag, så det är förmodligen en tidsfråga. Alltså att folk är ute på rastning och har bråttom till jobb, dagis, teveprogram, puttrande grytor eller kanske jäsande degar.
• Att Pommac skulle älska barnen som han gör var också en överraskning. Där ligger man i lä. Den enorma skuttglädje han visar när de kommer hem från skolan är milsvid från den lite mer fjäskande hälsning han ger mig. Det märks att jag är flockledaren och att han verkligen vill visa det, men barnen är bara total glädje för honom. Likvärdiga buskompisar!
•