Denna "hippa" (säger man ens hipp nu för tiden) fyrabarnsmamma ägnar lördagkvällen åt att se en film (Jane Doe) och somna framför teven. Jane Doe är en knarkare i New York som åker till Atlantic City för att sluta knarka men knarkar ihjäl sig.

Fyrabransmamman; zzzzzzzzzzzzzz

Har fått hosta igen och är så förbannat trött.

Och så PMS på det.

Mer behövs inte för att sänka energierna till sovnivå.

Mollys rum står orört.

Det har gått troll i renoveringsfarten.

Allt står still.

Energin är slut.

Jag är slut.

Har varit på skejthallen i fem timmar och insupit skejtatmosfär.

Pommac fick följa och han kutade i ramperna så fort han fick chansen, men annars fick han sitta/ligga i vårt "fikarum" som består av en brummande kyl fylld med smaksatt vatten sponsrat av nyckelbryggeriet, ett skänkt köksbord, en skänkt skinnsoffa och en skänkt gungstol. Plus några stolar, en kaffebryggare och ett marmorsoffbord.

Skönt att vistas i en totally ostajlad miljö för ett tag.

Inget är valt, allt är bara andras avlagda grejor.

Rätt skönt.

Rätt befriande för en inredningsnörd...

Sinnena får vila.

Man fokuserar på annat.

På livet just där och då.

Jag är väldigt närvarande när jag sitter på skejthallen.

Kanske jag borde skänka bort allt vi äger och har och börja på nytt.

Då kanske energierna skulle återvända.

Eller så kanske det räcker att bli kvitt viruset.

Hörde om en som var trött i fem veckor efteråt.

Jag är snart den jag hörde om.

Trött. ZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ

Och hur är det nu? Får jag en timme mer eller mindre att sova på i natt? ÄR för trött för att tänka.

Klockan ställs i allafall fram vet jag. Trädgårdsmöbler fram på vår-liksom klockan. Det kan jag. Men blir det mer eller mindre? Öööh! Aj!!! (tänkte nu,  inte skönt), jag kom fram till att jag får sova mindre. Så nu skyndar jag mig i säng.

Tjoff!

PMS:en slog till mig som ett knytnävsslag.

Jag har sovit dåligt i natt eftersom Pommac velat bita i i sitt "sår" och tratten var totalt hopplös att ha på honom, så istället satte jag på honom en tubsocka som jag tejpade fast. Men innan jag kom på det höll Pommac och tratten mig vaken. Donk, Pommac ska gå ut genom dörren. Krasch, Pommac välte ner ett litet bord i vardagsrummet, gnäll, yl, Pommac kommer inte ner för trappen,för tratten fastnade i trappsteget och ajjjjj Pommac skulle pussa matte men körde in trattkanten rakt i mattes hals...Brutala uppvaknanden hela natten.

Så vid sex steg jag upp och satte på honom tubsockan. Eftesom jag inte somnade (lade mig) förrän halv två så var jag väldigt trött och tog en sovmorgon till nio. Äntligen var Pommac i ro också, efter att jag sagt "nej" typ tjugofem gånger när han försökte bita av sig socken. Nu verkar han acceptera den. När vi går ut sätter jag på en plastpåse.

MEN, när jag äntligen sov på soffan (min morgonlur) drömde jag oroligt om hur jag körde bil och tuschade i alla vägstolpar och backade på folk och körde som en kratta. Efter att ha kört uselt ett tag tvärnitade jag och storgrinade och sa till min man Jag VILL inte köra bil när jag har PMS. Jag KAAAN inte köra bil när jag har PMS buhuhuhuuhuhuhuhu och så grät jag floder!!!!!

När jag vaknade kände jag mig lite lättad men efter ett tag kom anspänningarna tillbaka.

När jag har PMS, och det har väl de flesta som följt min blogg ett tag sett att jag har rätt ofta, då är jag så otroligt mycket sämre rent motoriskt. Jag är sämre psykiskt också, men blir alltså påverkad fysiskt väldigt mycket. Syr som en kratta och kör sämre och fäller saker och tappar saker och spiller saker och bränner saker och hela livet blir för ett tag så segt och tungt som det bara kan bli ibland.

Idag är en sån dag.

Vilken tur då att jag ska sitta på skejthallen i fem timmar och bara göra ingenting. Vilken tur att jag inte ska skejta...

Det är bara att köra försiktigt och undvika alla vägstolpar...hehehe.

Ska också undvika min man eftersom hela hans uppsyn gör mig förbannad när jag har Pms. Stackars karl. Men allt han "klarar sig undan med" alla andra dagar får han slängt i synen denna dag...

Så ett hett tips till alla andra pms:are därute; undvik allt träigt och stolpigt. Mouhahahahha!

Har sett en film som heter "Min frus förste älskare". En svensk parentes. Men Marika Lagerkrantz var med och hon är en favorit. Alla rödhåriga skådisar blir lite favoriter eftersom jag identifierar mig med dem. Fånigt, jag vet, men ett faktum. Jag vet inte varför jag känner samhörighet med de rödhåriga. Det är väl det att vi hör till en slags minoritet men det är ju egentligen ytterst fånigt eftersom det inte har ett smack med hur vi ÄR att göra. Här har vi Anna Azcarate (Luleskådis)

Marika Lagerkrantz

Nicole Kidman

Julia Roberts

Susan Sarandon

Kirsten Dunst (bara rödhårig i spiderman tror jag???) 

Och hjälp mig nu, vad heter denna utmärkta komedienne??? Hon är så bra! 

Och rödhårig!  

Jag känner viss samhörighet med dessa bara för att de är rödhåriga. Kanske det att jag vet hur det är! Hur det är att vara uddafigur i ett gäng med ickerödhåriga. Man sticker ut. Kanske präglar det personligheten nånstans att känna den där "jag är udda" känslan. Äh, jag vet inte. Trötta tankar av en trött rödhårig, (med massa gråvita strån). Nu lägger jag ner. För jag har inget att säga! Förresten; både Nicole och Marika har blivit blonda på sistone. Vilka svikare va! Och Marilyn Monroe blev en evig blondin fast hon var rödhårig från början. Kanske är det roligare att vara blond...?