Har suttit i tjugo minuter i bilen och föröskt övertala dottern att gå in i skolan. Det var skidåkning idag. Ja, det är inte första gången, men idag var det som att bägaren var full för henne. Hon ville inte åka skidor-det är tråkigt! Jag brukar vara en alldeles för snäll och förstående mor många gånger så hon blev nog förvånad att jag inte föll för hennes tårar och argument. Hon kämpade tappert, försökte trixa mig och lura mig, allt för att slippa skidåkningen. Men framför allt tog hon till sina tårar som definitvit är ett starkt vapen. Jag faller nog 80 procent av gångerna för hennes tårar även om jag börjat genomskåda dem ibland. Det gäller att lära sig att se vilka tårar som är äkta...

Det kan låta hårt för er som inte har en flicka (eller pojke) som tar till dessa knep. Ilska, tjurighet eller låtsat vara sjuk för att slippa är ju så mycket lättare att hantera och /eller genomskåda. Tårarna tenderar ju att öka i styrka och bli äkta efter ett tag. Så jag har fått sitta i bilen och vara snäll och arg om vartannat men framför allt bestämd. Jag vann till slut om det nu kan kallas att vinna att föra in sin rödgråtna dotter till skolan. Hon accepterade. De flesta hade hunnit gå till skidspåret men huvudfröken var kvar och tog emot henne och jag var öppen och talade om vad förseningen handlade om. Och snälla fröken var så klok och kom med ett kompromissförslag, att dottern skulle få slippa de jobbiga uppförsbackarna och bara åka i raka spåret.

Nu ser jag bara hennes rödgråtna ögon framför mig och vill helst hämta hem henne och hålla henne i famnen men jag vet ju att det bästa för henne är att möta sina utmaningar och klara dem och växa av dem. Hon kommer hundra procent garanterat tycka att skidåkningen var kul idag. För det måste ha överstigit hennes låga förväntningar.  

Men då när hon tar till sina tårar då gäller det att vara bestämd. Det skulle vara så lätt att säga ja men du slipper!  Men det är inte att göra henne en tjänst.

 

Gry

18 mars 2008 09:35

Krokodiltårerna känner man igen, ja! Rätt av dig att låta henne få känna den sköna känslan att ha klarat av det hon gruvade sig för. Känns alltid bättre att ha gjort det än att komma undan...

//Gry

http://www.baragry.blogspot.com

 

Anitha

18 mars 2008 10:02

Ja, usch...ibland är den här föräldragrejen allt annat än kul. Men det är ju som du säger, man gör dem ingen tjänst genom att alltid låta dem slippa undan.

Nu är det jag själv som inte slipper undan. Träning nästa. Beach 2008 - here I come! ;-)

http://femman.bloggagratis.se

 

Mynta

18 mars 2008 10:28

Känner så VÄL igen situationen!
Snart femtonårige sonen vaknade en skolmorgon (efter en rätt sen datorspelskväll), och sa att han mådde dåligt. Ont i halsen (passade på att hosta ömkligt); han sa att han nog hade feber också...
Kände först: "Aaaa(tycka-synd-om-ljud), min lille vän -sjuk nu igen? Mamma ska pyssla om dig..." För att i nästa sekund drabbas av:
"Anej, försök inte! Nu ska du få känna på konsekvenserna av att lägga dig sent. Här är det minsann FEBER som gäller som enda gilitigt förfall!"
Varpå jag hämtade febertermometern och gav den till sonen. Ingen feber.
Sa att han fick vara så god att masa sig till skolan. Blev han sämre under dagen kunde han ju ringa. Han blängde småsurt på mig. Blev en frukost under tystnad. Jag stod på mig. (Vi har annars en mycket rak, öppen & ärlig relation; men här utnyttjade han faktiskt mitt veka modershjärta, kändes det som). Han kom hem efter en hel skoldag. Glad och trevlig igen. Tror vi båda lärde oss något där...

http://livetenligtmynta.bloggagratis.se

 

Kerstin

18 mars 2008 11:18

Hon kommer helt klart vara stolt över sig själv när hon kommer hem. Fråga henne ska du se! Och du kommer bli stolt över henne och dig själv, som stod på dig. Ingen curlignmamma här inte. :o)

Kerstin

http://kerstins.bloggagratis.se

 

Cissi

18 mars 2008 13:25

Hej du!
Ja visst kan det vara så ibland! Visst går man på det och nästa så är man benhård. Det är svårt det där.
Men jag tycker du gjorde rätt! Det är du som känner dina barn bäst! En härlig sida du har som jag återkommer till varje dag. Dålig på att gör inlägg. Men roligt att läsa! Man får sig ett skratt en tanke ställare eller bara ett rolit inlägg ifrån dig. Och dina alster som du visar upp. Finns inga ord! De är alla jättefina på sina sätt!
Må gott!

http://www.cissi-alltmellanhimmelochjord.blogspot.com

 

Tiina

18 mars 2008 15:31

Uschja... Hur gör man sen då när kroko-tårarna (eller var det riktiga?) handlar om att åka till pappa över helgen...? Bita ihop bara, och säga att det som inte tar livet av en stärker en!??! Knappast smart drag mot en 10-åring... Hur gick det sen då för tjejen din?

http://alandsskargard.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...