Nu när jag kan ladda hem bilder har jag lånat två bilder från Linda Wikströms hemsida, nämligen de två som är från mitt hem. Det är sååå snygga bilder! Trolleri liksom. För jag vet ju hur det såg ut på riktigt! (Haha!)

Detta är (var i september) 9-åringens rum. Nu är det 11-åringens...

Och så här såg vardagsrummet ut då. Inte nu!

Inget ser likadant ut särskilt länge hos oss. Men man känner säkert igen sig ändå...

Resten kommer i "Mama" i majnumret...som jag vet nu.

 Nu är jag väldigt tråkig, men det var så lämpligt tema eftersom jag gjort en laddningsstation just idag. Så jag visar den. Den kommer förmodligen att fyllas på eftersom. Och för att spara ström har jag satt alla laddare i en förgreningsdosa med av och på knapp så att jag kan slå av när det inte laddas. Sladdarna som går ner döljer jag bakom ett bakbord som står lutat så lämpligt precis under.

Vill du vara med i tisdagstema kan du gå in och kika här. 

Om det var apelsinerna, giraffen eller att maken reste bort får vara osagt, men nåt slags energiryck fick jag iallafall. Har hunnit massor senaste timmarna. Har bara två barn hemma, de två mellersta. Dottern åkte till kompis med buss direkt efter skolan och äldste sonen är ej hemma ännu. Han skulle in till stan för att köpa ett par skor med ett par kompisar. Premiär för honom! Att åka på stan med kompisarna här och att handla skor själv. Hurra! För båda!

Det är så underbart med alla kompisframsteg att jag har lust att dansa en piruett varje gång!

Dottern ringde när hon kom fram till kompisen och berättade att det gick bra att åka skidor! Hurra för det också! Det visste jag, men att hon själv känner det är ju dubbelbonus. Ett trappsteg på utvecklingsstegen!

Jag har äntligen fått till matplatsen som jag tror att jag vill ha den. Först nu, efter att ha bott här i ca 10 månader känns det som att jag hittat det ultimata sättet att utnyttja rummet. Det är många funktioner som ska klämmas in och helst ska det inte se övermöblerat ut.

Kökssoffan står med ryggen mot fönstret och så bordet rakt ut från det.

På vänster sida om bordet är nu datorhörnan, som faktiskt funkar bäst att ha i köket.

Barnen kan vara på datorn medan vi vuxna är i köket. Dessutom ser man ut genom fönstret där och ser vem som kommer till ytterdörren. Känns bra.

Till höger om bordet ser det ut så här:

Mitt gamla porslinsskåp står perfekt där som ett vackert blickfång. I slatten som blir till vänster har jag gjort en laddningsstation:

För alla mobiltelefoner, kamerabatterier, tandborstladdare osv. De sitter i en grenkontakt som man kan slå av med en strömbrytare så att man inte behöver dra ur dem efter varje laddning. Nu ska vi försöka samla mobilerna där! De två översta hyllorna är ännu tomma-härligt! På sidan om porslinsskåpen har jag satt ett annat skåp som hyser finglas, kaffekoppar, glöggmuggar, tårtfat och assietter osv. Och ovanpå alla kokböcker. De kanske får en hylla så småningom...Fast jag gillar att fylla tomma ytor för annars fylls de bara med annat skräp!

Den inbyggda hyllan hyser pennor, sudd, pennvässare och annat läxmaterial och även linsgrejor osv.

På motsatta sidan har jag ytterligarre möbler; inget less is more här tyvärr, nej varje yta utnyttjas maximalt:

Den blå hyllan är praktisk att samla alla papper som vandrar runt, betalda räkningar, kvitton, rabattkuponger, ritpapper, teckningar, telefonkatalog (som jag aldrig använder, det finns ju eniro.se) kortlekar, och diverse andra mysko prylar som inte har annan plats än korgar och lådor i denna hylla.

Ja varje kvm har jag använt upp.

Designduon Simon och Tomas skulle pika mig för de udda stolarna vi har runt bordet:

Ingen är den andre lik.

Men jag gillar det! Det är medvetet valt så! Det är de som inte fattat att det är snyggt! Ha!

Ja, nu blev det inredningsfrosseri! Och det är så kul att ha en blogg och kunna visa precis så många bilder man ha lust med!

Jiiiihaaa! Här är kasten tvära! Min giraff har kommit! Jag har inte tordats rulla ut den för jag är rädd att riva sönder den, benen ser så tunna ut, men tapeten den är skuren ur är bara sååååå snygg!!! Min är vit med små rosa blommor typiskt 70-tals mönster. Så här ser det ut i annan färg hos någon annan.

Jag älskar den!

Det är en så strålande bra idé!!! Den som kläckt den är så kreativ!!!!! De här djuren och träden och så vidare görs bara av gamla retrotapeter. Finns i Sverige på bland andra (?) Lollopard.

Men vill man ha många mönster och färger och silhouetter att välja på ska man gå in HÄR och titta! Inspiration så det visslar om det! Och man kan ju faktiskt med en vass skalpell göra sina egan tapetfigurer!!!

Nä, nu är jag trött på att vara så trött!

Känner mig så här mest hela tiden. Har till lunch ätit två apelsiner och ett äpple för att få mycket c-vitamin. Antar att det är solbrist i kombination med virus som däckat mig så här!

Jag som brukar vara pigg!

Särskilt när maken åker iväg. Då är det som att min lungor fylls med luft och jag får massor av energi.

Det låter kanske hemskt, men när han är hemma tynger det ner mig. På nåt sätt. Jag får inget gjort. Jag har ingen aning om varför, det bara är så. Jag tror att det beror på att jag levt med honom i tjugosju (!) år och han har till 95 procent av de åren jobbat eller pluggat och rest och varit borta väldigt mycket och så har jag inrättat mig efter honom (på typiskt kvinnors vis-omedvetet hoppas jag verkligen) och så har jag varit supereffektiv när han är utanför dörren. Nu efter flytten arbetar han mest hemifrån och det är som att jag inte får nåt gjort. Men då när han åker iväg på jobb några dagar får jag enorm energi!

Utom då idag.

Känner mig slut och trött och halsen värker igen och det msåte kanske till nån dunderkur för att bli pigg.  

Har suttit i tjugo minuter i bilen och föröskt övertala dottern att gå in i skolan. Det var skidåkning idag. Ja, det är inte första gången, men idag var det som att bägaren var full för henne. Hon ville inte åka skidor-det är tråkigt! Jag brukar vara en alldeles för snäll och förstående mor många gånger så hon blev nog förvånad att jag inte föll för hennes tårar och argument. Hon kämpade tappert, försökte trixa mig och lura mig, allt för att slippa skidåkningen. Men framför allt tog hon till sina tårar som definitvit är ett starkt vapen. Jag faller nog 80 procent av gångerna för hennes tårar även om jag börjat genomskåda dem ibland. Det gäller att lära sig att se vilka tårar som är äkta...

Det kan låta hårt för er som inte har en flicka (eller pojke) som tar till dessa knep. Ilska, tjurighet eller låtsat vara sjuk för att slippa är ju så mycket lättare att hantera och /eller genomskåda. Tårarna tenderar ju att öka i styrka och bli äkta efter ett tag. Så jag har fått sitta i bilen och vara snäll och arg om vartannat men framför allt bestämd. Jag vann till slut om det nu kan kallas att vinna att föra in sin rödgråtna dotter till skolan. Hon accepterade. De flesta hade hunnit gå till skidspåret men huvudfröken var kvar och tog emot henne och jag var öppen och talade om vad förseningen handlade om. Och snälla fröken var så klok och kom med ett kompromissförslag, att dottern skulle få slippa de jobbiga uppförsbackarna och bara åka i raka spåret.

Nu ser jag bara hennes rödgråtna ögon framför mig och vill helst hämta hem henne och hålla henne i famnen men jag vet ju att det bästa för henne är att möta sina utmaningar och klara dem och växa av dem. Hon kommer hundra procent garanterat tycka att skidåkningen var kul idag. För det måste ha överstigit hennes låga förväntningar.  

Men då när hon tar till sina tårar då gäller det att vara bestämd. Det skulle vara så lätt att säga ja men du slipper!  Men det är inte att göra henne en tjänst.