Charlotte Perelli vann. Jaha. Inte våran favorit. Dottern med kompis samt 9-årige storebrorsan höll på Bröderna Rongedahl. Jag vet inte vem jag höll på, Sanna Nielsen gav mycket känsla, Amy är så sprallig och söt och duktig och bröderna Rongedahl känns så diskomysiga, nån av dem tror jag.

Charlotte Perelli känns lite bitchig men det är ju lite den bild som media givit. En proffsig businesswoman, då framställs man sån i svensk media om man är kvinna, så jag ska ju inte gå på det nu utan tänka vad kul att en sån duktig kvinna vann. Hurra för henne! Det var hon värd. 

Sjuårstjejerna var jäääättetrötta innan festivalen tog slut så jag var tvungen att bädda soffan, men nu har de plötsligt piggnat och busar hejvilt. Ett känt fenomen, eller hur? Sista buset måste alltid ut.

11-åringen la sig klockan sju stackarn. Han var så trött. Är han inte bättre i morgon måste jag nog ringa jouren. Han har varit trött och slut och febrig och snorig och magsjukig och ont ihalsig ända sen i söndags. En vecka i morgon. Det börjar bli väl länge. Fast det kanske tar en vecka...? Själv piggnade jag ju lite fortare, men mammor är ju av ett annat virke som bekant.

Tänk vad melodifestivalen blivit stort! Det var ett smart drag av teve att låta folk rösta fram bästa låten. Plötsligt blev det intressant att vara med för fler än schlagersångare. Det är nog bara en tidsfråga innan juryröstningen försvinner och man låter tittarna bestämma helt. Det skulle desutom gå fortare. Man slipper det eviga rösträknandet som är sååå sövande.

Nu ska jag bloggra runt lite innan jag får sova. Lääängtar!

Det finns inget bättre än att få gå och sova och knosa ned sig under täcket. Ja snacka om tantvarning!

1: Tantmöbler.

2:Melodifestivalen. (Fast det är faktiskt min 7-åriga dotter som prompt måste se det!)

3: Sova hör till favoritsysselsättningarna...

Say no more. 

Tog en bild i dagsljus också så att man ser min nya tantlampa. NÄSTA sak som ska in i detta hus bör nog vara om inte ny så iallafall i nyare stil. Annars ser det snart ut som att en riktigt gammal tant bor här...

Kolla bara; tant soffa, tantlampa, tantpelarbord och tantskåp! Eller "tant" men gammalt iallafall. Allt jag faller för är gammalt. Det tilltalar till mig. 

Men det ligger så mycket leksaker, skateboards, innebandyklubbor överallt så det är nog ingen som tar miste...ändå.

Men som sagt, det kanske är dags för nån mer modern grej snart.

Vår hall är jag jättesugen på att piffa upp lite. (Ja!!! När jag är klar med dotterns rum!!!!Jag vet!) Jag vill ha massor av färg. Glada ljusa välkomnande färger. Typ så här:

Vardagsrummet är ju inte heller helt fel...

Bilder från ett danskt hem. Jag tror om jag inte minns fel att det är de som äger Rice (den underbara inredningsfirman i Dk) som bor där, men jag är inte säker.  

Ååå, vad det är härligt att blunda och drömma sig bort från sitt eget stök ett tag. När jag läser inredningstidningar så verkar det alltid som att det renoverats stenhårt i flera år. De sliter hårt och får kanonfint. Här slits det ingenting. Och blir aldrig kanonfint känns det som. Men det är okej! Det är halvfint och vi tar det lugnt och det känns väldigt bra! 

Skönt att inte ha så mycket begär nån gång!

Skönt att vara nöjd. 

Förlåt om jag tjatar om min hälsostatus men jag måste bara säga att i morse när jag vaknade hade det halsonda försvunnit!!!! Jippie!

Trodde ett tag att det var pennicillinläge. Nice!

Mår prima! Underbart!

Morgonstatus:

11-åringen öser på elgitarren, 7-åringen ritar och skriver en serie, 9-åringen äter köpesköttbullar (måste väl vara perfekt frukost enligt GI-metoden iallafall), 13-åringen sover GARANTERAT, och 45-åringen (den andre i huset) sover också, eller jag tror att han ligger i ett slags halvslummer med tanke på elgitarren...

Pommac han traskar hoppfullt mellan köttbullsfatet och matte vid datorn. Han vet att det är promenad på gång och det är nästan så att promenaden vinner över kötbullarna. Så om jag bara reser mig nu kommer han att ta ett glädjeskutt som betyder; ääääntligen!

Så nu reser jag mig. Pommac-jag kommer nu!