Levande solgul maskros

12 mars 2008 07:02

Skolan är inte som då vi var små, idag så ska man räkna nästan tiotal osv men finns det något som heter tiotal, är det tiotal så är det annars så är det inte det.

Det är ungefär som om jag skulle gå på affären och säga att jag har 8kr men det är ästan 10, tror inte det skulle fungera *Ler*

Jag brukar få ringa till skolan för att jag förstår inte ibland eller så får barnen ta med sig läxan tillbaka och säga att lärarna får hjälpa till...

Önskar en bra dag

Mynta

12 mars 2008 07:48

Tycker det låter jobbigt för eleverna att bara ha katederundervisning hela tiden. Tänker på alla dem som alltid har myror i byxorna. Sedan tycker ju jag att man liksom alltid måste få prova det man fått föreläst för sig SJÄLV först. Först DÅ blir det tal om inlärning och EGEN kunskap. När man gjort om lärarens ord till sitt eget. Jag tycker eget arbete helt klart ska ingå på lektionerna i skolan.
Sedan är det ju så, att det finns säkert lika många undervisningsmetoder som det finns lärare i skolan...var och en är frälst på sitt.
Intressant artikel från Lucia. Tungt namn som stod insändare...
"Pojkar ligger 18-24 månader efter flickor i den biologiska utvecklingen får i dag första betyget mitt i flammande pubertet. En period i livet då dom måste ha mössa på sig för att hålla ihop tankarna. Innan de kommit ur puberteten har de fått sina första slutbetyg i gymnasiet. De har aldrig fått lära sig vad återkoppling är utan blandar ihop det med bestraffning. Självklart blir betygen illa omtyckta då. Antipluggkulturen frodas."

-Klockrent!!

Susanne

12 mars 2008 07:54

man är utesluten så länge det inte fins problem! morr men har lärt mig en viktig sak ingen slåss för ditt barn det får du göra själv! så ska man få något ändrat får man vässa armbågarna rejält! och matte ja visst ska man nöta( räkna på papper) in det bevisligen får man in mera som stannar,,hm förstår att du funderar!

Charlotte

12 mars 2008 08:46

Det är en intressant artikel om skolan. Om vi får lärare som inte kan undervisa i läsning hur ska då barnen lära sig läsa? Eller matteläraren som lämnade barnen vind för våg i klassrummet för han hade viktigare saker att ta hand om (sitt eget missbruk) som förstörde ett helt läsår för de svaga eleverna. Skolan gör mig upprörd! Det jag sett och ser är inte alltid bra, inte i mina ögon. Visst jag är medveten om att skolan inte är som när jag gick, men jag tror jag hade det bättre kunskapsmässigt vi fick lära oss mer och vi kunde läsa. Jag har vikarierat i en skola och jag mitt första intryck när jag såg 5:e klassare skriva var hur mycket sämre de stavar idag än på min tid. Vad beror det på? När ingen rättar stavfelen hur ska barnen lära sig då? Jag har varit rätt aktiv med mina barn i skolan, men att alltid slås för sin rätt till stödundervisning för den ena i matte och den andra i svenska utan att lyckas då är åtminstone jag benägen att ge upp. Betygsystemet ska vi inte prata om, min son med dyslexi har skrivit en artikel om det som han kallar "Skolans patetiska betygsystem", den är bra! Om man ska ha betyg i skolan ska det ges från tidig ålder och betygskriterierna måste bli entydiga så att alla förstår. Nu är det bara flum tycker jag. Nej, hua nu ska jag inte svamla vidare för det gör ingen lyckligare. Önskar dig en trevlig dag!

Gry

12 mars 2008 09:24

Låer inget bra det där.... Bra inlägg och viktiga frågor! Läste artikeln och det är klart tänkvärdt. För mig är det öppenbart att man måste blanda katederundervisning med egna uppgifter, sk pluggande. Jag är övertygad att du lär genom att själv göra och det måste beredas tid för eget arbete i skolan. Att man inte heller tar hänsyn till de olika åldersstegens förmåga är oerhört synd. När kunskapen finns känns det meninslöst att ignorera den.

Är säker på att det finns otaliga åsikter och riktningar inom temat. Själv har jag läst försa året på lärarhögskolan men känner mig inte fackmässigt kompetent för att kunna föreslå en bra lösning. Men helt klart måste det finnas en gemensam linje för hur skolan ska vidreutvecklas för att vi inte ska halka efter övriga länder!

Jag kom egentligen inom för att fråga hur det går med dotterns rum. Har du arbetsbilder att lägga ut som bevis på att det faktiskt händer någonting, eller är det fortfarande bara ett projekt på en bit papper, ha,ha..... Du BAD om det, fniss..

Tycker det verkar vara en fin arbetsdag idag ;-)

Kram Gry

Ina

17 mars 2008 09:44

Intressant det där om matte.
Själv gick jag ju i skolan på 80 och 90-talet då det var precis sådär: räkna, räkna, räkna, hela tiden. Jag räknade sakta och kände mig urusel i matte. Att vara duktig i matte mättes helt klart i hur långt i matteboken man hade hunnit. Jag kämpade mig blå för att komma någonstans. Idag vet jag att jag inte är "dålig" i matte. Jag har jäkligt bra logisk förmåga, men sättet att bara sitta och nöta fungerar inte på mig. Men det betyder inte att jag är dålig i matte.

Det här fick jag bekräftat häromdagen när vi på min sons skola hade Mattekväll med en jätteintressant föreläsning av Monica Johansson som är doktor i matematik och lärande och som i Luleå kommun arbetar med projektet "Lyfta matematiken", (går att läsa om på luleå kommuns hemsida, skriv in sökord: lyfta matematiken), och utbildar mattepiloter i skolorna som skall se till att eleverna börjar intressera sig för matte igen.

Hursomhelst, det hon sa var bland annat att sättet vi lärde oss matte på där alla satt och bara räknade och nötte tal efter tal inte alls var särskilt bra eftersom det inte ökade förståelsen för matte, och att alla elever är olika. Vissa klarar av att lära sig matte så, men många gör det inte. Och tydligen så var det väldigt många elever som till och med i åttan fortfarande inte visste vad de skulle ha för nytta av matte i livet!
Hon tyckte att det viktiga var att man får eleverna att förstå hur man använder matte varje dag i livet och att matte är mer än att bara räkna i en bok.
Tydligen är det viktigt att verklighetsförankra matte hos eleverna så att de förstår i vilka sammanhang de kan använda matte och varför matte behövs. Om man använder matte praktiskt i situationer som angår de själva, så ser de en mening med matematiken, istället för att bara nöta i böcker. Ett bra sätt är tydligen att göra just så som du beskrev, att tillsammans ta sig an matteproblem på tavlan istället för att eleverna själva skall räkna fort, fort och läraren skall försöka hinna runt till alla och förklara om och om igen till de som inte förstår.
Det var väldigt intressant!

Persilja

17 mars 2008 09:56

Ina: Mycket intressant!!! Det gör ju att jag kan omvärdera min oro lite. Sonen verkar ju tillgodogöra sig matten! Intressant verkligen. Måste googla på henne Monica. Tack för kloka tankar!