Efter utvecklingsamtalet på morgonen är sonens omdömen: smart och lat. (Med mina ord-läraren sa inte så!) Så latheten måste vi jobba på.

Har fått många inspirerande kommentarer angående läxtaktik. Tack!

Nu är det i verkligheten som jag måste agera och entusiasmera.

Önskar ibland att jag var mer mammatypen som slog näven i bordet och sa "Sitt och jobba i en timme!" Men jag är nu den diskuterande typen som lyssnar och uppmuntrar och respekterar och det är kanske vackert tänkt och låter bra men ack så mycket jobbigare för mig. Det utnyttjas ju verkligen. Fast det ingår liksom i spelet. Jag har naturligtvis en gräns jag också där jag slår näven i bordet men dit har jag definitivt inte kommit ännu. Jag kan ju inte bråka om att han ska sitta och göra läxor när han alltid spikar läxförhören. Det är ju löjlligt. Det är bara det att jag har lite framförhållning. Jag talar om läxläsning i förväg, tills jobbiga åttan kör igång då de plötsligt får massa läxor. Han måste vara mentalt förberedd. Och jag också. Så jag fixar skrivbord och lugn och pennor och sudd och mysigt. Sen får studierna komma succesivt.

Är ruggigt inspirerad. Skulle vilja ha tiden att skapa hela tiden. Dottern och jag satt och spånade väskor igår, på papper för första gången och vilka kuliga idéer vi kläckte. Hennes var kanonbra! Det bor en designer i henne!

Nu skulle jag vilja sitta vid maskinen konstant. Hallå LIV kan du sluta snurra lite så jag får arbetsro!!!

Tänk att ha ett gäng sömmerskor som satt och förverkligade mina idéer! Hoho! Persilja drömmer sig bort!

Jag har börjat titta på folks väskor och ojojoj vad tråkiga väskor alla har. Svarta, beiga, bruna eller grå. Skinn, eller låtsasskinn. Ingen färg, inget mönster! Jag vill byta ut alla människors väskor!

Men jag hinner ju inte sy!

Och jag måste ju sälja mer! Annars bygger jag ju bara högar!

Dilemma. Måste nå ut till fler!

 

Gry

11 mars 2008 12:19

Känns som jag måste supa in alla goda förslag du fått. Vet att jag lätt kan hamna i samma sits med min äldsta son, de verkar rätt så lika....Sen har han ju problemet med vikarien. Hon säger att barnen inte får prata utan att räcka upp handen (förståeligt). När de räcker upp handen så får de inte tjata. De får aldrig säga någonting, och hon frågar aldrig vad de tycker och så. Undrar vad hon vill med detta beteendet. Jag har sagt till sonen att om han tycker det är ett stort problem, så kan jag snacka med henne. Inte lätt att vara barn heller när läraren vägrar låta barnen komma till tals. Jag gillar inte uppkäftiga barn, men de ska inte heller läras att sitta tysta som mus och inte ha någon åsikt eller få komma med förslag (som kan vara jättebra) till konfliktlösning mm. Jag tror att regler och överenskommelser som barn själva har fått vara med att ta fram är mera hållbara i längden.

Lat och smart, fniss...Ja, jag förstår precis!

Kram Gry

http://www.baragry.blogspot.com

 

Mynta

11 mars 2008 12:34

Grattis!
Inte konstigt att så många vill in hit och läsa och kolla - det händer alltid något här!
Du lyckas alltid fånga in något som engagerar, vare sig det gäller familj, städning, tyger, pms... ;)
En "Må Bra-blogg", helt enkelt - även om det handlar om tunga ämnen ibland.

Fick en tanke ang dina väskor; Designtorget.
Hur gör man för att få in sina produkter där?
Hade det varit något? Du ville ju nå fler...

http://livetenligtmynta.bloggagratis.se

 

Charlotte

11 mars 2008 12:58

Om du hade varit rik så du kunde anställa mig hade jag mer än gärna ställt upp att sy!! Jag som bara går omkring och skrotar och inte blir man rik på stickat heller... tror inte det finns en människa som skulle vilja ha vantar i VITT MED GLITTER, ROSA OCH LILA!

Vad härligt att kunna sitta med sin dotter och spåna fram väskor, det är det jag saknar. Fast hade jag haft en dotter är jag helt övertygad om att hon hade varit mer intresserad av bilar.

http://charlottas.bloggagratis.se

 

pillris

11 mars 2008 21:19

Din blogg är ju så full av liv och det händer hela tiden saker, du bjuder på glädje och sorg och framför allt den värdefulla vardagen.
Och en massa inspiration!

Appropå handväskor.
JA min väska är skittråkig och jätteful.
Jag bara väntar på att MIN väska ska finnas där på persiljas verkstad.
Det finns en en där i blått/grönt merimekko tyg som jag älskar, men den är lite för liten.
Men jag misströstar inte, snart dyker den nog upp:)

http://pillris.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HÄR finns jag nu!   Om ni vill komma i kontakt med mig under min SkönaHem period går det bra att mejla på persiljekvist@gmail.com   Jag vet att det känns konstigt med den nya bloggen, men ni måste orka vänja om er! Tänk på mig som måste skriva och v...

Vet ni, mina kära läsare, att nu är det mitt sista inlägg här på denna blogg. Jag ska nämligen flytta!!!   I våras fick jag frågan om jag ville prova blogga hos Sköna Hem och frågan kom precis när jag hade en inspirationssvacka så jag tackade ja på ...

Idag blir det en bildkavalkad. Mitt bildsinne är starkare vissa dagar. Jag går med en bildblick och tittar på mitt liv. Ser vackra vyer överallt. Totalt pmsfri så att säga. Allt är vackert, till och med stök... En underbar sjuka!    Tvätt som inte s...

Jag har syhörna i vardagsrummet, nu igen. Jag har valsat runt i hela huset för att åter landa ungefär där jag började som nyinflyttad. Nu ska jag försöka bli kvar där. Åtminstone tills vi renoverar vardagsrummet. Det är verkligen konstigt hur man ka...

Nu kan man se min Man på bild. Hämta förstoringsglaset Tant Grön. Och Grattis på FÖDELSEDAGEN! (Kanske var det igår, men i efterskott i så fall.)   ...