Visst är det dags att TV4:s Bygglov åker mera norrut!

Jag har skrivit och bett dem komma! De är hjärtligt välkomna!

De kan få fixa vårt vardagsrum (ta fram gammalt golv,, gammalt tak och gamla väggmålningar från 1800 som ska finnas där under nånstans. Vårt opraktiska hopkokskök får de gärna ta sig an eller så kan de få trolla fram en tvättstuga, eller kanske fixa vårt stora vindsrum som känns omöjligt att få mysigt.

Här en bild från i våras då det var nymålat i nyansen Vildros. Nu har 9-årige sonen tagit över rummet och 11-årigen bor nere. Det ser liiite roligare ut idag, mer bebott liksom men jag hade ingen färskare bild. Nu har önskemål om ett nytt rumsbyte kommit på tal. 11-åringen vill tillbaka hit-till rosa rummet uppe och det är okej för 9-åringen som trivdes nere och bara bytte för 11-åringens övertalningsförmåga. Sen vill 11-åringen fortsätta dela rum med mig (gullevännnen!) så han vill alltså att jag flyttar upp min syateljé dit. Verkar det tjorvigt?

Jag har iallafall lovat så nu ska jag återigen påbörja operation flyttning. Framöver. Jag gillar idén för jag kan ha mitt sybord precis vid ett fönster med utsikt mot vår lilla väg så jag kan se alla som kommer och går. Då mår jag gott när jag kan ha koll.

Men hallå! Någon som minns att jag håller på att renovera dotterns rum. Det har stått stilla i typ en vecka. Jag har spacklat väggarna. målat skåp men sen skulle jag baxa ut två garderober och de var alldeles för tunga och jag skulle ha bärhjälp och så lämnade jag rummet, stängde dörren och vips var rummet borta ur mitt medvetande. Dottern huserar med sina saker uppe i 11-åringens våningssäng och älskar liveti "kojan". Så hon tjatar inte. Men jag borde snart få ett ryck. Har en liten deadline då jag har tjejfest den 26:e och gärna vill visa hur fint hennes rum ska bli. Det är bra att ha nån sån där showoff tidpunkt att sikta på.

Det är inget måste men det känns skoj.

Kan ni inte tjata lite om det där rummet?

Jag har sytt en väska till idag. Vårdat sjuka barn. 11-åringens feber blossade upp och förkylningen blev en magsjuka. Dottern går till skolan imorgon, hon har varit feberfri hela dan och pigg som en mört.

Och NU kom jag på att 13-åringen ska ha pulkor och skidor i morgon på utedagen. Suck! Har bett honom fixa det hela dan. Nu är det mörkt och ingen orkar.

Så det blir en sån morgon i morgon...

Lika bra att sova nu då så att det inte blir värre av att jag är så trött att jag bara står och dumstirrar in i kaffebryggareni flera minuter. Har ni hittat er själva så nån gång?

Mig händer det titt som tätt. Jag är såååå morgontrött. Tvingar mig upp (efter en halvtimmes snoozning), ramlar nästan nerför trappen, dumstirrar in i skåp, väggar eller kaffebryggarre medan sekunderna tickar iväg.

Borde finnas nån slags dryck eller nåt som kunde slå igång hjärnan precis som man slår igång kaffebryggaren eller tänder lampan...

Jag fegar inte ur!

Även om temat var ytterst illa valt för mig. Varför inte "sängar" (har en massa renbäddade) eller "sladdhärvor". Hade passat mycket bättre.

Jag vill egentligen inte visa vårt badrum/tvättstuga/tvättkorg.

Men jag är ingen chicken! Varsågoda:

Tur att inte bloggagratis har klickbara bilder! På den här lilla bilden kan ni inte se hur smutsigt det är! Vi har precis duschat Pommac när denna bild togs, så en massa vatten på golvet finnes också. Högar med tvätt-allmänt stök.

Vårt badrum är inte vackert. Men det var nyrenoverat när vi flyttade in så det är ju inte det första vi kastar oss över. Nej, våtmattorna på väggarna fyller sitt syfte. Jisses vi HAR ju i allafall ett badrum! Jag känner mig bortskämd som "skäms" över det! Skärpning!

Men stöket. Det skulle jag ju kunna photoshoppa bort. Om jag kunnat photoshop vill säga. Nu kan jag inte det så här är den osminkade sanningen. En sexpersoners familjs badrum en tisdag eftermiddag, i mars 2008 i Sverige.

Det enda fina är mina gamla gardiner från 40-talet och blomkorgen från indiska som är till för de långa i familjen. Än så länge bara äldste sonen och fyrabarnspappan. Så småningom kommer fler att nå upp. Dock ej jag...

Åååå! alla ni som gillar Pippi Långstrump måste gå in här!

Klicka på Ava längst upp i vänstra hörnet. Tack Anne för tipset!

Jag spräckte 500vallen igår. Fascinerande!!!

Jag började blogga för drygt ett år sen och hade en liten men trogen läsarskara. Flera av er hänger med än, det vet jag, för jag hänger hos er också och det är jätteskoj! Men att det är så många som kommer hit till mig och läser idag är tokgalet roligt! 

JAG; en 45-årig fyrabarnsmorsa, utan eget liv (haha) med tvätt och disk och barnrelaterade tankar på agendan och ett väldigt händelselöst liv utan större utsvävningar, vad är det som gör att ni vill hälsa på här? Kanske är det en tröst att gå in hit och se och tänka, "ja fy sjutton, jag har det iallafall roligare än hon!" Eller så är det att jag trots mitt till ytan trista liv har ganska kul varje dag. Jag lever det lilla livet och trivs med det. Och trivs inte med det vissa dagar. Kanske är det att jag skriver lite som det är. Jag romantiserar inte min vardag.

Ja, jag kan bara gissa. Nu fiskar jag inte beröm här även om det verkar så! Jag bara förundras och gläds på samma gång!

Det är iallafall fascinerande och jag skulle hemskt gärna få ett gruppfoto på er 500 som var in igår! Tänk! Vad coolt!

Sen tror jag det är så att när man börjar ha så här många besök då får man mycket gratis. (Masshysteri eller flockbeteende som jag ju egenligen ogillar.) Fok går kanske in på Bloggagratislistan och hittar mig på (idag) andra plats över "populäraste bloggarna" och då går man in av nyfikenhet. 

Det här med läsarsiffror är ju egenligen stressande. Så länge de ökar är det kul, men när de plötsligt dalar. Då blir man ju knäckt och tänker nu skriver jag dåligt eller tråkigt och så vidare. Och vad har det för betydelse egentligen??? Alltså EGENTLIGEN.

Tänk om man fick en krona per besökare...DÅ skulle det ha stor betydelse! 

Efter utvecklingsamtalet på morgonen är sonens omdömen: smart och lat. (Med mina ord-läraren sa inte så!) Så latheten måste vi jobba på.

Har fått många inspirerande kommentarer angående läxtaktik. Tack!

Nu är det i verkligheten som jag måste agera och entusiasmera.

Önskar ibland att jag var mer mammatypen som slog näven i bordet och sa "Sitt och jobba i en timme!" Men jag är nu den diskuterande typen som lyssnar och uppmuntrar och respekterar och det är kanske vackert tänkt och låter bra men ack så mycket jobbigare för mig. Det utnyttjas ju verkligen. Fast det ingår liksom i spelet. Jag har naturligtvis en gräns jag också där jag slår näven i bordet men dit har jag definitivt inte kommit ännu. Jag kan ju inte bråka om att han ska sitta och göra läxor när han alltid spikar läxförhören. Det är ju löjlligt. Det är bara det att jag har lite framförhållning. Jag talar om läxläsning i förväg, tills jobbiga åttan kör igång då de plötsligt får massa läxor. Han måste vara mentalt förberedd. Och jag också. Så jag fixar skrivbord och lugn och pennor och sudd och mysigt. Sen får studierna komma succesivt.

Är ruggigt inspirerad. Skulle vilja ha tiden att skapa hela tiden. Dottern och jag satt och spånade väskor igår, på papper för första gången och vilka kuliga idéer vi kläckte. Hennes var kanonbra! Det bor en designer i henne!

Nu skulle jag vilja sitta vid maskinen konstant. Hallå LIV kan du sluta snurra lite så jag får arbetsro!!!

Tänk att ha ett gäng sömmerskor som satt och förverkligade mina idéer! Hoho! Persilja drömmer sig bort!

Jag har börjat titta på folks väskor och ojojoj vad tråkiga väskor alla har. Svarta, beiga, bruna eller grå. Skinn, eller låtsasskinn. Ingen färg, inget mönster! Jag vill byta ut alla människors väskor!

Men jag hinner ju inte sy!

Och jag måste ju sälja mer! Annars bygger jag ju bara högar!

Dilemma. Måste nå ut till fler!