Har vaknat till en tredje dag med dunkande huvudvärk. Det blir så ibland. En icke omhändertagen huvudvärk vägrar lämna kroppen. Det straffar sig att inte lyssna på signalerna. Hade jag tagit lördagens dunk på allvar och lagt mig och tagit det lugnt och låtit tabletterna göra sitt hade jag förmodligen sluppit detta. Nu har jag så ont att jag inte kan ha håret uppsatt och det är sååå irriterande. Aj! säger jag bara. Nu hjälper inga tabletter i världen. Nu ska den liksom värka ut. Jag känner min kropp. Sex timmar i bullerskatehallen gjorde väl inte någon större nytta heller...
Idag är två barn hemma. De två andra. Det är skiftbyte.. De två som var hemma senast är nu friska och i skolan.
Mina tankar cirkulerar mycket nu kring min 13-åring som jag måste inspirera att börja läsa läxor. Han har i alla sina år på skolan kunnat glida omkring och klara sig på sin allmänbildning. Han har alltid legat bra till i skolan trots att han aldrig lyft en läxbok. Jag har sett mellan fingrarna och inte kunnat säga så mycket eftersom han alltid fått goda vitsord. Men jag har ju insett att han inte kan glida runt hur länge som helst. Nu börjar vi närma oss det läget där han måste börja plugga.
Hans utvecklingsamtal i morgon kommer att handla om detta. Jag vet. Har fått rapporter från lärarteamen. Han glimmar till ibland, det finns där, han äer smart men lat och har börjat halka efter på grund av sin övertro på sin tidigare förmåga att leva på sitt "försprång". Så nu gäller det att entusiasmera honom att ta tag i studierna. Få honom att tycka att det är värt det. Jag hoppas jag ska slippa ta till hot om indragningar av nöjen...
Helst ska det kännas frivilligt. För jag ooooorkar inte få en till att tjata på om läxor. Det räcker med de två jag redan har. En av dem, dottern i ettan, kastar upp böckerna så fort hon har läxa, för FRÖÖÖÖKEN har sagt att den ska göras och FRÖKEN vill man ju göra till lags! (Ååå, vad det är underbart när de har fröken som idol!)
De andra två i trean och i femman får jag tjata och gnata och påminna och de säger "sen-jag ska bara" och så måste jag bevaka att den verkligen blir gjord och jag som redan är glömsk får ytterligare nåt som jag glömmer och så är det plötsligt upp till mig om de gjort läxan. Sååå jobbigt. Jag vägrar att behöva axla det ansvaret för min 13-åring också. Han måste inse att läxorna är hans område och nu ska jag alltså försöka göra det till nåt trevligt för honom.
Jag tänkte börja med att göra hans atombombade skrivbord mindre krigsdrabbat och göra fint och kanske bjuda honom på en god milkshake eller nåt när det är dags...
Visst låter det som en bra metod?
Så nu ska jag försöka ignorera det där dunket på min övervåning och ta mig upp i husetsövervåning för att göra det där stöket mysigt. Det är ingen idé att sätta sig vid nån symaskin när jag har så här i huvudet. Det blir inte bra då. Vem vill köpa en huvudvärksväska, jag bara frågar!? ;D
Gry
10 mars 2008 09:51
Känner ju igen mig, som vanligt.....Fast du känner nog inte igen mig, fniss.....Ser du? Jag har skapat en ny blogg på Bloggagratis! Tänkte den skulle få leva lite paralellt med min slutna. Jag opererar in disguise, ha,ha...
Kika in ;-)
Kram Edith....
http://www.skrivkramp.bloggagratis.se
synne
10 mars 2008 09:51
Det där med läxor ät inte lätt. Har inga egna barn så just det problemet slipper vi hemma. Men har en stackars vännina som sliter ordentligt.Där kan hos sitta frammåt tolvsnåret med en obstinat pojke på 11 år som vägrar göra läxan. Han kallar sin mor för allt otrevligt du kan tänka dig. Det värsta är att hon får ingen hjälp någonstans. Hon är knäckt. Det märker ju pojken och då blir hans betende ennu värre.
Så ta tjuren vid hornen på en gång. Tala klart och tydligt om för sonen vad som gäller.Läxa först, sen allt skoj. Ska väl egentligen inget säga i och med att man inte har barn själv, för det är inte så lätt.
Hur du än gör så lycka till.
Kram Synne:D
http://nabolandet.blogspot.com
maloppa
10 mars 2008 11:04
Ja det är inte lätt. Min stora son är ruggigt smart, har nog aldrig läst på en glosa men alltid haft alla rätt. Jag var iofs likadan när det gäller språk men sedan slutar likheterna...
Båda mina barn har blivit intutade att läxor, det är inget val, det måste man göra vare sig man vill eller inte och det har aldrig varit några problem med min store. Lilleman däremot, han har inte en aaaaaning om att han har läxor, trots att han har samma varje vecka. När vi kan komma överens om att han verkligen har läxa brukar det inte vara ngt problem att få den utförd.
Makens största kvalar nog in i en egen kategori, jag har knappt sett en läxbok sedan han slutade nian, har man inga läxor på gymnasiet??? Han har stora koncentrationssvårigheter vilket gör att han kan fokusera på ett mattetal i en minut sedan är något annat mer intressant. Vi har äntligen fått hjälp för detta och blir tagna på allvar. Hoppas det hjälper innan gymnasiet är slut...
Läste i en tidning att det var ett par som inte ville att barnen skulle ha sina läxplatser i sovrummet av den anledningen att vi vuxna inte "arbetar" i sovrummet. Tyckte det var lite intressant, har hört det i vuxenperspektiv dvs att ha sovrummet som sovrum men aldrig tänkt på det i barnperspektiv. Kanske ligger något i det? Mina barn gör läxorna på rummet... Själv tyckte jag det var mycket mysigare att sitta i köket, hemmets medelpunkkt och göra läxorna. Sedan är ju frågan om barnet kan koncentrera sig där...
Ett "kryssa i schema" till barnen där de får kryssa i när de gjort läxorna kanske kan få dem att vilja göra läxorna, kanske är lite skämmigt att bara ha blanka rutor när småsyskonen har fullt med kryss? Bara en tanke. Hoppas det löser sig och krya på dig!
http://maloppas.tradgardsblogg.se
Liz
10 mars 2008 11:11
Inte kul att hålla på att piska bakom ungarna vad gäller läxläsning. Vi har det ganska bekvämt emellanåt eftersom friskolan han går på har arbetspass som är avsedda för läxläsning. Deras filosofi är att vi som vuxna vill inte ta med oss jobbet hem, så därför ska inte barnen behöva göra det heller, om de sköter läxorna på skolan och de inte behöver träna extra på något så innebär det att de har en relativt läxfri vecka. Sen "undervisar" dom i studieteknik så de ska ha "kött" på benen då de kommer till gymnasiet. Men det är inte kul att hela kvällar ska gå ut på att tjata om läxor. Man får nog tyvärr vara ganska hård på att säga läxor först, datorn sen (eller vad det nu kan tänkas vara). //Liz
http://www.metroblogen.se/lizwennberg
ugglan
10 mars 2008 13:22
Åh, vilket bra initiativ av dig att fixa hans läxhörna och sedan bjuda på milkshake vid läxläsningen...
Mina barn vill alltid sitta i köket och plugga(men de är 9 och 11 år). Själv hatade jag att sitta på mitt rum när jag gjorde läxorna.... Jag ville ha sällskap. Det är ju för och nackdelar att sitta i köket. En del koncentrerar sig faktiskt bättre med lite ljud och rörelse runt sig....
Lycka till och hoppas att du kryar på dig snart.... Kram Ugglan
http://ugglan.bloggagratis.se
Anitha
10 mars 2008 14:10
Det han behöver är inspiration. Vad drömmer han om? Vad vill han bli när han blir stor? Det är enklare att ta sig nånvart om man planerar att åka dit, är min filosofi. Men för att nå målet måste man arbeta medvetet och ibland hårt. Erbjud en belöning som smäller högt de gånger hans inspiration tryter, som får honom att orka. Nånting i slutet av terminen eller skolåret. Kanske en resa nånstans, eller en konsert han vill gå på? Lär honom att han kan bli allt vad han vill, och att det enda som hindrar honom är han själv...
Lycka till! :-)
http://femman.bloggagratis.se
Fyrabarnsmamma
10 mars 2008 14:52
tja, vi sa till barnen att dom läser inte läxor för oss föräldrar, utan för sej själva, för att ha större möjlighet att välja själva (istället för att göra något de inte vill).
Idag har alla kommit in på det program och utbildning de själva valt.
http://hannelesparadis.blogspot.com
Persilja
10 mars 2008 15:01
Synne: jo, det låter kanske lätt och det är kanske lätt om man är en strukturerad familj men vi är lite hipp som happ och har inte så mycket rutiner och det brukar funka för oss så att införa nåt slags disciplinprogram i denna familj funkar inte eftersom vi glömmer bort det ;D---
Liz; Ja, det är faktiskt himla bra när det funkar så!!!!!!!!!!
Ugglan: De andra tre gör sina läxor i köket där vi har alla pennor och sudd och linjaler och så, men de är ju yngre och 13-åringen har mycket svårare att få nåt gjort i rörigt så för honom blir det nog bäst att sitta i sitt rum. Det är dock ett genomgångsrum och utan dörr så han är liksom mitt i smeten ändå...
Anitha: Ja, morötter är väl bra, men eftersom jag själv verkligen inte är någon planerande person är det lite svårt att visa den vägen. Jag anser att man inte har en aning om vad man vill när man är stor, vid tretton års ålder. Okej, en del har ju mål och siktar dit, men de flesta ändrar sig på vägen. Men det är klart nåt nära delmål är ju bra...
Hannele: Ja, det är ju rätt självklart. Men jag tror ju inte det är några mirakelord för honom tyvärr. Det är ju sånt han hört redan en miljon gånger. Det vet han. Och han anser att han klarar sig bra ändå. Men det har ju inte börjat gå dåligt ännu, så kanske det löser sig automatiskt när han börjar missa prov och så. Så jag kanske inte ska bry mig så mycket...
Mynta
10 mars 2008 15:58
Tycker din egen idé med röjning och allmänn piffning av hans eget skrivbord lät alldeles utmärkt. Härligt att sätta sig vid ett inspirerande skrivbord - står där sedan dessutom en milkshake och väntar, så försämrar det väl heller inte precis saken...
http://livetenligtmynta.bloggagratis.se
Mynta
10 mars 2008 17:07
Blev plötsligt lite fnissig när jag började tänka på hur en huvudvärksväska EGENTLIGEN hade kunnat se ut...fick liksom upp en massa inre bilder - den ena värre än den andra!! ;)
Skämt åsido; hoppas du är på bättringsvägen!
http://livetenligtmynta.bloggagratis.se
Kaffeflickan
10 mars 2008 17:09
Jag har ju alltid älskat skolan, så det är svårt att motivera. För mig handlade det alltid om rutiner och metod.
Jag kom hem, en frukt och macka, lite lugn musik och en halvtimma senare satte jag mig med läxorna. PÅ EN GÅNG. Inte senare. Inte på kvällen när jag var trött. Inte söndagkväll innan läggdags. Utan på studs.
Och min metod funkade, närmare bestämt under 16½ år i skolan. Vissa eftermiddagar satt jag 30 minuter, andra 3 timmar. Det var ju ett jobb. I andra länder jobbar barnen i fabrik. Mitt jobb var att göra det som krävdes i skolan.
Undrar om inte rutin, metod, lugn och ro och en avstressad miljö där ögonen kan hämta kraft och vila från rogivande omgivning är den bästa. Kanske något tänt ljus.
Absolut rätt inställd stol, bordshöjd, lampa. Något att dricka bredvid.
http://timelessrooms.blogspot.com
Hannele
10 mars 2008 19:21
Vi hade en likadan son, alltid duktig och han hade aldrig behövt jobba i skolan, och han hjälpte alltid sina syskon med läxor, och det lär man sej mycket på själv (gäller att uppfostra den första rätt, så uppfostrar han/hon de andra :)
http://hannelesparadis.blogspot.com
IT-mamman
10 mars 2008 21:23
Nej jag har inget mirakeltips. Kan bara förstå att det blir så när man inte har haft utmaningar, roliga sådana, tidigare i skolan. Det finns en rapport om hur barn som har lätt för sig kan få det kämpigare i högstadiet för att de aldrig har lärt sig sådant som ligger en liiiten bit ovanför vad de kan, utan bara har fått hänga med på sådant de redan kan. Trist.
Men som den kreativa mor du är, kommer du säkert på något. Jag käkade alltid nötter och russin när jag pluggade. Och så hade jag på stereon på högsta volym. En milkshake hade jag inte sagt nej till!
http://itmamman.wordpress.com
Lucia
10 mars 2008 22:37
Det där är något som bekymrat mig med. Min 13-åring verkar rätt lik din son. Har alltid haft väldigt lätt för sig och behöver aldrig plugga. Friskolan han går på nu har precis som Liz beskriver tid avsatt för att göra ev läxor under skoltid. Sonen har inte behövt utnyttjat den tiden för han hinner med det han ska. Jag känner på något vis att det inte är riktigt rätt att man inte vänjer sig vid att plugga. Kanske talar jag av egen erfarenhet. Hela min grundskoletid var jag jätteduktig iskolan och hade bra betyg. Var lättlärd och behövde inte läsa mycket. Jag gjorde en rejäl djupdykning när jag började gymnasiet för där var man tvungen att plugga, vilket jag inte hade en aning om hur man gjorde. Så nu är jag lite rädd för att samma sak ska hända min son. Jag minns gymnasietiden som otroligt tråkig (jag menar då skolarbetet, det andra runt omkring var mycket roligare). Kanske är jag lite lat själv också och inte van vid att behöva tjata på honom. Måste nog skärpa upp mig lite. Låter som en bra idé att göra en mysig plugghörna.
pillris
11 mars 2008 09:49
Ja, det där med läxor är inte ett dugg kul!
Det är ju i allafall bra att han har lätt att lära sig, då blir det ju aldrig särskilt långa jobbiga läxpass.
Det du planerar låter bra!
Något som lockar vid skrivbordet, så går det ju helt klart lättare.
Jag har nyligen pluggat själv och en kopp kaffe,fruktsallad eller lite nötter samtidigt som man pluggar, det underlättar faktiskt.
Här hemma sköter 14 åringen sina läxor utan tjat, hon har alltid varit tvungen att läsa ganska mycket för att hänga med, hon har själv valt att göra läxorna direkt efter skolan, efter ett litet mellan mål.
Sedan fortsätter hon efter paus med middag om hon inte är klar redan.
Då är hon ledig resten av kvällen.
Vi försöker ta läxorna direkt med 11 åringen också, men han vill aldrig.
Men det funkar ändå bäst att stöka undan det på en gång.
Din pojke är nog klok nog att själv inse att han måste börja läsa när det blir dax för det.
http://www.pillris.blogg.se
Persilja
11 mars 2008 11:42
IT-mamma: Tack darling! Du för mina tankar till nya nivåer! Jag har inte ens tänkt tanken att kräva mer stimulans till honom. Det är ju säkert så att han tyckt skolan varit roligre om han fått lite mer att bita i. Utmanningar. Nu säger han att han alltid kan allt de går igenom. Det måste ju kännas värdelöst. Samtidigt är han lat av naturen och gillar att glida. Men det straffar sig snart! Kloka IT-pedagog! Han skulle definitvt trivts i din itvänliga förra klass! Lätt suck!
Kaffeflickan: Ser mig framför dig som en exemplarisk student. Det stämmer med bilden av dig! Jag var åt det hållet men mer romantisk. Drömde mig bort betydligt mera. Tränade kyssar på skrivbordslampan som var varm och go, haha skratta int ihjäl dig!
