En ny dag. Det jag skrev om igår kväll är instoppat långt bak.

Det är skönt att kunna få ut det ibland.

Jag har en skjutsardag framför mig idag.

Maken åker iväg till annan stad på jobb och idag är det jag vad jag vet nu sex skjutsningar och hämtningar under dagen/kvällen. På precis så knäppa tider att man måste hem mellan. Sånt är så trist när man inte kan hjälpas åt. Upphackade dagar gör att man inte får nåt gjort. 

Laga mat blir en stressakt. Allt blir det. För man ska hela tiden iväg. Det är såna gånger det hade varit bra om barnen hållt på med mer lagliknande sporter. Och inte individuella. Då kan de ju samåka.

Kanske kan en annan mamma hämta en gång idag. Sätter mitt hopp till det.

När barnen är i skolan sover Pommac mest hela tiden för oftast har vi varit på  en rejält lång promenad på morgonkvisten. Han lägger sig alltid här, oi dörröppningen där han har koll på hall och ytterdörr, badrum och kök och vardagsrum. Jag ska inte kunna passera honom obemärkt.

Han lyfter på huvudet och spanar vart jag går så fort jag rör mig. 

Min vakthund.

Men han har fattat fel. Det är inte mig han ska vakta. Det är ju huset och dess invånare. Han är mer av fångvaktar typen nu.

Kollar att JAG inte smiter...