Fyrabarnsmamman

Det är två våningar med utrymme för ris eller grönsaker eller vad man vill koka. (Det borde funka att lägga gönsaker i övervåningen.) Man klipper till ett tyg i bottnarna innan man lägger i riset som legat i blöt några timmar. Man måste ha sånt där special "sticky rice". Sen ångkokar man det. Det klibbar inte på fingrarna, utan det går att forma till så att man kan doppa det i en hot sås. Jag brukar göra en sås på fish sauce och rice vinegaer med några chiliringar i (med fröna kvar). Varje tallrik får en egen liten skål med sås som man kan doppa riset och kycklingen i. Maten tar lång tid att laga men sköter sig själv. Kycklingen lagar jag i ugnen. Sen äter vi med fingrarna eller med pinnar och det är såååå gott! Jag njuter verkligen när jag äter detta- det är min favoriträtt just nu.

Tyvärr satte maken hälften av kokaren i diskmaskinen utan att jag hann stoppa honom så nu är den så där vit och torr som aluminium blir av syran i maskindiskmedel. Det känns nästan som att det blir giftigt. Jag är en sån sm aldrig gillat teflon och titan och sånt. Jag har alltid kört med rostfritt och hederligt gammalt gjutjärn. Ju mer man rör i maten desto mer järn blandas i. Inget att vara rädd för. Såna där teflon pannor där man måste vara rädd för att skrapa bort teflonet har jag alltid ratat.

Det som dög åt mormor duger åt mig!

Men denna riskokare i aluminium fick komma in hos oss. Den var så skön. Billig var den också. Strax över hundralappen! Jag skickade maken att köpa nåt som skulle underlätta stickyrice tillagningen som hittills gått till så att jag lagt ett bomullstyg i ett durkslag och så lagt i riset, slagit om med tyget och lagt ett lock på. Men det har ju inte gått att få helt tätt så ångan har pyst ut på sidorna och kokningen har tagit timmar. Jag trodde att han skulle komma hem med en sån här träask som kinerserna använder.

Nåväl, det var många ord om ett inköp.

Bloggtorka är bara förnamnet.

Har sytt en festväska som dottern föll pladask för och jag får INTE sälja den. Så den blir hennes.